Dag 16: Juno

21 Dec

Juno

Juno (1959) 16 föreställningar
Musik och sångtexter: Marc Blitzstein
Libretto: Joseph Stein baserad på Sean O’Caseys pjäs Juno och påfågeln (1924)

Ännu en av alla dessa cd:er som legat i åratal och bara väntat på att jag ska ta upp den, riva av plastinpackningen och slänga den i spelaren. Men varje gång jag tagit fram den så har jag tyckt att ”den ser ju så trist ut, den kan ju knappast va nått kul att lyssna på…” Och så har den åkt in i bokhyllan igen.

Men nu har jag alltså äntligen gett den en chans och vad mötte mig?
Jo, storslagen, dramatisk, spännande musik, med en lätt touch av Irländsk folkmusik. Helt makalöst bra. Nått att lyssna på om och om igen och hitta nya saker i. Inte helt enkel eller insmickrande för örat men en musik med många bottnar, schatteringar och dimensioner. Den växer för varje genomlyssning och jag kan bara säga att jag tycker mycket om den!

Ödesmättade, romantiska och tragiska sånger varvas med väldigt burleska och humoristiska. Bra texter, snygga orkestreringar, härliga sånginsatser, bra rollsatt, helt enkelt bara så jäkla bra! Och det här lilla mästerverket har jag alltså inte gett en chans på så många år… På sitt sätt så är jag väldigt lik kritikerna och publiken som fanns när musikalen hade sin premiär 1959 för de ratade den också.

Showen är baserad på Sean O’Caseys tragedi Juno and the paycock som utspelar sig under det irländska inbördeskriget. Föreställningen handlar om en irländsk familj som får reda på att de skall få ett stort arv. Detta resulterar i att de börjar handla saker på krita och dessutom låna pengar som de avser att betala tillbaka när arvet kommer. De festar och börjat leva på stor fot. När de sedan får beskedet att inget arv kommer att erhållas, slås deras liv i spillror.

Det här är ingen glad liten musikalkomedi utan känns mer som stor operatragedi – fast med musikalförtecken. Jag kan förstå att en publik som var van vid i huvudsak lättvindliga små musikaler med glada trudelutter hade svårt att ta till sig en musikal av det här slaget. Dagens publik skulle inte ha några problem däremot för vi har ju vant oss vid elände och tragik genom megasuccéer som Les Misérables och alla dess släktingar.
Så ge den här en ny chans!
I sin originalversion! För vid de försök som har gjorts med att sätta upp den igen så har man skrivit om librettot och många av sångtexterna och till och med strukit sånger och ersatt dem med nyskrivna och därigenom tagit bort en del av detta verks styrka.
En ”förlorad” klassiker.

Favvisar: One Kind Word, You Poor Thing, We’re Alive
Kuriosa:

Brechts och Weills verk Tolvskillingsoperan floppade när den gick upp på Broadway 1933. Det var först med Marc Blitzsteins nyöversättning av verket som den slog igenom i USA. Den hade premiär off-Broadway 1954 och spelades 2 707 gånger. Lotte Lenya (Weills hustru) spelade Sjörövar Jenny i uppsättningen, precis som hon gjorde i originaluppsättningen i Berlin 1928.

Marc Blitsteins mest kända musikal är nog The Cradle Will Rock från 1937. Historien om själva uppsättningen och premiären av den är nog mer känd än showen. En bra film baserad på händelserna finns att hyra: Cradle will rock

Blitzstein har skrivit två operor Regina (1949) och Ruben, Ruben (1955) och arbetade på två nya, varav en för Metropolitan Operan när han blev mördad i Martinique 1964.

Melvyn Douglas som spelar pappan i familjen är kanske mest känd som tvåfaldigt Oscarvinnande filmskådespelare.

Pjäsen Juno och påfågeln filmades av Alfred Hitchcock 1930

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: