Dag 22: Little Mary Sunshine

27 Dec

Little Mary Sunshine - 1959 Original Off-Broadway Cast

Little Mary Sunshine (1959), spelades 1 143 föreställningar
Musik, sångtexter & libretto: Rick Besoyan

Dags för denna bloggs första operett.
Själva handlingen är det inte så mycket att orda om: Den är just så krystad, osannolik och ansträngd som en operettintrig ska vara. Det handlar om pengar, en slemmig skurk som visar sig vara både oskyldig och snäll, indianer, äganderätten till marken hjältinnans värdshus står på, missförstånd, kärlek och naturligtvis ett lyckligt slut där alla problem löses inom loppet av en lämplig finalsång. Det viktigaste är att det finns en jungfruelig hjältinna, en riktigt manlig hjälte, en uppsjö av unga flickor (här från en lokal flickskola) och lämpliga ungkarlar (här Forest Rangers – skogsvaktare) i snygga uniformer som kan agera kör och att alla får varandra på slutet. Och det får dom!

I musiken finner man ekon av Gilbert & Sullivan, Rudolf Friml, Victor Herbert, Sigmund Romberg, Jerome Kern, Irving Berlin och många, många fler. Och det är ingen slump, för Little Mary Sunshine är en kärleksfull parodi på just deras typ av operett- och musikalföreställningar. Den som kan sin New Moon, Rose-Marie, Annie Get Your Gun m fl kommer att hitta många referenser och parodier på sånger från dessa. Det förstår man redan på sångtitlar som: In Izzenschnooken On The Lovely Essenzook Zee, Do You Ever Dream Of Vienna, Colorado Love Call och Naughty, Naughty Nancy. Men även om man inte förstår och fattar de små ”inside” skämten som stycket alluderar till så är det här en kul liten skiva.

Musiken är äkta ”operetta light” med svepande valser, storslagna arior och ensembler. Den är lättlyssnad och klockrent exakt i sitt parodierande. Det samma gäller texterna med sin naturlyrik, sina hjärta/smärta rim och sin blåögda tro på att kärleken löser allt. Och allt framförs med en enorm kärleksfull glimt i ögat. För det här är ingen elak parodi utan den är smart, rolig och visar en hel del respekt för sina förlagor.

Personligen så har jag aldrig gillat operetter men jag älskar det här – det säger väl en del.
Absolut ljuvlig och rekommenderad lyssning för både operettälskare och hatare.

Favvisar: Mata Hari, Look For A Sky Of Blue, The Forest Rangers och Little Mary Sunshine
Kuriosa:

I London uppsättningen (1962, 42 föreställningar) så spelades titelrollen av Patricia Routhledge i Sverige kanske mest känd för rollen som Hyacinth Bucket (uttalas Bouquet, annars får ni med henne att göra) i den engelska komediserien Skenet Bedrar.

När Mary framfördes off-Broadway så använde mig sig av två pianon som enda ackompanjemang men skivbolaget, Capitol Records vars första off-Broadway castinspelning detta var, valde att slå på stort och spelade in verket med full orkester, det gör att det verkligen låter bra och påkostat om denna inspelning.

Det är rätt så stora skillnader mellan de amerikanska och engelska versionerna av denna show. I den engelska finns det ett flertal nya sånger som Say Uncle som låter som nått taget ur musikalen The Boyfriend.  Överlag så låter den engelska versionen mer som en Gilbert & Sullivan operett än originalet som definitivt är mer amerikansk i sin stil. Båda är dock kul!

Mary blev en så stor framgång i USA att upphovsmannen Rick Besoyan bestämde sig för att göra en slags uppföljare. Det blev operett/musicalen The Student Gypsy or The Prince of Liederkranz, men att köra samma typ av operettparodi en gång till funkade inte. Den floppade och las ned efter bara 22 föreställningar. Tyvärr har den aldrig spelats in.

gypsy2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: