The Secret Garden (1991), 709 föreställningar
Musik: Lucy Simon
Sångtexter & libretto: Marscha Norman. Baserad på Frances Hodgson Burnetts roman The Secret Garden
Ibland dyker det upp musikaler som jag får för mig att jag kommer att ogilla. Ibland beror det på att jag inte är på rätt humör när jag börjar lyssna, ibland ogillar jag nått med cd:n som exempelvis omslaget och ibland så kan jag inte säga varför, utan jag ogillar den bara. Men resultatet är detsamma, den ligger och ligger och glöms sakta men säkert bort.
Detta är en sån musikal.
Hade egentligen ingen lust att lyssna på den nu heller men eftersom jag fått förslaget av en bloggläsare att jag skulle ta upp den här så tänkte jag: ”Tja, varför inte. Nån gång måste jag ju lyssna på den…”
The Secret Garden är baserad på en berättelse som publicerades i följetongsformat 1910 och gavs ut som bok 1911.
Den handlar om Mary Lennox, en bortskämd engelsk flicka, född och uppvuxen i Indien. När hennes föräldrar och alla tjänarna dör i en kolera-epidemi skickas hon för att bo hos sin morbror som bor i ett stort dystert hus vid en hed i Yorkshire. Morbrodern sörjer fortfarande sin hustru som dog i en olycka för tio år sedan. Mary vantrivs till en början men får snart vänner som pigan Martha och hennes bror Dickon. En dag finner hon nyckeln till en hemlig trädgård som varit låst i tio år. Hon och Dickon bestämmer sig för att återställa trädgården till sin forna prakt.
Mary möter också sin kusin Colin som varit sängliggande i hela sitt liv. Med Marys hjälp och uppmuntran börjar han lära sig att gå.
I samma takt som den hemliga trädgården kommer till liv igen så börjar Mary och de andra i hushållet också att blomstra och återfinna glädje och lycka i sin tillvaro.
Musiken är ”haunting” som man säger på engelska. Den innehåller stora Broadwayaktiga nummer, svepande ballader, valser, och har även inslag av Keltisk musik. Den är varierad och överaskar ofta. Jag vet inte vad jag väntat mig -kanske smöriga 90-tals popballader en masse?- men inte var det det här inte. Och det är ett positivt betyg. Det här är bra, riktigt bra.
Vokalt så är Daisy Eagan som den unga Mary Lennox rent strålande, Rebecka Lukers sopran är ljuvlig att lyssna på och till och med en så affekterad sångare som Mandy Patinkin (som har en förkärlek för falsetterande som man antingen älskar eller hatar – jag hör till den senare kategorin) fungerar här – ja, till stora delar i alla fall.
Det här är väldigt vacker musik som känns både gammaldags och modern på en och samma gång. Tack ”O. S.” för att du föreslog denna show för jag har verkligen fastnat för den och kommer att lyssna många gånger till på detta engagerande verk.
En medley ur musikalen, från Tony Galan.
Favvisar: If I Had A Fine White Horse, Winter’s On The Wing, Lily’s Eyes
Kuriosa:
Daisy Eagan som spelade flickan Mary Lennox är den yngsta kvinnliga skådespelare som nånsin fått en Tony. Hon var elva när hon vann. Den yngste någonsin heter Frankie Michaels och han var bara tio när han vann för sin roll som Patrick Dennis i musikalen Mame 1966.
Föreställningen vann tre Tonys. Förutom Daisy Eagan så vann den för bästa libretto och bästa scenografi.
John Cameron Mitchell spelar Dickon men är kanske mest för känd för en föreställning han både skrev och själv spelade huvudrollen i: Hedwig and the Angry Inch som blev en stor framgång off-Broadway. Han har även regisserat filmer som Shortbus (grymt bra rulle) och Rabbit Hole. Hedwig spelades på Stockholms Stadsteater 2008.
Mandy Patinkin är nog mest känd för tillfället för sin roll som Saul Berenson i tv-serien Homeland och för roller i filmer som Yentl men han är en erfaren musikalartist också. Han var exempelvis ”Che” (fick en Tony Award för sin insats) i den amerikanska originaluppsättningen av Evita och ”George” (blev Tonynominerad) i Sunday In The Park With George.
Musikalipedia - musikalblogg 
Kommentera