Dag 26: Dance A Little Closer

31 Dec

ce45b220dca05ed0304d1010.L

Dance A Little Closer (1983), 1 föreställning
Musik: Charles Strouse
Sångtexter & Libretto: Alan Jay Lerner baserad på Robert E. Sherwoods pjäs Idiot’s Delight (1936)

I en framtid som kan undvikas (så beskriver librettisten det ”an avoidable future), har en brokig samling människor samlats på ett hotell i de Österrikiska alperna. Bland dom en turnerande entertainer och en kvinna som kan vara en före detta flickvän till honom men som numera har en ny identitet och är tillsammans med en ”Kissinger-liknande” politiker. Med på scen hittar vi också två förälskade homosexuella flygpursers som vill gifta sig med varandra.
Det är nyårsafton och chansen finns att just denna kväll så kommer tredje världskriget att bryta ut…

Efter de enorma framgångarna med bl a My Fair Lady och Camelot så skulle Alan Jay Lerner bara få en hit till: Coco (se dag 2 av min blogg). Efter den så blev det den ena floppen efter den andra och Dance var hans femte på raken. Den blev dessutom hans sista Broadway show.

Musiken är en blandning av gammaldags musikalnummer (lite fyrtio/femtiotalskänsla) och modernare tongångar (lite discokänsla) och den är inte dålig men inte heller bra. Det är en knepig samling för många sånger börjar bra men känns för långa, har texter som går på tomgång eller så ändrar låten karaktär halvvägs igenom och planar ut i ett ”jaha…”
Strouses musik är generellt bättre än Lerners, bitvis pinsamt dåliga, sångtexter.

Har lyssnat på den ett halvdussin gånger, minst, och kan liksom inte komma fram till om jag gillar det jag hör eller inte.

Favvisar… För första gången var det svårt att hitta några riktiga favoriter men de här kom närmast:  Ouvertyren, I Got A New Girl, Mad, On Top Of The World

 

Kuriosa:
Liz Robertson, som spelade den kvinnliga huvudrollen, var vid tillfället gift med herr Lerner, hans sjunde fru, och han skapade faktiskt föreställningen speciellt för henne. Han regisserade dessutom det hela, vilket kan ha bidragit till att den floppade för det kan vara svårt att förhålla sig neutral eller kritisk till nått man själv skrivit…

Alan Jay Lerner blev erbjuden av Andrew Lloyd Webber att skriva sångtexterna till The Phantom Of The Opera. Han hann börja jobba på texten till Masquerade innan han drog sig ur. Han hade vid det laget en odiagnostiserad hjärntumör som gjorde att han tappade minnet.

Allan Jay var också erbjuden att skriva de engelska texterna till Les Misérables men tackade nej.

Föreställningen fick smeknamnet: ”Dance a Little Faster…Close a Little Sooner.”

Utdrag ur en recension: ”a huge, extravagant mishmash . . . that seems to have taken on a rampaging, self-destructive life of its own,”


Videosar:

Len Cariou, original Fredrik Egerman i A Little Night Music (Tony Nominering) och original Sweeney i Sweeney Todd (fick Tony Award för den), spelade huvudrollen i Dance. Här sjunger han, 25 år senare, sången There’s Always One You Can’t Forget ur föreställningen.

Det homosexuella paret åker skridsko tillsammans och frågar sig: Why Can’t The World Go And Leave Us Alone?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: