Dag 27: Women On The Verge Of A Nervous Breakdown

1 Jan

71Y5h-OqHNL

Women On The Verge Of A Nervous Breakdown (2010), 69 föreställningar
Musik & sångtexter David Yazbek
Libretto: Jeffrey Lane, baserad på Pedro Almadóvars film Mujeres al borde de un ataque de nervios (1988) – Sv titel: Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott

Handlingen är grymt komplicerad och förvirrande precis som det ska vara i en ”screwball” komedi.
Den handlar om en samling kvinnor i 80-talets Madrid vars olika relationer med män leder till ett par kaotiska dygn fyllda av kärlek, förvirring, biljakter, terrorister, skottlossning, valiumspetsad gazpacho, passioner och hysteri.

På pappret låter det som en fantastisk idé att göra musikal av Almadóvars underbart roliga 80-tals rulle men tydligen så fick de inte till ett fungerande manus. Läs utdragen ur NY Times recension nedan så förstår ni vad jag menar.
Musiken å andra sidan är kul.
Givetvis finns här starka spanska och ”latino” influenser: lite salsarytmer, lite mambo, lite cumbia och en massa andra som jag inte vet vad de heter. Svänger gör det i alla fall. Redigt.

Jag är helt förälskad i den här skivan. Bara njuter av den ena snygga låten efter den andra. Och texterna sen! Här har vi en musikal med riktigt smarta, roliga, poetiska, intelligenta, överraskande och snyggt konstruerade texter. Hade glömt hur glad jag blir av sånt.  Och i kombination med musiken… Lycka!

Favvisar: Lovesick, Model BehaviorIsland, On The Verge, Invisible


Kuriosa:

Alla i föreställningen pratar engelska med spansk brytning. Känns både helt okey och helt fel på en och samma gång. Visst känns det mer ”autentiskt latino” men samtidigt så är det fånigt. Jag menar, inte fasiken bryter man på franska i Les Miz eller på tyska i Sound of Music. Men här känns det som att det är rätt. Förstår inte riktigt varför det är så.

David Yazbek är också mannen bakom en av de mest spelade musikalerna i Sverige på senare år: Allt eller Inget (The Full Monty)


Pressklipp:
Ur Ben Brantleys recension i The New York Times:

As in the 1988 Pedro Almodóvar movie that inspired this star-jammed musical, Valium is consumed in large quantities by many characters. That is so pharmaceutically irresponsible. What this production needs — immediately and intravenously — is Ritalin.
Yes, attention-deficit disorder, the plague of American schoolchildren, has now claimed one of Broadway’s own.

It keeps changing directions the way a teenage girl changes clothes before a first date. No sooner does this Lincoln Center Theater production start to develop a character or land a joke or sell a song than it switches gears and races on to another person or plot point or number that is, in turn, left incomplete. It’s coitus interruptus, ad infinitum.

Your instinct is to call out, as you would in an old-fashioned movie house when the projectionist has fallen asleep, “Focus!”


Videosar:

Invisible

Model behavior

Microphone

Lovesick

Snuttar ur showen.

Kompositören David Yazbek framför Island ur showen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: