Dag 33: Kean

7 Jan

d768225b9da07307c4654110.L

Kean (1961), 92 föreställningar
Musik & sångtexter: Robert Wright & George Forrest
Libretto: Peter Stone. Baserad på Jean-Paul Sartres version (fr 1953) av Alexander Dumas drama från 1836.

Kean är en levande legend på Londons teaterscener. Älskad och populär som få men alltid pank och involverad i olika kärleksaffärer. När vi får möta honom så har han dels en affär med Elena, frun till Danmarks ambassadör och samtidigt så jobbar han hårt på att förföra den unga skådespelerskan Anna. Problem uppstår när även Prinsen av Wales blir intresserad av Elena…

Den här typen av musikal var extremt populär på 40- och 50-talen. Här blandar man i det närmaste operettaktiga arior och duetter med typiska musical comedy sånger. Blandningen bli intressant men samtidigt like schizofren. Vet inte riktigt vad jag ska kalla stilen, kanske operettmusikal. Eller musikalett eller… Operettmusikal blir det!
På operettsidan så blandas Lee Venoras ljuva sopran och Joan Weldons mezzo med Drakes fylliga och smeksamma baryton. Och vad gäller musikalnumren så har de bra stuns, där finns några bra komiska nummer och flera snygga sånger. På det stora hela så gillar jag det här.
Det var ingen omedelbar favorit men den växer med upprepad lyssning.

Favvisar:
The Fog And The Grog, Mayfair Affair, Civilized People, Chime In!

Pressklipp:
No amount of singing, however, will bring any emotion to the licit and illicit love-knots that continue to ravel, unravel, and intertwine with so much coolness, so much indifference.
Walter Kerr, Herald Tribune

… decorative but dreary.
John McClain, Journal-American

… heavy, ponderous, and strangely lacking excitement. A pall of heavy lethargy hangs over the elaborate production. … Kean is a particular disapointment.
Richard Watts Jr, Post

Kuriosa:
Alfred Drake är kanske inte så känd idag men han var något av en superstjärna på Broadway under många år. Hans stora publika genombrott kom som Curly i originaluppsättningen av Oklahoma. Andra roller han var först med att spela: Fred Graham i Kiss Me, Kate och Hajj i Kismet, den senare fick han en Tony för.

Kompositörsparet hade sina största framgångar när de använde sig av kända kompositörers musik. Musik som de bearbetade och skrevsångtexter till. Två av deras största framgångar var Kismet (1953) där de använde sig av musik skriven av Alexander Borodin och Song Of Norway (1944) en biografimusikal om Edward Grieg och där de använde sig av hans musik.

Edmund Kean har funnits på riktigt. Han levde 1787 – 1833 och ansågs på sin tid vara den störste skådespelare som någonsin levt. Speciellt hans Shakespeare tolkningar prisades. Han hade ett hetsigt temperament och det tillsammans med hans kraftiga drickande förstörde många chanser för honom.
Hans son Charles var även han en framstående skådespelare.
Keans sista scenframträdande skedde som Othello där han spelade mot sonen Charles Iago. Precis efter att han sagt ”Villian, be sure” i 3:e scenen i akt 3 så kollapsade han, viskade ”O God, I am dying. Speak to them, Charles” och föll i sin sons armar. Han dog en kort tid senare.
Ryktet om hans magnifika skådespelarkonst och hårda leverne har levt kvar än i våra dagar.

Videosar:
Willow, Willow, Willow

Wunderbar från Kiss Me Kate med Drake och Patricia Morison

Stranger In Paradise från filmversionen av Kismet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: