Dag 34: Passion

8 Jan

Passion

Passion (1994), 280 föreställningar
Musik & sångtexter: Stephen Sondheim
Libretto: James Lapine. Baserad på Ettore Scolas film Passione d’Amore från 1981, i sin tur baserad på romanen Fosca av Iginio Ugo Tarchetti

Året är 1863. Platsen Italien. Den unge och vackre officeren Giorgio blir en dag förflyttad från Milano till en garnisonsstad långt från civilisationen. Och långt från den vackra kvinna (Carla) med vilken han har en kärleksaffär.
På garnisonen möter han Fosca, överstens sjukliga och fula kusin. Hon faller för Giorgio. Han försöker  värja sig mot kvinnan, som han finner motbjudande och deprimerande. Hon låter sig inte avskräckas av hans avisaden utan börjar öva allt hårdare känslomässig utpressning mot honom. Med följder som blir minst sagt dramatiska och livsavgörande för alla inblandade.

Lika bra att erkänna det direkt: medan jag lyssnade på verket så tyckte jag inte om den. Tyckte musiken var tråkig och påminde för mycket om tidigare Sondheim verk som Into The Woods och Sunday In The Park With George. Dessutom blev jag vansinnig på denna manipulerande, stalkande, själviska Fosca som konstant tar på sig offerrollen. Jag fattade ingenting. Som varför Geogio inte bara stötte bort henne och gick, speciellt med tanke på att han hade den vackra och skönsjungande Clara väntande på sig i Milano.
Var på god väg att ge upp vid flera tillfällen men det var väl tur att jag inte gjorde det för i och med Giogios No One Has Ever Loved Me så fattade jag plötsligt vad som drev honom och fick honom att stanna kvar och jag började till och med att förstå Foscas besatthet.

Efter att jag lyssnat färdigt så kunde jag inte sluta tänka på historien och jag kände (mer än hörde) ekon av musiken i huvudet i flera timmar efteråt…
Så berörd blev jag. På flera plan. Och jag kan inte sluta lyssna på den.

Det här är ingen lätt och trallvänlig musikal utan ett stort och mångfacetterat verk, fast i det lilla formatet, för det är i mångt och mycket ett triangeldrama. Spännande, gripande och med Sondheims svepande lyriska musik som fått fantastiska orkestreringar av Jonathan Tunick.
Nått för den som inte är rädd för en liten utmaning som ger en stor belöning. Men var i rätt sinnesstämning och ha det lugnt och stilla omkring dig.

Favvisar:
No One Has Ever Loved MeLoving You, Happiness och Flashback

Kuriosa:
Föreställningen fick fyra Tony Awards 1994: Årets bästa musikal,  bästa score (musik och sångtexter), bästa libretto och bästa kvinnliga huvudroll (Donna Murphy som Fosca).

Föreställningen hyllades av de flesta kritikerna men hatades av stora delar av publiken under den första spelperioden. Många blev äcklade och störda av Fosca med resultat att de skrattade när hon fick sina sammanbrott och vid ett tillfälle kunde man höra nån som mitt under pågående föreställning skrek ”Dö, Fosca, dö!” från balkongen.
Numera så väcker inte stycket så ljudliga reaktioner men jag kan förstå dom, för om man möter en gestalt som Fosca utan att vara förbered så blir mötet något av en chock.
Så här skrev Sondheim själv om den initiala reaktionen:
The story struck some audiences as ridiculous. They refused to believe that anyone, much less the handsome Giorgio, could come to love someone so manipulative and relentless, not to mention physically repellent, as Fosca. As the perennial banality would have it, they couldn’t ”identify” with the main characters. The violence of their reaction, however, strikes me as an example of ”The lady doth protest too much.” I think they may have identified with Giorgio and Fosca all too readily and uncomfortably. The idea of a love that’s pure, that burns with D.H. Lawrence’s gemlike flame, emanating from a source so gnarled and selfish, is hard to accept. Perhaps they were reacting to the realization that we are all Fosca, we are all Giorgio, we are all Clara.
– utdrag ur Look, I Made A Hat: Collected Lyrics.

Maria Friedman, som spelade Fosca i Londonuppsättningen 1996, gjorde förra året sin regidebut med en Sondheimmusikal från 1980 nämligen Merrily We Roll Along.

Pressklipp:
”Once in an extraordinary while, you sit in a theater and your body shivers with the sense and thrill of something so new, so unexpected, that it seems, for those fugitive moments, more like life than art. Passion is just plain wonderful — emotional and yes, passionate . . . Sondheim’s music — his most expressive yet — glows and glowers, and Tunick has found the precise tonal colorations for its impressionistic moods and emotional overlays. From the start of his career, Sondheim has pushed the parameters of his art. Here is the breakthrough. Exultantly dramatic, this it the most thrilling piece of theater on Broadway.”
Clive Barnes, New York Post

”The score contains some insinuating melodies that appear to have been forged out of cries and whispers. You can hear madness in the ecstatic lilt. … romantic but with an edge. Still, the boldness of the enterprise never quite pays off. The musical leads an audience right up to the moment of transcendence but is unable in the end to provide the lift that would elevate the material above the disturbing. In a lamentable season for original musicals, ”Passion” is easily the worthiest. But its adult ambitions, more than its achievements, are what command admiration.
… In Being Alive, the closing number from Company, the 1970 musical that established Mr. Sondheim as the most gifted composer and lyricist of his generation, Bobby, the eternal bachelor, pleads:

Somebody need me too much,
Somebody know me too well,
Somebody pull me up short
And put me through hell and give me support
For being alive

Nearly 25 years later, in Passion, Giorgio gets Bobby’s wish. But he doesn’t seem to know exactly what to make of it.”
David Richards, New York Times

Videosar:

Act One, Scene One

Loving You med Donna Murphy (orig cast)

Loving You med Patti LuPone

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: