Dag 46: Tintypes

20 Jan

original_broadway_cast_import-tin_types-1035027-frnt

Tintypes (1980), 93 föreställningar
Musik & sångtexter: många olika upphovsmän
Libretto: Mel Marvin & Gary Pearle

Det här skulle jag nog vilja kalla för en slags kabaré eller revy. Vad det bjuds på är ett pärlband av mer eller mindre kända sånger från sent artonhundratal till nånstans innan första världskriget.
Insprängt bland sångerna finns små scener där vi får träffa på en judisk immigrant, president Teddy Roosevelt, Emma Goldman, sångerskan Anna Held och många andra kända figurer från den eran. Replikerna verkar vara utdrag ur olika tidningsartiklar, dagböcker etc. Ett antal pantomimer förekommer också där främst den unge immigranten figurerar.
Det finns ingen genomgående handling därav att det mer känns som en slags revy eller nått.
Av en slump så hade jag en DVD med tv-versionen av föreställningen förutom castskivan så jag har både sett och lyssnat denna gång.

Det är otroligt kul att höra många av sångerna, flera känner jag till sen gammalt men många härliga nya bekantskaper finns där också. Det är ragtime, cake walk, music hall, operett, spirituals, marscher, väckelse- och patriotiska sånger. De sjungs inte i nån form av kronologisk ordning utan allt känns lite huller om buller.

Jag är inte så förtjust i DVD.n för det är en enormt tråkig föreställning att titta på. Jag höll på att somna flera gånger och det beror inte på att de som var med var dåliga utan för att hela konceptet blir så fruktat förutsägbart och repetitivt efter en halvtimme.
Men det finns ett par höjdpunkter bl a  när en ung Fanny Brice kommer in på rullskridskor och stör en skönsjungande primadonna genom att dra ett antal vitsar så dåliga att de blir roliga.

Cdn klarar sig betydligt bättre eftersom det är en så rolig samling sånger. Ensemblen sjunger dessutom bra och de verkar ha roligt själva och det smittar av sig. De små talade scenerna som finns med är välvalda, absurda och belyser troligtvis väl både hur man tänkte och hur idealen (främst för hur en kvinna skulle se ut och bete sig) kunde se ut på den tiden.
Så om man inte kan nått om det förra sekelskiftets amerikanska populärmusik eller bara känner sig lite nostalgisk för sånger från ”the good old days” så är det här en härligt charmig liten cd.

Favvisar:
Eftersom nästan varje spår består av en medley med sånger (den längsta är över 15 minuter lång) så är det svårt att välja ut ett enskilt spår, fast Outside Looking In är kanske min absoluta favorit på hela cdn. Och eftersom jag älskar ragtime så måste jag bara nämna The Ragtime Dance.

Kuriosa:

Föreställningen började sitt liv på en liten off-off-Broadway teater. Den blev en stor framgång och flyttade till Broadway. Trots bra recensioner så fick man lägga ner föreställningen ganska så snabbt. En stor anledning till det var nog att det här var en liten intim föreställning (bara fem på scenen och en liten orkester) och den liksom ”försvann” på en enorm Broadwayscen.

Jerry Zaks som spelade immigranten var original ”Kenickie” i Grease och har efter Tintypes främst regisserat ett flertal föreställningar på Broadway, bland dem musikalerna: Smokey Joe’s Cafe, Guys and Dolls (1992 års revivel, gav honom en Tony) och Sister Act.

Tintypes syftar på en tidig fotograferingsteknik. Det här var ett billigt och snabbt sätt att få fram bilder och var därför populärt på marknader och priset gjorde att även mindre bemedlade hade råd att låta sig avfotograferas.
800px-Tintype_portrait_with_Cliff_House_and_Seal_Rocks_background

Videosar:
The Opening

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: