Dag 55: Greenwillow

29 Jan

126f9833e7a0c1b8c97a3110.L
Greenwillow (1960), 95 föreställningar
Musik & Sångtexter: Frank Loesser
Libretto: Lesser Samuels & Frank Loesser, baserad på boken med samma namn av B.J. Chute

I det magiska lilla samhället Greenwillow är alla innevånarna nöjda och ingen ser nån anledning att nånsin lämna staden.
Ingen utom den äldsta sonen i familjen Briggs, vill säga. I varje generation så drabbas den sonen av en oemotståndlig lust att ge sig av på en vandring ut i världen. Han lämnar sin fru och sina barn och ingen vet nånsin om han  kommer att återvända eller inte.
När musikalen börjar så har Gideon, den nuvarande äldste sonen, träffat en flicka som han har blivit förälskad i. Men eftersom han vet att han står på tur att drabbas av ”vandrings”förbannelsen så vågar han inte uppvakta henne. Med hjälp av den nyanlände pastorn Birdsong så tänker han göra ett försök att bryta förbannelsen så att han kan gifta sig med sin älskade.

Ännu en musikal som jag ratat bara för att jag inte gillade omslaget på LP:n… Och ännu en musikal som, när jag väl gett den en chans, visar sig vara alldeles, alldeles förtjusande.
Frank Loesser är nog mest känd för sina två megasuccéer Guys and Dolls (1950) och How To Succeed in Business Without Really Trying (1961) och det går inte att komma ifrån att de har roligare och mer catch-iga melodier. Men Greenwillow är nog den mest romantiska av Loessers alster. Här finns några magiskt vackra, svepande kärleksballader och ett lugn och en harmoni bland många av sångerna som är helt ljuvligt. Inte för att det saknas mer burleska nummer, Could’ve Been A Ring, Clang Dang The Bell (Baptism of a Calf) och What A Blessing (To Know There’s a Devil) är små komiska pärlor.
Det här är en otroligt charmig liten musikal och även om den tydligen inte fungerade på scenen så kan jag lugnt konstatera att som cd är den helt underbar.

Favvisar:
The Music Of Home, Never Will I Marry, Walking Away Whistling

Kuriosa:
Anthony Perkins spelade huvudrollen som Gideon Briggs. Detta är hans enda musikalroll på Broadway. Men han har, förutom alla filmer han medverkat i, också spelat in flera skivor. Jag gillar hans röst, den är väldigt personlig och speciell.
Parallellt med Greenwillow spelade han in Hitchcockfilmen Psycho och det medförde att det inte är han som är med i den berömda duschscenen i filmen. De fick använda sig av hans bodydouble eftersom han repade Greenwillow veckan de spelade in den scenen.

Höll på att glömma: Anthony Perkins medverkade i en musikal till men den var specialskriven för tv. Den hette Evening Primrose var baserad på en novell av John Collier och hade musik och sångtexter av Stephen Sondheim. Den sändes den 16 november 1966.
Tack till O S för påpekandet!

Föreställningen regisserades av George Roy Hill kanske mest känd som regisören till filmer som Butch Cassidy and the Sundance Kid, Blåsningen (som han fick en regiOscar för), Moderna Millie och Garp och hans värld.

Videosar:
Anthony Perkins: Never Will I Marry
Duschscenen från Psycho
Psychotrailern
If You Can Find Me I’m Here från Evening Primrose

2 svar to “Dag 55: Greenwillow”

  1. Syrran februari 10, 2013 den 11:35 f m #

    Nja om Perkins enda musikalroll…han spelade också Charles i Sondheims ”Evening Primrose” en musikal som skapades för TV 1966.

    Gilla

    • musicaldiggaren februari 10, 2013 den 2:19 e m #

      Jag syftade på Broadway men du har rätt, som alltid😉 , ska man vara korrekt så ska man. Åtgärdat.
      Kramar!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: