Dag 59: Nice Work If You Can Get It

2 Feb

61CrU5muntL._SL500_AA300_

Nice Work If You Can Get It (2012), spelas fortfarande på Imperial Theatre
Musik: George Gershwin
Sångtexter: Ira Gershwin
Libretto: Joe DiPietro

Jimmy Winter är en rik och bekymmersfri playboy under den amerikanska ”förbudstiden” (The Prohibition). En dag tvingas han att gifta sig med Eileen Evergreen, världens främsta moderna dansare och en kultursnobb av stora mått. Problem uppstår när Jimmy dagen innan bröllopet träffar på och blir förälskad i Billie Bendix en tuff kvinnlig smugglare och bootlegger som gömt undan 400 kartonger med gin i hans källare.
Det hela utvecklas till en riktig ”screw ball” komedi med gansters, ”prohibitionists”, gold diggers och en väldigt moralistisk senator.

Om jag har nån absolut favoritkompositör så är det George Gershwin, bara att skriva namnet ger mig ett lyckligt leende på läpparna. Tyvärr så skrev han musik till musikaler som inte går att spelas längre, de har inte åldrats särskilt bra. Librettona syftar jag då på för musiken är fortfarande av absoluta toppklass. Detta medför att de flesta ”Gershwin”-musikaler numera är sk jukeboxmusikaler alltså att man tar en samling kända låtar av en kompositör eller artist och konstruerar en story utifrån dem. Tänk Mama Mia och liknande.
Det har redan skapats ett flertal såna med just Gershwinmusik i, de mest framgångsrika var My One And Only (1983) och Crazy For You (1992, och en av mina absoluta favorit musikaler, City of Angels är en annan, för er som undrat…).
Så en stor del av låtarna de valt ut har redan figurerat i de ovan nämnda verken men guskelov så har de också hittat en samling mindre kända sånger och det är dem jag blir gladast av att höra.

Musikarren är typiskt trettiotalsinspirerade och inte särskilt originella eller nyskapande men glada och sätter rätt stämning och som sagt, för mig så är Gershwin = lycka, så det ska till mycket för att jag ska bli missnöjd.

Kanske inte den bästa av Gershwin jukeboxarna (jag tycker Crazy For You toppar) men definitivt ett bra tillskott till vilket musikalbibliotek som helst och om man inte känner till Gershwin och hans musik så är den en bra introduktion för det är lite som ett ”Greatest Hits” album.

Favvisar:
By Strauss/Sweet & Lowdown mash-uppen, Let’s Call The Whole Thing Off, Hangin’ Around With You, S’Wonderful

Kuriosa:
Den här föreställningen började sitt liv på The Goodspeed Opera House under namnet They All Laughed! 2001 och var en mycket lös bearbetning av Gershwinmusikalen Oh, Kay från 1926. De fick blandade recensioner.
Sen hände inte så mycket innan den dök upp i en bearbetad version nu med titeln Heaven on Earth 2007. Harry Connick jr spelade huvudrollen och det var tänkt att den skulle ha sin Broadway premiär 2009. Men projektet blev uppskjutet och Connick hoppade av.
Till sist landade den dock på Broadway med sin nuvarande titel i april 2012 med Matthew Broderick som Jimmy Winter.

The Goodspeed Opera House, ligger i East Haddam i Connecticut. Varje år producerar de 6 musikaler. Flera klassiska och väldigt framgångsrika musikaler har faktiskt fötts på denna teater bland annat: Annie, Mannen från La Mancha och Shenandoah.

Matthew Broderick var en populär filmskådis på 80-talet i filmer som War Games och Ferris Bueller’s Day Off. Men han har även varit en flitig gäst på Broadway under hela sitt liv. Han var bl a med i originaluppsättningarna av Torch Song Trilogy och The Producers (första Leo Bloom).
Han har vunnit två Tonys: för bästa biroll i Brighton Beach Memoirs och för bästa manliga huvudroll i reviveln av How to Succeed in Business Without Really Trying.
Han är gift med Sarah Jessica Parker (Carrie i Sex In The City)

Joe DiPietro har skrivit ett flertal musikallibretton innan denna, bl a The Toxic Avenger, Memphis (som gav honom en Tony) och I Love You, You’re Perfect, Now Change.

Pressklipp:
”Every now and then, a bubble of pure, tickling charm rises from the artificial froth of “Nice Work if You Can Get It

Most of this show … registers as a shiny, dutiful trickle of jokes and dance numbers performed by talented people who don’t entirely connect with the whimsy of a bygone genre

But then, all at once, there’s a moment of delicate ridiculousness, of utterly credible improbability, that signals what Kathleen Marshall, the production’s director and choreographer, must have been aiming for.

In another season, perhaps, this good-looking, amiable production would be a must-have ticket. As it is, I found myself thinking of another work about bathtub gin and flappers running wild, Billy Wilder’s great movie farce of the Roaring Twenties, Some Like It Hot. An alternative title for Nice Work might be Some Like It Lukewarm.
– Ben Brantley, New York Times

”For every sharp line, there are a couple that will make you wince — or would, if they weren’t delivered with such disarming spirit and skill

Broderick fares predictably well in the kind of role he does best: a sweetly deadpan social doofus.

In a season with few substantial new musicals, Nice Work’s empty calories are a forgivable indulgence. So dig in — resistance is futile.”
– Elysa Gardner, USA Today

”Call it a Franken-musical, stitched together out of body parts from different shows.

a rowdy, dopey-smart, dance-driven screwball comedy that never shies from the extravagant edge of clunky silliness. Kelli O’Hara and Matthew Broderick may not seem a likely romantic couple. But their different styles – her crisp and sublime professionalism, his sleepy-faced cunning naiveté and low-watt skills – spark unexpected chemistry. At least they are very sweet together.”
– Linda Winer,  Newsday

Videosar:
Från Tony Awards
Snuttkavalkad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: