Dag 62: Watch Your Step

5 Feb

fb50225b9da0ad1305bae010.L

Watch Your Step (1914), 175 föreställningar
Musik & sångtexter: Irving Berlin
Libretto: Harry B. Smith baserad på pjäsen Round The Clock av Augustin Daly.

Som de flesta av de riktigt tidiga musikalerna så var det här egentligen mer revy eller vaudeville än vad vi kallar musikal idag och librettot fungerade mest som ett slags lim för att hålla ihop de olika solistiska numren, den var inte intressant i sig själv.
Den här gången handlade stycket om millionären Ebeneezer Hardacre som testamenterar en förmögenhet till den av hans manliga släktingar som aldrig varit kär, förlovad eller gift. Vad som följer är ett antal episoder i vilken de olika släktingarna försöker göra anspråk på arvet bara för att en efter en falla för någon kvinnas charm.
Jag sa ju att vi pratar rent fluff här.
Den här föreställningens viktigaste funktion var att visa upp Vernon och Irene Castle, USA’s mest berömda danspar och de som hade introducerat danser som fox trot, cakewalk, tango och andra ”ballroom dances” för amerikanarna.

Irving Berlin hade fått i uppdrag att för deras räkning skriva musikalmusik som var dansant och det gjorde han med besked.
Man tog en liten chansning med musiken för allt baserades på ”ragtime”, den nya moderna, syncoperade musiken som blivit omåttligt populär och man var osäker på om man verkligen kunde fylla en hel föreställning med sån musik.
Det kunde man. Showen blev en braksuccé!
Det var förresten en chansning av producenten Charles Dillingham att anlita Irving Berlin också. Berlin hade visserligen skrivit ett flertal framgångsrika sånger, varav flera hade lagts in i olika föreställningar men det här var hans första helt egna musikalpartitur.

Det här är bara så fruktat, sanslöst, otroligt charmigt. Blir alldeles lycklig. Dels så älskar jag ragtime men det är också nått så ljuvligt oskyldigt, enkelt och medryckande i själva inspelningen.  Och så är det grymt bra melodier.
Det var ju en ”dansmusikal” det här och det märks för det finns massor av dansvänliga up tempo nummer i partituret. Det går inte att lyssna på nått spår utan att gunga med, stampa takten, ta ett litet danssteg eller åtminstone knäppa med fingrarna.
Det finns även plats för några komiska nummer där jag främst fastnat för Opera Medley där man gjort ragtimeversioner av kända arior ur Aida, Rigoletto m fl.

Aida,
There’s not a melody ”sweeda”
but you’ll be sweeter when we begin
Turning you into a rag.

Allt framförs med bara ett pianoackompanjemang, men det räcker gott. Enkelheten förstärker bara stämningen.
Rekommenderar det här å det starkaste!

Favvisar:
They Follow Me Around, Simple Melody, Settle Down In A One Horse Town, Syncopated Walk, Show Us How To Do The Fox Trot

Kuriosa:
I föreställningen finns en sång som heter Simple Melody, den var den största hiten i showen och är det första exemplet på Berlins kärlek till att skriva kontrapunktiska sånger eller sånger i kontrapunkt. Vet inte vad det heter på svenska, ”a musical counterpoint” säger man på engelska. Hursom, i Berlins version består sångerna av två delar, en långsammare melodi och en snabbare. Bägge melodierna är skrivna både för att fungera på egen hand och för passa ihop om de sjungs samtidigt. Först sjungs den lugna delen, sen den snabbare och som avslutning så sjungs bägge samtidigt i kontrapunkt till varandra. Hängde ni med? Kan inte förklara det bättre och rekommenderar er att titta på nån av klippen nedan för att få exempel.
Han skulle i alla fall skriva många sådana under sin karriär, en av de sista var Old Fashioned Marriage som han skrev speciellt till reviveln av Annie Get Your Gun 1966.
Som bonus på cd:n har man slagit ihop tre av hans mest kända kontrapunktiska melodier i en medley som man avslutar med att sjunga alla tre samtidigt, ett ljuvligt kaos uppstår.

Ordet kontrapunkt kommer från latinets punctus contra punctum som betyder “not mot not”.

Originalpartituret finns bevarat för denna show så alla låtarna på inspelningen låter (mer eller mindre) som de gjorde på premiären. Anledningen till att allt finns bevarat i original var att Irving skapade ett eget musikförlag och han förlade alla sina egna verk där. Han var först med att göra så och därför finns så mycket av hans musik bevarad. Fast det skulle dröja ända till Louisiana Purchase (1940) innan han förlade ett helt musikalpartitur igen.

Videosar:
Old Fashioned Wedding med Patti LuPone & Peter Gallager
Simple Melody i Muppetversionen

250px-Vernon_and_Irene_Castle2_crop
Vernon & Irene Castle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: