Dag 71: Die Päpstin

14 Feb

516G9dkNK5L._SS500_

Die Päpstin (2011)
Musik: Dennis Martin
Sångtexter & Libretto: Dennis Martin, Christoph Jilo baserad på romanen Pope Joan av Donna Woolfolk Cross

I dessa påvebytardagar kan det väl vara lämpligt att lyssna på en tysk originalmusikal som berättar den sanna eller helt fiktiva berättelsen (ingen vet med fullständig säkerhet) om den enda kvinnliga påven.

Året är 814, det är svåra tider i Centraleuropa, barbariska horder hotar gränserna, pesten härjar och faror hotar överallt, speciellt om man är kvinna…  Till denna värld föds Johanna. Hon visar sig vara en ovanligt intelligent och smart flicka, bl a lär hon sig i hemlighet att läsa och skriva. Hon får av en slump möjlighet att gå i klosterskolan i Dorstadt. Knappt har hon börjat  innan staden anfalls av normanderna och alla innevånarna massakreras men som genom ett under överlever Johanna. Hon fattar där och då ett avgörande beslut, hon klipper av sig håret, tar på sig manliga kläder och byter namn till Johannes Anglicus och blir munk i klostret i Fulda.
Under det följande decenniet lyckas hon väl med sin förklädnad, ingen misstänker något. Hennes intelligens och kunnande för henne från klostret i Fulda hela vägen till Rom, maktens center. Där lyckas hon bli påvens livmedikus.
Problem uppstår när hon i Rom åter möter den enda man hon nånsin älskat. De inleder en relation. Då dör den gamle påven och Johanna/Johannes väljs till den nya…

Alltid kul att få höra en ny musikal som jag inte har hört ett dyft av innan.
Och det här är ganska så bra. En blandning av sköna stora musikalballader, stora ensemblenummer, kabaretaktiga sånger, lite pop, lite lätt-rock, syntstråkar och annat som – på gott och ont – hör den moderna musikalen till.
Fast det började inte så bra, det första jag hörde var en gregorianskmunkkör till panflöjt och trummor som påminde om gruppen Enigmas gamla 90-talshit Sadeness. Efter det följde ett antal nästan för klyschiga musikallåtar, stora etablerande körer, smöriga ballader och schlager till dansbandssyntar och allt oerhört tydligt inspirerat av Les Miz.
Jag blev orolig men det blev bättre. Helt plötsligt så började jag hitta låtar jag gillade. Vet inte om det var att jag vande mig eller om det faktiskt är så att andra halvan av musikalen helt enkelt är musikaliskt bättre. Kan nu konstatera att det finns en hel del att glädja sig åt i denna popmusikal från den ”tidiga medeltiden”.
Vet inte hur denna blandning fungerade på scen i 800-talsskrud men som cd fungerar det utmärkt. Fast den ”trollska” flöjt som finns med i var och varannan låt kunde de gott ha skippat för min del.

Favvisar:
Ein Traum ohne Anfang und Ende, Die Cäsarin von Rom, Einsames Gewand

Kuriosa:
Musikalen fick sin urpremiär i Fulda, staden där Johanna enligt musikalen gick i kloster under sitt nya namn Johannes Anglicus.

Påvinnan Johanna var  en mytisk figur som av den senare medeltidens krönikor, under namnet Johannes Anglicus (den engelske), insköts i påveraden mellan Leo IV (död 855) och Benedictus III (död 858).
Berättelsen om ”påvinnan Johanna” förekommer första gången vid mitten av 1200-talet hos Jean de Mailly och efter honom hos Étienne de Bourbon. Båda förlägger hennes uppträdande till omkr. 1100. Sin spridning har den vunnit främst genom Martins av Troppau kända världskrönika, som placerar påvinnan mellan Leo IV och Benedictus III.
I sin elaborerade form förmäler sägnen att ”påvinnan” härstammat från Mainz eller England, uppträtt i manlig dräkt, studerat i Aten, i Rom väckt uppseende genom sin lärdom och valts till påve 855 och därefter regerat i 2½ år, tills hon under en procession till Lateranen* oförmodat röjt sitt kön genom att på gatan (dagens Via dei Querceti) föda ett barn, varefter hon av blygsel givit upp andan eller – enligt andra – stenats till döds av den uppretade folkmassan.
Berättelsen går förmodligen tillbaka på en romersk folksaga, som enligt den katolske teologen och kyrkohistorikern Ignaz von Döllinger haft sitt upphov i :
1. Att från Paschalis II:s tid (1099) till Leo X:s (1521) den nyvalde påven under en av invigningsceremonierna tog sin plats på en stenstol med öppen sits, vilket lätt kunde inge föreställningen att man därmed avsåg en undersökning av den valdes kön.
2. Att vid en gata i Rom, vilken de påvliga processionerna undvek – förmodligen på grund av dess ringa bredd – fanns en illa medfaren bild som ansågs föreställa en kvinna med sitt barn och sålunda kunde antas syfta på den sällsamma tilldragelsen.

* Lateranen är ett område i södra Rom som år 313 skänktes av kejsar Konstantin till Roms biskop. Här uppfördes Lateranbasilikan som är kristenhetens äldsta ännu brukade kyrka och alltjämt Roms domkyrka –

I rollen som Johannas stora kärlek Gerold hittar vi svensken Mathias Edenborn. Han har under det senaste decenniet skapat sig en stor karriär i Tyskland, bl a har han spelat Radames i musikalen Aida och under närmare två år spelade han Fiyero i Wicked.
Författaren till denna lilla blogg hade dessutom det stora nöjet att få spela mot honom i en uppsättning av Stephen Sondheims Company som gick i Lund 2000. Var bara tvungen att ”namedroppa” lite.

Videosar:
Trailer för musikalen
Das bin ich
Boten der Nacht
Wer bin ich Gott
Mathias Edenborn framför Fågeln och Vallpojken från musikalen Celine
Enigma: Sadeness

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: