Dag 73: Say, Darling

16 Feb

61dK5xis-UL

Say, Darling (1957), 332 föreställningar
Musik: Jule Styne
Sångtexter: Betty Comden & Adolph Green
Libretto: Abe Burrows, Marian Bissell & Richard Bissell. Baserad på Richard Bissels delvis självbiografiska roman Say, Darling

Denna föreställning handlar om Jack Jordan, en bästsäljande författare, som har kallats till Broadway för att hjälpa till med att förvandla sin roman till en musikal. Vad som sen följer är en berättelse om allt som sker bakom kulisserna för att få en musikal att nå sin premiär. Från auditions via repetitioner, manus- och sångrevideringar under den långa try-outturnén och bråk inom och mellan ensemblen och produktionsgruppen.

Alla sångerna i denna show framfördes vid audition- eller repetitionsscener i pjäsen, så det är inte en en musikal i vanlig bemärkelse vi pratar om här. Det är inte ens en musikal utan den marknadsfördes som en pjäs om en musikal. Sångerna finns inte till för att utveckla karaktärer eller själva berättelsen utan används mest för komisk effekt i spelscener.
Det är inte de bästa sångerna jag har hört och även det är oerhört medvetet för många av sångerna ska vara dåliga. Men det är fortfarande Jule Styne som skrivit musiken och Comden & Green som skrivit texterna så det är Broadwayproffs av högsta klass som ligger bakom de musikaliska inslagen, så jag anser att den platsar på denna blogg av den anledningen.
Som sagt musiken är inte världsbäst, knappt ens medelbra utan mest bara halvkul att ha hört. Men det finns, som nästan alltid, ett par pärlor även på denna skiva.
Som bonus på cd:n får man jazzigare/poppigare versioner av 5 av låtarna, helt klart tänkta att släppa som kommersiella singlar.

Favvisar:
Chief Of Love, On The River (single versionen), It’s the Second Time You Meet

Kuriosa:
En pjäs som inte är en musikal utan en komedi om en musikal men som innehåller 9 nyskrivna musikallåtar och en psalm från 1871?
Låter det konstigt? Det är det inte, eller nästan inte…
För det här är en pjäs med musik som är baserad på en bok som hette Say, Darling som skrevs av Richard Bissell och som är en semi-biografisk roman om allt som hände när man satte upp musikalen The Pyjama Game som i sin tur var baserad på Bissells roman 7 1/2 Cent.
Så man kan säga att det här var en pjäs baserad på en bok som handlade om tillkomsten av musikalversionen av en annan bok…
Ni ser, jag sa ju att det var väldigt självklart.
Jo, kan tillägga att pjäsen slutar med att författaren Jordan ska flyga tillbaka till New York för att jobba på en ny show som är baserad på hans bok om tillblivelsen av den första musikalen…

På scen framfördes all musik av två pianon men när man gav ut musiken på skiva så valde RCA Victor att göra det med en version med full orkester vilket föranledde folk att tro att det här var en traditionell musikal.

Sid Ramin, som gjorde orkestreringarna för skivan, skapade den berömda overtyren till Gypsy och var även med och orkestrerade West Side Story.

Skådepelaren Elliot Gould (M*A*S*H, Monica och Ross pappa i Vänner etc) finns med i en liten roll.

Robert Morse, som spelar den av Harold Prince inspirerade unga producenten, fick lite av sitt genombrott här. Sitt riktigt megastora genombrott fick han 4 år senare när han skapade rollfiguren  J. Pierrepont Finch  i How to Succeed in Business Without Really Trying.
För många idag så är han nog mest känd som Bertram Cooper, en av delägarna till reklamfirman Sterling Cooper, i tv-succén Mad Men.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: