Dag 76: Roberta

19 Feb

Roberta - 1952 Studio

Roberta (1933), 295 föreställningar
Musik: Jerome Kern
Sångtexter & libretto: Otto Harbach, baserad på romanen Gowns By Roberta av Alice Duer Miller

Huck: My orchestra could put new life into your models.
Aunt Minnie: That’s what I’m afraid of.

John Kent, en ung amerikansk footballspelare, grälar en dag med sin fästmö, de skiljs åt och John bestämmer sig för att åka till Paris där hans faster Minnie har etablerat det framgångsrika modehuset Roberta. Med sig på resan har han sin bästa kompis Huckleberry Haines som är ledare för ett swingband.
Strax efter att John anlänt till Paris så avlider hans faster och det visar sig att hon testamenterat hela rörelsen till honom och assistensen Stephanie. Dessa två måste nu samarbeta för att försäkra modehusets fortsatta framgång. Detta omaka partnerskap leder till misslyckanden, framgångar och, till sist, kärlek.

Åh, vilken musik denna show innehåller. Makalöst bra. Klassiker som Smoke Gets In Your Eyes, Yesterdays och många, många fler.
Musiken är en blandning av i det närmaste operettsånger och rena swingnummer, vilket ger en skön variation i lyssnandet.
Just den här inspelningen gör kanske inte sångerna riktig rättvisa eftersom den är en ren studioproduktion från 50-talet. Den känns lite energilös vad gäller orkestern och oengagerad vad gäller solisterna. Man har också med en sån där, på fyrtio och femtiotalen så populär, tonalt exakt men helt opersonlig kör som gör små insatser här och där. Det drar ner betyget ordentligt.
Jag har inspelningar från bägge filmversionerna men ingen av dem hade med föreställningens alla sånger men de finns här – inklusive de från filmversionerna – så det här är första gången jag hör allt.
Halvdan inspelning av en fantastisk samling sånger av en av musikalhistoriens största kompositörer.

Favvisar:
Smoke Gets In Your Eyes, Let’s Begin, I Wont Dance, Lovely To Look At, Don’ t Ask Me Not to Sing

Kuriosa:
Bob Hope spelade Huckleberry Haines på Broadway.

Manuset ansågs redan på sin tid vara tungrott, tunt och i det närmaste hurmorbefriat och var orsaken till att showen fick ganska så dåliga recensioner när den kom. Faktum är att det klankades så mycket på Harbachs text att man i det närmaste glömde den fantastiska musiken.
Det dåliga manuset medförde att man bara har med grundkoncepetet  – nån ärver en modebutik i Paris – i de två filmversionerna.

De två filmversionerna är:
1. Roberta från 1935 med Fred Astair och Ginger Rogers i huvudrollerna. Till den filmen så strök man ett antal av föreställningens sånger och la istället in I Won’t Dance (med text av Dorothy Fields och plockad från en Kern flopp: Three Sisters) och Lovely To Look At som specialskrevs för filmen och blev Oscarnominerad.
2. Lovely To look At kom 1952, i den hittar vi Howard Keel och Kathryn Grayson.

Numera så inkluderar man nästan alltid både I Won’t Dance och Lovely To Look At när man sätter upp showen.

Kernfloppen Three Sisters kom 1934, hade sin premiär i London och har inget med Chekhovs pjäs med samma namn att göra. Den spelades i knappt två månader.

Pressklipp:
Extremely unimportant and slightly dead.
– John Mason Brown, Evening Post

Videosar & ljudisar:
I Won’t Dance från första filmversionen med Fred Astair & Ginger Rogers
I’ll Be Hard To Handle med Ann Miller från den andra filmversionen
Smoke Gets In Your Eyes med The Platters (en ljudis)
Adrian fashion show fr MGM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: