Dag 77: Do Black Patent Leather Shoes Really Reflect Up?

20 Feb

5dfe90b809a0da9f5ca15110.L

Do Black Patent Leather Shoes Really Reflect Up? (1982),
5 föreställningar
Musik & sångtexter: James Quinn, Alaric Jans
Libretto: John R. Powers, baserad på hans roman med samma namn.

”Bless me, Father… this week I lied twice and had 2 738 impure thoughts.”

I den här föreställningen får vi följa 8 barn som går i en katolsk skola i 50-talets Chicago. Vi får följa dem under hela deras skolgång och uppväxt, från lågstadiet till ”graduation” och ut i vuxenlivet.
I centrum står Eddie Ryan och hans vänskap med en knubbig, mobbad flicka som heter Becky, en vänskap som utvecklas till kärlek när hon som tonåring blommar upp till en skönhet.
Föreställningen startar i nutid då Eddie själv ska börja undervisa på sin gamla skola och berättas genom återblickar.
Alla rollerna, även barnen, spelas av vuxna.

Det har varit svårt att hitta recensioner av denna föreställning som kan förklara varför den floppade så totalt, för musiken är ganska bra. Speciellt i första akten. Men till sist hittade jag en och efter att ha läst den så förstår jag att själva uppsättningen var något av en katastrof – läs utdrag nedan.
Det här påminner lite om en av mina favorit musikaler Mack & Mabel som har en så bra castskiva att jag i åratal trodde att den varit en megahit innan jag fattade att den las ned efter bara 66 föreställningar.
Men som sagt, som castskiva har ”Shoes” många glädjeämnen. Musiken är up beat, glad och varierad, jag hittar många roliga texter och ensemblen låter perfekt – den blir inte sämre av att en av mina absoluta favoritsångre Jason Graae finns med.
Så som cd är den kul även om inte showen var det.

Favvisar:
Get Ready Eddie, Little Fat Girls, It’s The Nuns, Private Parts

Kuriosa:
Tommie Walsh som koreograferade showen spelade ”Bobby” i origanaluppsättningen av A Chorus Line. Han kom sen att samarbeta främst med Tommy Tune, ett samarbete som gav honom två Tony Awards för koreografi (bägge delade med Tommy):  För A Day in Hollywood/A Night in the Ukraine (1980) 0ch My One and Only (1983). Han blev nominerad för sin koreografi för musikalen Nine (1982).

Pressklipp:
IF anyone on Broadway deserves our unwavering spiritual support right now, it is the ushers at the Alvin Theater. The Alvin is one of the best musical houses in town, but how would you like to have worked there, day in and day out, since Annie moved away last fall? In recent months, the Alvin’s occupants have been Merrily We Roll Along, The Little Prince and the Aviator (which closed in previews) and Little Johnny Jones. And, as it turns out, bad news doesn’t always come in threes. Last night, a fourth turkey came to roost at the Alvin, and, though I didn’t see The Little Prince, the theater’s new tenant must be the sorriest of them all.

…still another show about Roman Catholic folkways. It’s a series of noisy, vulgar sketches set in and around a parochial elementary school (Act I) and high school (Act II).

The big laughs here involve a girl’s confusion of the word ”self-abusement” with ”self-amusement,” the spectacle of nuns wearing shades in a Grease-like doo-wop number, and the line ”Catholic girls are like Wiffle balls – they don’t go very far.” The sentimental paeans to vanished teen-age innocence (”I leave behind the kid I used to be”) sound uncannily like those in Is There Life After High School?, the musical that crash-landed on Broadway earlier this month.

The set consists of four crudely painted wooden boxes, abetted by dropped cutouts, whose various configurations suggest what a high-school production of Dreamgirls might look like two decades from now. Both they and the hideous costumes have been lighted with intelligent, if wasted, care by Marilyn Rennagel.

In a musical that has more unappealing and untalented performers than it knows what to do with, there are three sturdy professionals: the strong-voiced Mr. Thacker, the crackling Ellen Crawford as the most tyrannical nun, and Robert Fitch as the inevitable Father O’Reilly.
Frank Rich, The New York Times

Videosar:
Medley av sånger från showen
Little Fat Girls
Mack & Mabel pt. 1, At the Royal Variety Performance 2007 (sååå bra musik)
Mack & Mabel pt.2, At the Royal Variety Performance 2007 (obs, denna del är grymt osynkad men fortfarande sååå bra musik)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: