Dag 87: Our Man Crichton

2 Mar

Our Man Crichton_1964 OLC
Our Man Crichton (1964), 208 föreställningar
Musik: David Lee
Sångtexter & libretto: Herbert Kretzmer, baserad på pjäsen The Admirable Crichton av J. M. Barrie

Det är början av 1900-talet och butlern Crichton arbetar hos den socialt väldigt fritänkande Lord Loam. En av lordens idéer är att en gång i månaden så skall familjen och alla deras i hushållet anställda dricka te tillsammans och alla ska då vara varandras likar. Ett tilltag som är lika pinsamt obekvämt för familjen som den är för de anställda. Speciellt Crichton tycker att idén är befängd då han anser att det är ytterst viktigt att veta sin plats och att klassgränserna upprätthålls.
En dag när de alla är ute på familjens yacht så lider de skeppsbrott. De hamnar på en obebodd ö och det visar sig att den som är bäst på att anpassa sig är Crichton. Med hans hjälp så lyckas de skapa ett nytt civiliserat samhälle och här så är klasskillnaderna verkligen borta och Crichton blir den självklara ledaren.
Efter ett par år så blir de räddade men när de återkommer till civilisationen så återgår allt till hur det var innan…

Jag hade nästan kunnat säga  direkt att den här musikalen var engelsk och från 60-talet om nån spelat upp den för mig, utan att säga vad det var för nått. Så typisk för sin tid är den. På både gott och ont.
Musiken är charmig som bara den och en skön blandning av klassisk Broadway, Noël Coward och brittiskt Music Hall. Glad, bubblig och oerhört trallvänlig.
Texterna är underhållande och litterata med en skön blandning av cockney och ”stiff upper lip” och i vissa nummer så låtar man språken krocka på ett härligt sätt.
Tyvärr så skrevs det massor av liknande musikaler under den här eran och den här känns mest som en kopia av nån av de mer framgångsrika som Oliver! eller Robert & Elisabeth.
Men absolut värd en lyssning.

Favoriter:
Tweeny!, Our Kind of People, Little Darling, I Tries, Oh! For a Husband, Oh! For a Man

Kuriosa:
Föreställningen är baserad på The Admirable Crichton av J. M. Barrie, en pjäs som kom 1902 och tog upp klassfrågor på ett sätt som ansågs kontroversiellt på sin tid. Speciellt det faktum att Crichton på ön inleder en relation med Lordens dotter, Lady Mary. Men naturligtvis så tar den romansen slut så snart de åter är hemma i England.
Barrie hade ett tag funderat på att låta pjäsen få ett mer skandalöst slut, där Crichton och Mary fortsätter att hålla ihop även efter hemkomsten men han ansåg att publiken inte skulle godta ett sånt slut. ”The stalls wouldn’t stand it”, som han uttryckte det.

I musikalen så uppstår det kärlek mellan Crichton och pigan Tweeny istället för med Lady Mary vilket gör pjäsens grundintrig och problematik överflödig och förvandlar det hela till en slags tidig glad musikalvariant av ”Herrskap & Tjänstefolk” (Upstairs Downstairs).
Anledningen till att man förändrade berättelsen på detta sätt hade att göra med att den kvinnliga stjärnan i showen var Millicent Martin, känd för sin komiska tajming och bubblande personlighet och man ansåg att hennes talanger skulle vara bortkastade på Lady Mary karaktären.

J. M. Barrie är nog mest känd för pjäsen Peter Pan (1904)

Herbert Kretzmer är nog mest känd för att ha skrivit de engelska texterna till musikalen Les Misérables.

Videosar:
Millicent Martin i That Was The Week That Was ett klassiskt engelskt satirprogram som gick på BBC 1962-63.
Två av Kretzmers sångtexter:
She med Charles Aznavour
Goodness Gracious Me med Peter Sellers & Sophia Loren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: