Dag 91: Shenandoah

6 Mar

61Wr0Ahr3ML
Shenandoah (1975), 1050 föreställningar
Musik: Gary Geld
Sångtexter: Peter Udell
Libretto: Peter Udell, Philip Rose & James Lee Barrett baserad på Barretts manus till filmen Shenandoah (1965)

1862 i Shenandoahdalen lever farmarfamiljen Anderson ett fredligt liv medan det amerikanska inbördeskriget rasar.
Pappa Charlie, som är änkeman, har bestämt sig för att hålla sin familj utanför konflikten: ”I’m not about to go out and hunt strangers down to kill ’em! And that’s what war is, boy! Open season on strangers!”
Men familjen dras in i alla fall när den yngste sonen, Robert, blir tillfångatagen av nordstatssoldater. Charlie och ett par av barnen (han har sex söner och en dotter) ger sig av för att hitta och befria honom. De misslyckas dock med sitt uppdrag och inte bara det, Charlies äldste son skjuts ihjäl och Charlie själv dödar den som sköt.
Missmodiga ger de sig av hemåt bara för att upptäcka att medan de var borta så fick gården besök av några desertörer som inte bara stal vad de kunde utan även mördade både Charlies svärdotter och hans näst äldste son.
Charlie konstaterar att ”de enda som tjänar på krig är begravningsentreprenörerna”.
När de ger sig av till söndagsgudstjänsten så möter de en haltande Robert på vägen, han har lyckats fly och tagit sig hem.

Jag blir förvirrad av denna skiva för det känns lite som att lyssna på två olika shower samtidigt.
Å ena sidan har vi en massa solistiska insatser av John Cullum, det är han som spelar Charlie. Det är vackra, ibland meditativa och introverta sånger, framförda med en otrolig styrka och innerlighet.
Å andra sidan finns här ett antal typiska Broadwayaktiga sånger – fast med lite country-and-western kryddning. De sångerna är upbeat, glada, med ”roliga” texter och kanske en aning ytliga. De är dessutom mest duetter och ensemblenummer. Det i sig är inget ovanligt, musikaler brukar ju ha både ballader och uptempo men i det här fallet så sjunger John bara sina solistiska sånger, han är inte med i några ensembler (utom finalen) eller duetter. Så det blir liksom hans föreställning kontra de andras.
Så blir det på cd:n i alla fall.
Låtarna är helt okej om så inte nått speciellt men det är två distinkt skilda stilar av musik och det blir lite av en krock mellan dem.
Jag gillar nog Cullums sånger bäst, de ”känns” mer, de andra kunde ha kommit från ett otal andra musikaler, så anonyma och generiska är dom.

Favvisar:
Raise The Flag Of Dixie, Meditation, The Pickers Are Comin’, Violets And Silverbells, It’s A Boy

Kuriosa:
Som det kan slumpa sig… Igår så skrev jag om en musikal i vilken Hunter Foster medverkade. Dagen innan hade jag skrivit om en musikal i vilken hans syster, Sutton Foster, spelade huvudrollen och idag så skriver jag om en musikal i vilken John Cullum är med och han spelade mot Hunter i Urinetown-the musical (2001).
Hmm, undrar vilken koppling jag kommer att hitta till morgondagens blogg…

Föreställningen vann 2 Tony Awards: Bästa manliga huvudroll (John Cullum) och för bästa musikallibretto.

Den vann också ett par Drama Desk Awards: Bästa manliga huvudroll i en musikal (John Cullum) och bästa kvinnliga biroll i en musikal (Donna Theodore).

John Cullum har vunnit två Tony’s för bästa huvudroll. Förutom Shenendoah även för On The Twentieth Century (1978).

Pressklipp:

… But it is nice to have a show around that not only dares to be tuneful but is even willing to throw in a morsel of moral uplift along with the country-style jokes. So even if some people may find the sweetness of that Southern molasses somewhat cloying (it even has a wet-eye ending), a lot of people will have a good time. It is a very likable musical.
– Clive Barnes, Times

With its homespun wisdom and sentimental Americana, Shenandoah should be sold at Disneyland souvenir shops.

The book is told in sketches of dialogue, patched togethet for a shorthand story.

… is so strictly according to the old Rodgers and Hammerstein formula you can almost see the director, onstage, with a mixed-up instruction manual in his hand.

Almsot everything is played to the audience and aside from looking chintzy, the show appears like a pop-up kiddie picture book only less active.
– Martin Gottfried, Post

Videosar:
Reklamfilmer för musikalen (obs hemskt osyncad)
It’s a Boy
Meditation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: