Dag 96: Donnybrook!

11 Mar

4ff75eab72821_53443n

Donnybrook! (1961), 68 föreställningar
Musik & sångtexter: Johnny Burke
Libretto: Robert E. McEnroe baserad på John Ford filmen The Quiet Man och novellen med samma av Maurice Walsh som filmen var baserad på.

Efter att ha dödat en man i boxningsringen i USA återvänder John Enright till Irland. Han har svurit på att aldrig mera ställa upp och slåss mot någon.
John anländer till Innesfree, den lilla byn där han bodde som barn. Hans plan är att köpa sig ett litet torp där han kan få tillbringa sina dagar i lugn och ro.
Men det blir naturligtvis inte som han tänkt sig. Han blir förälskad i Ellen Roe, en tuff tjej som gillar riktiga män som inte är rädda för att slåss för att försvara sin kvinnas heder. Till en början så är hon avvisande mot John men när hon får reda på att han varit proffesionell boxare…
Det blir ett bröllop mellan de två.  På festen så blir det bråk och Ellen Roes bror, Will, klipper till John som dock vägrar att slå tillbaka, något som alla tolkar som att han är feg.
Situationen blir spänd mellan de nygifta.
Till sist så blir det i alla fall ett redigt slagsmål mellan John och Will som slutar med att John knockar Will. Genom knocken bevisar John att han är värdig Wills syster och de två männen stapplar hem tillsammans för att mötas av en strålande lycklig Ellen Roe.

Ännu en gammal sextiotalare som mer eller mindre helt har glömts bort. Och det är synd för det här är ganska så trevligt. Musiken består av en blandning av sentimentala irländskklingande ballader och stora shownummer som är så Broadway som det kan bli. Inte en helt självklar blandning kanske men charmig. Och jag hittar ett flertal små pärlor här. Inte minst så är många av sångtexterna riktigt bra och roliga. Och den har dessutom tillräckligt med stil och egen karaktär i musiken för att inte kännas som nån dussinmusikal.
En glad liten överaskning, ingen självklar klassiker kanske men definitivt en skiva jag kommer att återkomma till.

Favvisar:
I Wouldn’t Bet One Penny, Sez I, The Loveable Irish, A Quiet Life, Dee-lightful Is the Word

Kuriosa:
Donnybrook är (förutom namnet på både flera städer och en marknad) ett slanguttryck för fylleslagsmål.

I filmen heter ex-boxarn Sean Thornton, i Broadwayversionen John Enright och i den senaste revivaln Sean Enright. Undrar varför alla dessa namnbyten. Även den kvinnliga huvudrollen heter olika…

Sad Was The Day som finns med i showen är en av de sånger som Broadwaykompositören Stephen Sondheim har med på sin lista över 50 sånger han önskar han hade skrivit.

Pressklipp:
Donnybrook! roared into the 46th St. Theatre last night like a gale coming off the Irish Sea. This, despite the fact it is a musical version of a film called The Quiet Man. Believe us, there’s nothing quiet about this one, and in our book, there’s the rub.
-Robert Coleman, Mirror

One of the songs is entitled I Could Hate The Loveable Irish, and it is, I believe, intended to be ironic. But it does seem that Donnybrook! is curiously bent on making a good case for the viewpoint suggested by the number.
Richard Watts Jr. , Post

Videosar:
Intervjuer o snuttar från 2013 års revival på The Irish Repertory Theatre i New York
Sez I
Trailern till filmen The Quiet Man (1952)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: