Dag 137: The Utter Glory of Morrissey Hall

21 Apr

ed0d53a09da0fea74a515110.L
The Utter Glory of Morrissey Hall (1979), 1 föreställning
Musik & sångtexter: Clark Gesner
Libretto: Clark Gesner & Nagle Jackson, inspirerad av filmen Belles of Saint Trinian’s (1954).

Trots att jag läst innerkonvolutet på cd:n flera gånger så har jag svårt att fatta vad det är som händer i denna musikal. Rörigt är det, krystat känns det och på det stora hela rätt så tomt och hysteriskt.
Men vad jag kan säga är att den utspelar sig på Morrisey Hall, ett flickinternat i England.
På grund av missförstånd, halvknasiga lärare, busiga töser och en i en koffert insmugglad älskare (till en lärare, inte till nån elev) så utbryter det i det närmaste krig mellan lärare och elever. Men när en skolinspektor dyker upp så sluter de två stridande grupperna fred för att visa upp en enad fasad. Slut.

Ouch!!!
Det här var sämre än jag trodde.
Jag har haft den stående i 10 år i min cd-samling och av nån anledning har jag aldrig tagit fram den. Och då har den ändå ett ganska så roligt omslag och skämtteckningarna om St Trinidans busiga internatflickor är fortfarande ganska så galna och roliga så varför ville jag inte lyssna på den här?
God instinkt ganska?
För det här är nästan plågsamt att ta sig igenom.
 Man hör hur förtvivlat den försöker vara rolig, fräck och allmänt crazy men den känns bara desperat och särskilt roligt är det inte.
Flera sånger är så lika varandra att jag knappt märkte att skivan bytt spår.
Antingen är det långsamma lite ”Gilbert & Sullivan” inspirerade saker, Nöel Cowardaktiga pasticher, psalmliknande hymner eller så är det kampsångsaktiga nummer. 
Allt känns som nått man redan hört och hört i betydligt bättre versioner.
De bästa partierna är de rena instrumentala bitarna för glada marscher är i alla fall glada marscher.
Nä, det här var inte så kul. 
Den kommer nog få ligga och samla damm i 10 år till innan jag sätter på den igen…

Favvisar:

Overture, Promenade, Interlude And Gallop

Pressklipp:
What was bad can be summed up in eight words – book, lyrics, music, direction, choreography, setting and costumes. I hope I haven’t left out anything.

… but it is all rather like improvising a steam engine out of a Lego set in a sinking canoe.

… and the rest of the people are all the kind of stereotypes that make stereaotypes stereotyped.

…
The performances were terrible, but I do not blame the performers, for there was nothing they could do but scream for help and the director, Nagle himself, was presumably deaf.
– Clive Barnes, Post

searle_trinians1
De äkta internatflickorna från St Trinian’s

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: