Dag 138: Call Me Madam

22 Apr

51V9PdWfC8L
Call Me Madam (1950), 644 föreställningar
Jag baserar mitt omdöme på ”Encores!” konsertinspelning från 1995
Musik & sångtexter: Irving Berlin
Libretto: Howard Lindsay & Russel Crouse

Den smällrika änkan Sally Adams, ”The hostess with the mostest”, en välmenande men ganska så okunnig och rättfram societetsdam blir utnämnd till ambassadör för det lilla europeiska furstendömet ”Lichtenburg”.
Sally, vars familj blev rika då olja hittades på deras land, är relativt ”oborstad” och struntar i etikettsregler och är frispråkig och gör lite som hon vill. Så när hon blir förälskad i landets snygge premiärminster så gör hon ingen hemlighet av det utan ”jagar” honom glatt.
Hon uppmuntrar och hjälper även sin assistent i hans  uppvaktande av  landets charmiga unga prinsessa.
Naturligtvis så ogillas Sallys sätt att bete sig av stropparna i Washington som börjar konspirera för att få henne hemkallad.
Men allt slutar lyckligt med att Sally och ministern får varandra.
Även assistenten fångar sin prinsessa och stannar kvar i hennes land.

Egentligen behöver jag bara säga: Irving Berlin. Det namnet i sig är en garanti för en castskiva fylld av bra melodier, charmiga texter och stor variation på musikstilar.
Det här var Irvings sista stora musikalsuccé och även om storyn har åldrats så har inte melodierna gjort det.
Det är en skön samling låtar och även om det kanske inte är ett av hans främsta verk och här inte finns nån riktig klassiker som ex There’s No Business Like Show Business så är det en samling med starka sånger som erbjuds.
Absolut värd att lyssna på!

Favvisar:
You’re Just in Love, Can You Use Any Money Today?, The Hostess with the Mostes’ on the Ball, They Like Ike

Kuriosa:
I programmet kunde man läsa: ”The play is laid in two mythical countries. One is called Lichtenburg, the other is the United States of America.”
Där stod också: ”Neither the character of Mrs. Sally Adams or Miss Ethel Merman, resembles any other person alive or dead.”

Föreställningen vann fyra Tony Awards: Bästa musik, bästa kvinnliga huvudroll i en musikal, bästa manliga biroll i en musikal och bäste scentekniker.
Den vann också en Theatre World Award för bästa manliga biroll i en musikal.

Storyn är inspirerad av att Perle Mesta (en societetsvärdinna från Washington, D.C.) blev ambassadör i Luxemburg som tack för sina insatser som ”fundraiser” för  det Demokratiska partiet.

Skivbolaget RCA Victor hade rättigheterna till att spela in castalbumet men eftersom Merman hade kontrakt med skivbolaget Decca så fick hon inte medverka på albumet. Hon ersattes med Dinah Shore.
Ethels gjorde dock också en inspelning av sångerna från showen och den skivan släpptes samtidigt som castskivan kom ut.  Hennes platta fick namnet Ethel Merman: 12 Songs from Call Me Madam.
Det var Ethels platta som sålde bättre.

Sången They Like Ike blev Dwight D. Eisenhower offeciella kampanjsång under hans presidentkampanj 1952.
Han vann valet och var Amerikas president mellan 1953 -1961.

Videosar:
The Hostess with the Mostes / You’re Just in Love
It’s A Lovely Day Today med Vera-Ellen och Donald O’Connor
You’re Just In Love med Donald och Ethel, en typisk Berlinsk kontrapunktisk sång
Trailer för filmversionen av Call Me Madam
Something To Dance About

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: