Dag 147: Shuffle Along

1 Maj

Shuffle Along
Shuffle Along (1921), 504 föreställningar
Musik: Eubie Blake
Sångtexter: Noble Sissle
Libretto: F. E. Miller & Aubrey Lyles baserad på Vaudevillesketchen The Mayor of Jimtown

Sam, Steve och Harry ställer upp i valet för att bli borgmästare i Jimtown, USA.
Sam och Steve lovar varandra att om en av dem vinner utser vinnaren den andre till sin polischef.
Med hjälp av en korrumperad kampanjledare så vinner Sam valet. Han håller sitt löfte och utser Steve till polischef.
Men ganska snart så börjar de två herrarna gräla om småsaker och det leder så småningom till att de börjar slåss – i en 20 minuter lång komisk slagsmålsscen.
Harry har under tiden upptäckt att Sam fuskat sig till valsegern och lovar att han ska jaga bort Sam, Steve och deras korrupta kompanjoner. Detta leder till ett nyval som Harry vinner, delvis med hjälp av den härliga kampanjsången I’m Just Wild About Harry.

Genom att samla ihop ett antal olika stenkaksinspelningar av sånger och musik från den här showen, till stora delar med de artister som framförde dem på scenen, så har man lyckats återskapa något av en castinspelning.
Det här är grymt häftigt att lyssna på.
En blandning av tidig jazz med foxtrots, one-steps, two-steps, rags och blues.
Det svänger skönt om dessa knastriga inspelningar och att höra låtarna så som de var tänkta att framföras, bara det är makalöst.
Lite musikhistoria som jag rekommenderar å det varmaste.

Favvisar:
In Honeysuckle Time, How Ya’ Gonna Keep ‘Em Down On The Farm, Baltimore Buzz, I’m Just Wild About Harry

Kuriosa:
Detta var den första framgångsrika ”helsvarta” showen på Broadway sen 1908.
Med ”helsvart” menas att alla i ensemblen och även upphovsmakarna var av afroamerikansk ursprung.

Det var inte många som trodde att showen skulle bli en framgång men det blev den, en mega framgång till och med.
Detta var showen som tog de första stegen som ledde till nedrivningen av rasbarriärerna på Broadway.
Exempelvis: för första gången fick svarta möjligheten att sitta nere på parketten (de hade tidigare bara fått köpa biljetter till de övre balkongerna). De fick visserligen hålla sig till den bakre tredjedelen och inte beblanda sig med den ”vita” publiken men det var ett stort steg ändå.

Framgången med showen öppnade också dörrarna för införlivandet av fler färgade entertainers på Broadways scener och även för den s k svartamusiken, som blev mer accepterad och dessutom började integreras mer och mer i ”vanliga” shower också.

Man tog också en stor risk när man la in en romantisk kärlekshistoria i showen, en kärlekshistoria som man skildrade på fullaste allvar och inte ”burleskade” till som var brukligt på den tiden.
Ingen visste riktigt hur en vit publik skulle ta synen av ett svart par som sjöng en kärleksballad till varandra på scen. Upphovsmännen var rädda att folk skulle bua och det var den scenen de var mest oroade för. Men till deras stora förvåning så accepterade folk inte bara kärleksscenen, de älskade sången också som till och med fick en encore!

Turnéversionen av showen var den första ”svarta” musikal som fick spelas på ”vita” teatrar runt om i landet.

Orkestern lärde sig och spelade all musik utantill.
”We did that because it was expected of us. People didn’t believe that black people could read music—they wanted to think that our ability was just natural talent.” – Eubie Blake

Inga noter förekom alltså i orkesterdiket och detta gav publiken intrycket av att det var otroligt mycket improviserande bland musikerna och att mycket skapades i stunden. Så var det inte för allt var otroligt noggrant inrepat men intrycket av improvisation gjorde starkt intryck på både publiken och vita musiker.

Josephine Baker hörde till en av alla artister som slog igenom i denna show. Hon var bara 16 år när hon kom med. Hon hade sökt till showen redan när den var ute och provspelade runt om i landet men blivit ratad eftersom hon då bara var 15.
En annan blivande stjärna var basbarytonen Paul Robeson, kanske mest känd för eftervärlden för sin version av  Ol’ Man River ur musikalen Showboat (1927). Just den sången och rollen som sjunger den (Joe) var skriven med Paul i tanken men han kunde inte medverka i originaluppsättningen i New York. Men han spelade rollen i Londonversionen och i filmversionen från 1936.

Två gånger har man försökt reviva Shuffle Along på Broadway, bägge gånger floppade den.

Pressklipp:
It is when the chorus and principals of a company that is said to contain the best negro troupers in these parts gets going in the dances that the world seems a brighter place to live in. They wriggle and shimmy in a fashion to outdo a congress of eels, and they fling their limbs about without stopping to make sure that they are securely fastened on.
– The New York Herald Tribune

Videosar:
Eubie Blake, 1972 i Berlin spelar en medley med bl a I’m Just Wild About Harry
Jean Stapleton framför I’m Just Wild About Harry i  The Muppet show
Ol’ Man River med Paul Robeson
Josephine Baker‘s kända Banana Dance från Follies Bergere 1927

Ljudis:
Baltimore Buzz & In Honeysuckle Time Med Eubie själv


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: