Dag 148: john & jen

2 Maj

John++Jen
john & jen (1995)
Musik: Andrew Lippa
Sångtexter: Tom Greenwald
Libretto: Andrew Lippa & Tom Greenwald

Det här är en liten intim 2 persons musikal.
Den är uppdelad i två akter där den första akten utspelar sig under 50- och 60-talen och handlar om relationen mellan två syskon: storasyster Jen och hennes lilebror John. Vi får följa dem från de var små tills de skiljs åt då Jen börjar plugga på college och John tar värvning och skickas till Vietnam.
Första akten slutar med att Jen sitter bredvid sin brors kista sörjande honom och det faktum att de skildes åt i ilska.
Akt två utspelar sig under 70- och 80-talen. Jen är nu en ensamstående mor med en son som hon döpt till John för att hedra broderns minne. Hon försöker ge sonen det beskydd och den trygghet hon känner att hon aldrig kunde ge sin lillebror. Men resultatet blir istället att hon nästan kväver sin son med sitt överbeskyddande och i det närmast maniska sätt hon försöker få honom att älska allt det som hennes bror gillade. Akten slutar med att John ska börja på universitetet och Jen inser att hon måste släppa taget om det förflutna och minnet av sin bror. I och med det beslutet så kan hon och hennes son ta de första små stegen mot en bättre framtid, både var för sig och tillsammans.

Det här är en väldigt emotionellt stark liten musikal.
Kan direkt säga att det är Jens resa som berör mig mest. Att få följa en kvinna från det hon var sex, via pubertet, college, sin brors död, livet som ensamstående mor ända tills hennes son flyttar hemifrån är helt fantastiskt och Carolee Carmello är helt självlysande i rollen. Hennes röst… Lyssna och njut är allt jag kan säga.
Musiken är vacker, enkel och känns kanske lite enformig första gången man lyssnar på den men ge den en chans för den växer för varje genomlyssning.
Förutom de vackra och emotionella balladerna finns här också ett par bra dramatiska duetter och , gudskelov, ett par riktigt roliga bitar också.
Kan ibland känna mig ganska så manipulerad rent emotionellt av musiken, och texterna försöker ibland lite för mycket att vara djupa och fyllda av mening, men jag låter mig gärna manipuleras när det låter så snyggt om det som det bitvis gör här.
Orkestern består bara av tre instrument, piano, cello och slagverk, och det bidrar till att göra verket så starkt emotionellt drabbande.

Favvisar:
Think Big, Run And Hide, Talk Show, Bye Room

Kuriosa:
Det är Jason Robert Brown som har gjort orkestreringarna.

Videosar:
It Took Me Awhile
Think Big
Run and Hide/End of Act 1
Bye Room/ Talk Show

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: