Dag 153: Tell Me More

Tell Me More (1925), 100 föreställningar
Musik: George Gershwin
Sångtexter: Buddy G. DeSylva & Ira Gershwin
Libretto: Fred Thompson & William K. Wells

Ännu ett exempel på en ”fluff” musikal från 20-talet. Intrigen var inte lika viktig som sångerna, dansnumren och komikerna var.
Här handlar det om tre par som genom missförstånd, förväxlade identiteter, falska identiteter, misstänkt otrohet och diverse intrigvändningar är nära att missta varandra men som lyckas få varandra på slutet ändå.
Intrigen är både så tom och så rörig att jag har lite svårt att sammanfatta den. Men självklart hittar man millionärer, fattiga butiksförsäljerskor, maskeradbaler, fashionabla semesterorter och ett stort lyxigt varuhus på 5th avenue i showen.

En glad och småjazzig 20-talsmusikal, lite av standardmodell.
Den hör dock inte till de bästa jag hört.
Lite för mycket operettvarning på den.
Men det finns några riktiga höjdare så den är absolut värd en genomlyssning.
Och den är välsjungen med röster som låter som om de kom direkt från det glada tjugotalet.
Även orkestern låter helt autentisk för sin era.
Här finns också ett par riktigt, riktigt roliga sånger vars texter må ha åldrats en del men inte mer än att de fick mig att skratta högt ett par gånger.
En välproducerad rekonstruktion av en av Gershwins minst kända musikaler. Och dessutom så är det en dubbel cd så man får två musikaler för priset av en. Den andra är Tip-Toes (se dag 70) även den från 1925.

Favvisar:
Why Do I Love You?, Kickin’ The Clouds Away, In Sardinia, Baby!, Ukelele Lorelei

Videosar:
Kickin’ The Clouds Away (från en studentversion av Gershwin Jukebox-musikalen My One And Only)
Kickin’ The Clouds Away från Broadwayversionen av My One And Only.