Dag 175: Boy Meets Boy

29 Maj

MI0001114424
Boy Meets Boy (1975), Off-Broadway, 463 föreställningar
Musik & sångtexter: Bill Solly
Libretto: Bill Solly & Donald Ward

Back when gentlemen where gentle
Just the thing to make you sentimental

Love is gay again
And though our story’s just that old cliché again
What a beautiful blend
As boy meets boy,
Boy looses boy,
But boy gets boy in the end!

Intrigen är som tagen ur en 30-tals Fred Astaire/Ginger Rogers musikal – fast med en liten twist.
London 1936. Dagen efter kung Edward VIII abdikation.
Den amerikanske reportern Casey O’Brien har festat hårt och det har resulterat i att han försovit sig och missat den stora nyheten om kungen som avgått för kärleks skull.
Han får av en slump höra talas om en aristokrat vid namn Clarence som har lämnats vid altaret av ”The English Rose”. Han hoppas att detta kan bli en historia som kan kompensera för det historiska beslut han missade.
Han blir helt besatt av att hitta denna ”engelska ros” och till hans stora förvåning så visar det sig så småningom att denna ros egentligen heter Guy Rose och är den glasögonprydda och ganska så alldaglige unge man som varit hans assistent (och som varit hemligt förälskad i honom) under hela jakten.
Men detta faktum uppdagas först efter en massa missförstånd, identitets förväxlingar, kärlekskomplotter och besök på glamorösa nattklubbar i både Paris och London.
Men det slutar självklart lyckligt och i slutscenen så rullas det in en jättestor bröllopstårta och på toppen står de lyckliga tu: Casey och Guy.

Det här är väldigt charmigt.
Bill Solly som skrivit både musik och sångtexter kan sitt 30-tal och det här känns väldigt Noël Cowardskt eller Irving Berlinskt.
Det är oerhört lätta och trallvänliga sånger och man tycker sig känna igen flera av dem men det känns inte som kopior på existerande sånger utan snarare som kärleksfulla pastischer.
Jag föll för det här. Går runt och nynnar på flera av sångerna som med lätthet har lyckats nästla sig in i min hjärna.
Inspelningen är från 1975 (jag har lyssnat på lp:n men den har släppts på cd) och kvalitén är kanske inte den bästa. Ingen auto-tuning eller digitalt fixande av röster här inte och det resulterar i att det bitvis låter ganska så illa om sånginsatserna och hela produktionen har en ”burkigt” ljudbild. Men melodierna är så starka att de tar sig över det hindret.
Jag är faktiskt förvånad över att denna musikal inte har blivit en ”klassiker” – inom gayvärlden i alla fall – och att Bill Solly inte är mer känd, för han uppvisar en stor talang för att skriva nästan Jerry Herman-aktiga sånger.

Favvisar:
Boy meets boy – Party In room, Giving it up for love, It’s a boy’s life, Does anybody love you, Let’s, It’s a dolly

Kuriosa:
Det här var en av de första musikalerna med gaytematiskt innehåll.

Föreställningen fick sin Londonpremiär i november 2012.

Pressklipp (för London versionen 2012):
What’s subversively entertaining about Boy Meets Boy is that it treats the romantic entanglements of its three homosexual protagonists with a straight face. Whisking us back to a Thirties’ world of decadence, high-living and society gossip, it introduces the as-yet-unrealised institution of gay marriage as a done deal – as, in fact, the most natural, unremarkable thing in the world.

Say it loud, say it proud, it’s a hit.
–  Dominic Cavendish, The Telegraph

Gene David Kirk’s production (the UK premiere) delightfully communicates the giddy good humour of this charming oddity with its playful pastiche score and its Fred-and-Ginger-style romance between two men.

Pastiche, it’s true, can become claustrophobically knowing but everything about this production is calculated to transmit the un-jaded freshness of the material – from the sparkling wit with which Lee Proud’s choreography and Alice Walkling’s resourceful Art Deco design make an asset of the theatre’s intimacy to the versatility of the captivating company who have to run the gamut from scribbling hacks to saucy fan dancers.

An unexpected Christmas treat.
– Paul Taylor, The Independent

Videosar:
Vet inte om det här är rätt Bill Solly för det har varit svårt att hitta nått om honom men det är hans namne i alla fall och sångerna är kul så de är värda att lyssna på hur som helst.
Denise Nolin sings ”I Was Like…!” by Bill Solly
No Nuts
The Prince Harry Waltz
Comic Strip med Serge Gainsbourg & Brigitte Bardot – english version ( lyrics in english by Bill Solly )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: