Dag 176: Johnny Guitar

30 Maj

0f3be03ae7a0cfb7e5551210.L
Johnny Guitar (2004), Off-Broadway, 79 föreställningar
Musik: Martin Silvestri & Joel Higgins
Sångtexter: Joel Higgins
Libretto: Nicholas van Hoogstraten baserad på filmen Johnny Guitar (1954) i sin tur baserad på en roman av Roy Chanslor.

Detta är berättelsen om den heta saloonägarinnan Vienna och hennes ärkefiende den svartsjuka Emma, stadens otroligt framgångsrika pamp.
Vienna är sinnlig och sexig.
Emma kör med ett strikt och affärsmässigt yttre men innanför är hon fylld av en uppdämd sexualitet. Hennes fasad  hotar att rämna när hon träffar på och omedelbart blir otroligt förälskad i Dancin’ Kid, Viennas temperamentsfulle älskare.
Johnny Guitar, en snygg främling med ett hemlighetsfullt förflutet, rider en dag in i stan. Han är en revolverman som bytt pistolerna mot en gitarr och han är Viennas f d älskare.
När Vienna möter honom så vaknar hennes gamla känslor för honom till liv igen. Dancin’ Kid får reda på detta och blir naturligtvis extremt svartsjuk.
Detta leder till en dubbel kärlekstriangel som resulterar i massor av trubbel för alla inblandade men främst för kvinnorna – för i musikalen, precis som i filmen så är det kvinnorna som är de starka och dominerande i denna berättelse och männen som hamnar i bakgrunden.

Det här är en country musikal.
Och typiskt 50-tals filmmusikscountry. Flera av sångerna låter som de dramatiska sångerna man kunde höra över sluttexterna på klassiska västerns från eran.
Hör jag inte inspiration från tv-serien Rawhides tema också?
Lägg till det lite doo-wop, ett par sentimentala countrypopballader, en gnutta mexikanska mariachirytmer och till och med lite tidig Elvis (röstmässigt, alltså).
Det hela låter helt okej men jag är ändå inte road. Kanske beror det på att country ligger låååångt ner på min lista över musikstilar jag gillar. Så jag är väl kanske inte helt rätt person att bedöma om detta är bra eller inte.
Gillar man 50-tals country så är det säkert helt fantastiskt men för mig så går det bort.

Favvisar:
Old Santa Fe, What’s in it for me, Bad blood

Kuriosa:
Föreställningen är en kärleksfull drift med femtiotalets melodramatiska kärleksfilmer, den tidens överdrivna filmskådespelarstil och slagsmålsdrivna cowboyfilmer.
Även scenografin betonar det filmiskt 2-dimensionella.

Musikalen fick en Outer Critics Circle Award som bästa nya musikal 2004.

Grunden till både filmen och musikalen var en roman av Roy Chanslor. Han skrev också romanen The Ballad of Cat Ballou som ju blev en extremt framgångsrik och Oscarbelönad film 1965.

Videosar:
Tell me a lie
Who do they think they are?
Johnny Guitar
What’s in it for me?
En scen från filmen med Joan Crawford som Vienna och Sterling Hayden som Johnny. Ljuv kultig melodrama!
Titelsången från filmen, framförd av Peggy Lee

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: