Dag 204: Scarlett/Gone With The Wind

27 Jun

Gone With The Wind [Original London Cast Recording]
Scarlett/Gone With The Wind (1970), premiär i Tokyo.
Baserar mitt omdöme på castinspelningen av West End versionen från 1972, 398 föreställningar.
Musik & sångtexter: Harold Rome
Libretto: Kazuo Kikuta för det japanska originallibrettot som blev bearbetad för den engelskspråkiga marknaden av Horton Foote, baserad på Margaret Mitchells roman med samma namn från 1936

Berättelsen är av det episka slaget med mängder av personer, massor av sidointriger och en handling som sträcker sig över många år. Det känns fånigt att ens försöka redogöra för den här och dessutom har säkert de flesta sett filmversionen av romanen och har ni inte det så rekommenderar jag er att göra det. Den må vara från 1939 men den håller fortfarande.
I korthet kan man väl säga att showen handlar om Scarlett O’Hara, en självupptagen skönhet från den amerikanska södern, en sk Southern Belle och hennes passionerade och turbulenta förhållande med Rhett Butler.
Deras kärlekshistoria sträcker sig från innan det amerikanska inbördeskriget, genom själva kriget och till den efterföljande perioden av återuppbyggnad.

Jag tycker ganska så bra om det här.
Visserligen så låter det mer 60-tal om musiken än nått som för tankarna till den amerikanska södern på 1860-talet. Men spelar roll. Rome kan skriva bra melodier. I det här fallet tog det visserligen ett par genomlyssningar innan han lyckades fånga mig men nu kan jag inte få nog.
Jag har också originalcastplattan från den japanska versionen Scarlett och den har genast blivit betydligt mer tillgänglig nu när jag förstår vad de sjunger om.
I vissa bitar så föredrar jag den japanska versionen eftersom allt får en extra dimension när det framförs på japanska men den engelska är inte dum den heller.
På den engelska cd-utgåvan så får man med som bonus 7 demos med kompositören själv. Bland dem ett par sånger som skrevs till den amerikanska versionen.
En rätt ojämn musikal på många plan men när den är bra så är den redigt bra och lättsjungen text har den också:
Tralalalalalalalaley,
tralalalalalalalaley,
tralalalalala,
tralalalalala,
This will be a happy blissful Christmas day…

Favvisar:
Blissful Christmas/Home Again/Tomorrow Is Another Day, Marrying For Fun, A Southern Lady, How Often

Kuriosa:
Showen hade sin upprinnelse i en 9 timmar lång scenversion av Borta med vinden som hade premiär på Imperial teatern i Tokyo 1966. Föreställningen blev en enorm framgång och det ledde till att man bestämde sig för att göra en musikalversion av berättelsen.
Kazuo Kikuta skrev librettot och man anlitade den erfarne amerikanske musikalkompositörer Harold Rome för att skriva sångerna. Även regissören Joe Layton och dirigenten/orkestreraren Lehman Engel kom från Broadway och hade stor erfarenhet av musikalproduktioner.
Resultatet blev en episk musikal som fick namnet Scarlett och som var så lång att den fick delas i två delar. Man spelade först del ett i sex månader och sen fick del två sin premiär och så spelades den i sex månader. Varje del var 4 timmar lång.
Inför den engelskspråkiga premiären så gjorde man kraftiga strykningar i manus men showen som hade sin premiär i London 1972 var fortfarande över tre timmar lång. Dessutom döpte man om den till bokens titel: Gone With The Wind.
Filmversionen var närmare fyra timmar lång och boken är en väldigt tjock bok så det som visades upp för publiken blev en slags ”Det Bästa” version av berättelsen. Showen fick mycket kritik just för att den ansågs för ytlig och skissartad, och att man alltför mycket förlitade sig på att publiken kunde sin berättelse och hade god kännedom om både karaktärerna och handlingen.
Tanken var att man efter London skulle ta showen till Broadway men efter förödande kritik under try-outen i Los Angeles – som ledde till stora omarbetningar av både manus och sånger – och lika dåliga recensioner under try-outen i San Fransisco så lade man ner produktionen.

För ett par år sedan sattes en helt nyskriven musikal baserad på Borta med vinden upp i London. Den hade musik och sångtexter av Margaret Martin och ett libretto av henne och Trevor Nunn, han regisserade även föreställningen. Den försvann efter bara 79 shower.

När Margaret Mitchell skrev sin berömda bok så började hon med slutscenerna, för att sen skriva berättelsen om vad det var som ledde fram till dessa.
Hon brydde sig aldrig om att spekulera i vad som skulle kunna hända med kärleksparet efter bokens slut. På frågan om vad hon trodde så svarade hon: For all I know, Rhett may have found someone else who was less difficult.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: