Dag 218: Robert and Elisabeth

11 Jul

51UwwH3XPUL
Robert and Elisabeth (1964), The West End, 948 föreställningar
Musik: Ron Grainer
Sångtexter & libretto: Ronald Millar baserad på den oproducerade musikalen The Third Kiss av Fred G. Moritt och pjäsen The Barretts of Wimpole Street (1930) av Rudolph Besier

Denna musikal är, som man brukar säga, baserad på verkliga händelser.

Föreställningen handlar om romansen som leder till äktenskapet mellan poeterna Robert Browning (1812 – 1889) och Elizabeth Barrett (1806 – 1861).
Det började som en korrespondens dem emellan där de uttryckte beundran för varandras verk.
Denna korrespondens utvecklade sig så småningom till kärlek.
Det fanns dock ett stort hinder för deras lycka och det var Elisabeths oerhört despotiske fader som inte bara förbjöd sina barn (han hade 12!) att gifta sig utan även gjorde dem arvslösa om de gick emot hans önskan.
Detta leder till att Robert och Elisabeth så småningom rymmer och tar sig till Italien.

En helt underbar skiva det här.
Föreställningen är en operettaktig musikal med storslagen musik, mycket stråkar och väldigt höga soprantoner (ett högt E bl a).
Showen är fylld av bra melodier, texterna är roliga och fyllda av typisk brittisk wit och artisterna som framför sångerna är makalöst bra.
Det här påminner i sin stil väldigt mycket om My Fair Lady, även det en operettliknande show, och precis som den är den här fylld av stora arior, romantiska duetter, underhållande ensemblenummer och många starka karaktärer. De här är på många sätt en brittisk My Fair Lady.
Jag sveptes med totalt, har bara suttit och njutit.
Rekommenderas å det starkaste. En orättvist bortglömd pärla!

Favvisar:
The Family Moulton-Barrett, I said love, I know now, The girls that boys dream about, Woman and man, Hate Me Please

Kuriosa:
Showen blev en stor framgång i the West End och tanken var att den skulle sättas upp på Broadway. Tyvärr så stoppades showens amerikalansering av ättlingarna till Rudolph Besier som skrivit pjäsförlagan. De ansåg att det fanns en risk att musikalen skulle bli populärare än pjäsen och eftersom det var tänkt att pjäsen skulle få en Broadwayrevival ungefär samtidigt så…
På det sättet så fick showen inget större liv efter West End (den har bara spelats i Australien och på några få ställen till) och Broadway gick miste om en av de stora engelska 60-tals musikalerna.
Dags för en London revival!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: