Thoroughly Modern Millie (2002), 903 föreställningar
Musik: Jeanine Tesori
Sångtexter: Dick Scanlan
Libretto: Richard Morris & Dick Scanlan baserad på filmen med samma namn från 1967
Föreställningen handlar om småstadtjejen, Millie Dillmount, som kommer till New York för att gifta sig för pengar istället för kärlek – ett modernt livsmål år 1922.
Lantlollan Millie börjar med att ”bobba” håret, köpa sig en snazzig klänning och matchande hatt för att passa in bland tidens partyflickor, sk flappers.
Hon får ett jobb som stenograf på ett stort företag och bestämmer sig för att VD:n ska bli hennes man.
När hon en kväll går på en ”speak easy” så raide-as den av polisen och hon hamnar i finkan tillsammans med en ung man som heter Jimmy.
Jimmy blir förälskad i Millie och hon i honom men hon är lite kluven inför sina känslor för tanken var ju att hon skulle gifta sig rikt och inte med en ”vanlig kille” som Jimmy. Men det kommer att visa sig att Jimmy inte riktigt är den han utger sig för att vara…
En sidointrig handlar om stället där Millie bor: Hotel Priscilla for Women. Hotellets ägarinna sysslar med vit slavhandel. Hon kidnappar de unga flickor som tar in på hotellet som inte har några närstående släktingar som kan sakna dem. Flickorna ska skickas till bordeller i Asien.
Eftersom det här är en pastisch på den typiska 20-tals musikalen så slutar allt naturligtvis lyckligt, skurken åker fast, flickorna befrias och Jimmy visar sig vara en miljonär så Millies dröm slår in.
Det har tagit lite tid innan jag värmt upp till den här showen. Har satt på cast skivan ett flertal gånger men inte orkat lyssna igenom den. Jag var väl helt enkelt inte på humör för en pastischshow. Idag var jag det och jag gillade verkligen det jag hörde.
Det låter 20-tal om allt: musiken, instrumenteringen, sångtexterna och även de medverkande.
Musiken består av ett par av sångerna som fanns med i filmen, några standards från eran, ett gäng nyskrivna sånger i samma stil och så har man lagt in två ”klassiska” nummer: en Gilbert & Sullivan sång (My Eyes Are Fully Open från Ruddigore) med ny text och så en uppjazzad version av Nötknäpprsviten kallad The Nutty Cracker Suite.
Jag blev nästan förvånad över hur mycket jag gillade det här med tanke på vilken tid det tagit mig att ge den en chans.
En platta som gör en glad.
Favvisar:
Not for the Life of Me, Thoroughly Modern Millie , Only in New York, Forget About the Boy, Gimme Gimme, What Do I Need with Love?
Kuriosa:
Den vann 6 Tony Awards: Bästa musikal, kvinnliga huvudroll, kvinnliga biroll, koreografi, orkestreringar och kostymer
5 Drama Desk Awards blev det också: Bästa musikal, kvinnliga huvudroll, kvinnliga biroll, regi och orkestreringar.
Pressklipp:
It is tempting to imagine the inspirational advice taped to the dressing room mirrors of the Marquis Theater, where Thoroughly Modern Millie opened last night — those encouraging little mantras that help performers give their all.
The advice would probably be written in crayon, with the i’s, perhaps, dotted with smiley faces. And the words of wisdom might include something like the following: Why bother to smile unless you show all your teeth? When you land a punch line, jump on it with two feet. Cute is not a dirty word. Dance as if the jobs of multitudes depended on it: they do.
Hard sell doesn’t begin to describe ”Thoroughly Modern Millie,” adapted from the 1967 movie musical of the same title. Watching this aggressively eager show is like being stampeded by circus ponies. It’s all whinnying and clomping and brightly decorated bouncing heads, and it never lets up for a second. You’ll leave either grinning like an idiot or with a migraine the size of Alaska.
– Ben Brantley, The New York Times
Videosar:
Overture/Not for the Life of Me
Thoroughly Modern Millie
Forget About The Boy, Från The Tony Awards
Gimme, Gimme
Musikalipedia - musikalblogg 
Kommentera