Dag 271: Saturday Night Fever

2 Sep

a782225b9da0aec734f92110.L
Saturday Night Fever (1998), Urpremiär i West End, sen Broadway 1999 där den spelades 501 föreställningar.
Baserar min bedömning på den nederländska castinspelningen från 2001
Musik: Bee Gees
Sångtexter: Bee Gees
Libretto: Nan Knighton, Arlene Philips, Paul Nicholas & Robert Stigwood, baserad på en artikel av Nik Cohn med rubriken Tribal Rites Of The New Saturday Night som publicerades i New York Magazine 1975 och Norman Wexlers manus till filmen Saturday Night Fever från 1977.

Showen handlar om Tony Manero, en ung man från Brooklyn vars helger tillbringas på discotek, där han är kungen av dansgolvet. Han bor fortfarande hemma hos sina föräldrar och av dem uppfattas han som det svarta fåret vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att hans storebror är präst.
Men Tony bryr sig inte, han jobbar i en färgbutik på vardagarna och på helgerna hänger han med polarna på diskot, dansar, dricker, knullar runt och glömmer sin trista vardag.
Men när han får en ny danspartner, Stephanie Mangano, så börjar hans liv förändras. Han ser hur hans förhållande till henne djupnar och utvecklas till kärlek och han börjar fundera på sin framtid…

Anledningen till att jag valde den nederländska casten istället för det engelska originalet var att jag upptäckte att man i Holland översatt sångerna och framförde denna samling med gamla discohits på nederländska.
I den svenska versionen valde man att köra scenerna på svenska och framföra sångerna på engelska vilket kändes både fånigt, krystat och fel men man trodde väl att det skulle bli ännu fånigare att sjunga Night Fever på svenska. Men jag kan konstatera att just genom att man framför sångerna på nederländska så låter de som nya låtar och inte bara som dåliga covers på Bee Gees hits. Och eftersom texterna i original inte direkt är några avancerade nobelpriskandidater så har det gått att göra fungerande, i det närmaste, direktöversättningar.
Fast i botten så är det fortfarande bara Bee Gees covers, och rätt så lama sådana dessutom, och det blir aldrig samma groove eller tryck i musiken som det var i originalen.
Måste dock medge att det hela fungerade betydligt bättre på scen – där man faktiskt lyckades skapa en hygglig ”feber” hos publiken – än det gör som cd.
Plattan fungerar bra som en souvenir från föreställningen och/eller som bakgrundsmusik när man städar eller gör nått liknande men nån partyplatta eller nått man sätter på för att bli på gott humör är det inte.

Favvisar:
Hoe ver wil jij gaan? (How Deep Is Your Love), Disco inferno, Radeloos (Tragedy), You should be dancing

Kuriosa:
För att göra denna show mer familjevänlig så valde man att tona ned inslagen av drogmissbruk, våld och de rasistiska implikationerna som fanns med i filmen.

Pressklipp för London originalet:
Saturday Night Fever is a show that you will only enjoy if you like the music. Like I said, the story is not strong and is generally unimportant, it is the music that holds this show together. People under 30 may well enjoy it and find it a good laugh, but it is the over 30’s I’m sure, who will enjoy it the most as they will get a lot of nostalgic fun from it. I expect this musical will have a long sell out run at the Palladium and may even start a 70’s fashion trend, so I can get those flared trousers out again!
Saturday Night Fever is a musical you will either love or hate!
– Darren Dalglish, londontheatrearchive.co.uk

Broadway versionen:
Slicked up and dumbed down, Saturday Night Fever has lost its strut, its Brooklyn snap, its working-class sexual thrust. The surprising news is that on its own peculiar terms, it still works. For one thing, there’s the music. Yes, the Bee Gees music, which, instead of merely setting the mood, now flies directly out of the cast’s gratifyingly non-falsetto-prone larynxes.

Masterpiece? Of course not. But every generation is entitled to its own Grease, and Saturday Night Fever fills the bill. You and your 12-year-old will be dancing in the aisles at the end, and that’s not hyperbole: At the curtain call, the cast orders you to.
– Mark Harris, Entertainment Weekly

Om den holländska versionen:
De musical Saturday Night Fever staat bol van de vette moves, strakke pasjes en gladde figuren, maar heeft verder weinig inhoud. Wat het verhaal betreft tenminste. De dansen zijn stuk voor stuk supervet.
– Femke van Weperen, CultuurBewust.nl

Om den svenska versionen:
Men hur gör man då familjevänlig underhållning av våldtäktsförsök, gangbangs och självförnedring? Det går givetvis inte och i musikalversionen har man putsat ner de vassa tragikhörnen och i stället broderat ut en kärlekshistoria.
Kvar blir en bearbetad story som inte riktigt vill ta itu med originalets baksidor utan i stället strävar efter att vara ett spirande kärleksäventyr under diskokulan. Visst är det underhållning det handlar om och kanske finns det inte utrymme för mer än enkla karaktärer.

Om man bortser från att manusbearbetningen har gjort både karaktärerna och historien till förenklade sammanfattningar, så är rollerna välspelade och scenografin snygg. Dansnumren är imponerande proffsiga och det avslutande shownumret är högklassig musikalunderhållning.
– Kristin Lundell, Svenska Dagbladet

Videosar:
Musical Awards 2001 – Saturday Night Fever medley
High Lights från Royal Caribbean kryssningsfartygversionen
De brug bij Broadway & We moeten dansen (You should be dancin’) från den Nederländska revivaln från 2012
Boogie Shoes
Tragedy
Disco Duck
Saturday Night Fever 2012 Eindhoven Holland
How to Dance the Saturday Night Fever Line Dance

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: