Dag 281: Henry, Sweet Henry

12 Sep

eafa810ae7a0b8eb27998110.L
Henry, Sweet Henry (1967), 80 föreställningar
Musik & sångtexter: Bob Merrill
Libretto: Nunnally Johnson, baserad på filmen The World of Henry Orient från 1964, i sin tur baserad på romanen med samma namn av Nora Johnson, som av en händelse också är dotter till Nunnally Johnson

Föreställningen handlar om två kärlekstörstande tonårsflickor, Valerie och Gil, som börjar förfölja Henry Orient, en avante-garde kompositör och åldrande flickjägare.
Henry försöker samtidigt desperat att övertyga den vackra Stella att gifta sig med honom.
Lägg till detta en sidointrig där New Yorks poliskår tror att Henry leder en narkotikaliga från sin lägenhet.

Blev lite trött när jag satte på den här plattan för jag har hört så många snarlika musikaler under den här bloggperioden.
Det här är så mediokert, fantasilöst och känns så otroligt ointressant. Det är inte dåligt per se men det är framförallt inte bra. Det hela känns lite ansträngt och krystat ”ungdomligt” à la Broadway.
Hair hade precis haft premiär och med den så skulle betydligt modernare och popigare tongångar börja erövra Broadway. Och det behövdes för den här  showen visar på ett Broadway som stagnerat och är på väg att självdö. Musikalen som genre var i desperat behov av en musikalisktransfusion och nya fräscha idéer.
Precis som att gå på museum och se en gammal relik så kan den här vara kul att ha bekantat sig med men det är ett riktigt dammigt stycke som känns betydligt äldre än de 46 år den har på nacken.

Favvisar:
Poor Little Person, Henry Sweet Henry

Kuriosa:
Man brukar hävda att den här showen sänktes av en recension skriven av Clive Barnes för The New York Times. Barnes hade precis sett Hair innan han såg den här showen och han beklagade sig över hur mossig den här showen var och hur den visade ett ”gammalt” Broadway medan Hair visade framtidens Broadway. Henry, Sweet Henry fick halvhyfsade recensioner – om så inga riktigt bra – i de övriga tidningarna men det var Barnes recension som blev den tongivande och den folk gick på. Så showen las fort ned och glömdes bort medan Hair fortfarande spelas över hela världen.

Showen vann en Theatre World Award åt Alice Playten en hysteriskt beltande ung flicka, se videon nedan.

Pressklipp:
The main trouble is with the music and lyrics of Bob Merrill, which are feeble. They could have been written any time within the last 20 or 30 years and take no account of the enormous changes in popular music. Perhaps if the music and lyrics were better examples of their type it might still have managed to have been a sweet, old fashioned thing, but even so, the story and the book would have sunk it.
-Clive Barnes, The New York Times

Considering that musicals are the most exciting and the only truly modern American theatre on the Broadway stage, it is remarkable how so many of them refuse to take advantage  of the great strides of recent years.

The latest example of archaic musical theatre is Henry, Sweet Henry. Apparently stark raving ignorant of recent developments, it is constructed as if nothing had happened to the musical theatre since 1945. And to make it worse, it is not even good-1945.
Martin Gottfried, Women’s Wear Daily

Videosar:
Poor Little Person – på The Ed Sullivan Show
Nobody Steps on Kafritz
Here I Am

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: