Mamma Mia! (1999), West End spelas fortfarande.
Broadway 2001, spelas fortfarande
Musik: Benny Andersson & Björn Ulvaeus
Sångtexter: Björn Ulvaeus, Benny Andersson & Stig Andersson
Libretto: Catherine Johnson
Musikalen handlar om tjugoåriga Sofie och hennes mamma Donna, som driver en taverna på en liten grekisk ö.
Sofie ska gifta sig och vill att hennes pappa ska leda henne uppför kyrkgången.
Men Donna vägrar säga vem som är Sofies far.
Enligt mammans dagbok, som Sofie tjuvläser, finns det tre möjliga män som alla haft ett förhållande med Donna ungefär samtidigt och som kan vara pappakandidater.
Sofie bjuder i hemlighet, under sin mammas namn, in alla tre till bröllopet…
ABBAs musik kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta eftersom de är min uppväxts soundtrack.
Det här är ju en jukeboxmusikal så allt som finns på plattan är covers på ABBA låtar. En del är kul versioner, andra känns bara som väldigt bleka kopior på originalet.
När jag såg föreställningen så kunde det bitvis kännas väldigt krystat med hur de försökte få sångtexterna att fungera i ett dramatiskt sammanhang men guskelov så slipper man det när man bara lyssnar på låtarna. Fast där showen kunde få mig att köpa hela konceptet och fick mig att skratta, dansa och digga loss som bara den så blir man snabbt väääldigt medveten om att skivan inte är lika kul som showen var.
Plattan fungerar väl okej som souvenir från föreställningen eller som en ren coverplatta men den kommer aldrig upp i originalens nivå, fast det kan man ju inte heller begära eller förvänta sig.
Så om man gillar det här eller inte är en smaksak. Själv sätter jag, om jag ska vara ärlig, hellre på en ABBA Gold platta än den här.
Favvisar:
Does Your Mother Know, The Winner Takes It All, Dancing Queen, Lay All Your Love On Me
Kuriosa:
West End versionen vann en Laurence Olivier Award för bästa kvinnliga biroll.
Broadwayversionen vann en Theatre World Award för bästa kvinnliga huvudroll.
Det gjordes en filmversion av musikalen 2008 med Meryl Streep i den kvinnliga huvudrollen.
Pressklipp om Broadwayversionen:
For if you take apart Mamma, Mia! ingredient by ingredient, you can only wince. It has a sitcom script about generations in conflict that might as well be called My Three Dads. The matching acting, perky and italicized, often brings to mind the house style of The Brady Bunch.
The choreography is mostly stuff you could try, accident-free, in your own backyard. And the score consists entirely of songs made famous in the disco era by the Swedish pop group Abba, music that people seldom admit to having danced to, much less sung in their showers. Yet these elements have been combined, with alchemical magic, into the theatrical equivalent of comfort food.
…
Mamma Mia! manipulates you, for sure, but it creates the feeling that you’re somehow a part of the manipulative process. And while it may be widely described as a hoot by theatergoers embarrassed at having enjoyed it, it gives off a moist-eyed sincerity that is beyond camp.
The woman who accompanied me to Mamma Mia! wore hard-edged black and an air of weary skepticism. At one point, she hissed irritably at me, ”I hate the 70’s.” That was early, though. When the curtain calls came, she was openly weeping and laughing at herself for doing so.
– Ben Brantley, The New York Times
Mamma Mia!, the musical based on the songs of Abba, is a silly affair all around, and that’s its greatest asset. The show takes some of the Swedish pop group’s best-known tunes and threads a narrative through them, albeit a pretty flimsy one that starts off well enough but collapses under its own weightlessness.
…
Emptier entertainment would be hard to find, but that’s a brand of feel-good fun this show emits in abundance.
– Steven Oxman, Variety
Videosar:
2010 års trailer för showen
2009 Tony Awards
Mamma Mia Medley
Meryl Streep – Money, money, money
Musikalipedia - musikalblogg 
Kommentera