Dag 294: Me And My Girl

25 Sep

b188808a8da0fad84fd08110.L
Me And My Girl (1937)
, West End, 1646 föreställningar
1985 West End Revival, 3303 föreställningar
1986 Broadway, 1420 föreställningar
Baserar min bedömning på Broadwayversionens inspelning
Musik: Noel Gay
Sångtexter & libretto: Douglas Furber & L. Arthur Rose. Libretto reviderad för 1985 års London revival av Stephen Fry med bidrag av Mike Ockrent

Bill, en fattig cockney från Lambeth i London får reda på att han är arvtagare till titeln som den 14:e Earlen av Hareford.
Men för att få titeln och allt (lantegendomar, pengar, etc) som hör till den så måste han först bli godkänd av Sir John Tremayne och Hertiginnan av Dene som är förvaltare av dödsboet.
Till en början så är folk chockerade över Bills klädsel och allmänna beteende men hertiginnan tror att med lite hjälp (klädtips, tallektioner etc) så ska man nog kunna göra Bill presentabel för den lokala lantadeln.
Det enda krav hon har är att Bill lämnar sin ”vulgära” cockney flickvän Sally.
Bill har inte det minsta intresse av att bli Earl om det innebär att han måste lämna Sally.
Men det slutar lyckligt då Sally dyker upp på en snofsig fest och lurar alla att tro att hon också är en ”fin” dam. Hon har därmed bevisat att hon kan föra sig och både hon och Bill blir accepterade av societén.

Det här är charm, charm och åter charm.
Jag såg Londonrevivaln och måste säga att jag föll pladask. Den glädje som musiken, de agerande och hela uppsättningen förmedlade gjorde att det nog inte fanns en person i salongen som inte mot slutet satt med ett lyckligt flin på läpparna. Och vi var många som försökte hänga med i The Lambeth Walk när de medverkande bjöd upp oss i publiken till dans under applådtacket.
Jag har haft Londonversionen i ett flertal år men Broadwayvarianten var ny för mig. Det är dock ingen större skillnad mellan dem. Kanske att jag tycker att den engelska versionen känns en aning fartigare och att de får fram humorn i stycket lite mer. Bägge har Robert Lindsay i rollen som Bill och hans charm är nog en viktig del till att denna gamla show blev den megasuccé den blev.
Det kryllar av bra och roliga sånger i denna musikal. Den största hiten är nog The Lambeth Walk och vilken megahit det var och är. Men här finns ett flertal hitsånger till.
Rekommenderas.

Favvisar:
Me And My Girl, Leaning On A Lamppost, Love Makes The World Go Round, You Would If You Could, Take It on the Chin

Kuriosa:
Londonrevivaln vann 2 Laurence Olivier Awards: Bästa musikal och bästa manliga huvudroll.
Broadwayrevivaln vann 3 Tony Awards: Bästa manliga och kvinnliga huvudroll och bästa koreografi.
Den vann även 5 Drama Desk Awards: Bästa manliga huvudroll, bästa kvinnliga biroll, bästa libretto, bästa musik och bästa regi.
Robert Lindsay vann också en Theatre World Award

Musikalen filmades 1939 och fick namnet The Lambeth Walk.

Originalföreställningen var en av de första teatershowerna som visades på tv. Det skedde i direktsändning från teatern den 1/5 1939.

I föreställningen så antyder man att språkprofessorn som ska hjälpa Bill att tala ”fint” är ingen mindre än Henry Higgins.

I Londonrevivaln 1985 spelades rollen som Sally av Emma Thompson.

I Sverige har musikalen spelats ett antal gånger under titeln Lorden från gränden. Det var Nils Poppe som 1947 tog initiativet till den första uppsättningen. Annalisa Ericson spelade rollen som Sally.
Föreställningen blev en makalös succé och Poppe kom att spela Bill i många olika uppsättningar (sammantaget blev det 1041 föreställningar) – den sista så sent som 1972.

Pressklipp:
Me and My Girl – both the number and the show – has uncorked the innocence of the old-fashioned musical comedy so ingenuously that for once a theatergoer is actually sucked directly into that sunny past rather than merely suckered into nostalgia for it.
The sheer happiness at hand is less a tribute to the quality of the material – which is variously charming and inane between-the-wars fluff – than to the winning way in which it is unfurled. Better musicals than Me and My Girl have been revived in New York and London in recent years, but few have been as free of contemporary cynicism or camp in their staging. And few musicals of any kind on either side of the Atlantic have had a star to match Robert Lindsay.

– Frank Rich, The New York Times

Videosar:
The Lambeth Walk
Me & My Girl – med bl a Emma Thompson
Lite tv-recensioner
A Weekend at Hareford

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: