Dag 312: Blood Brothers

26 Okt

71P9pzAB5WL
Blood Brothers (1983)
, West End, drygt 200 föreställningar
Fick en West End revival 1988 som kom att spelas fram till 2012 = över 10 000 föreställningar.
Broadway 1993, 840 föreställningar
Jag har lyssnat på 1995 års studioinspelning med Petula Clark och bröderna David och Shaun Cassidy
Musik, sångtexter & libretto: Willy Russel, löst baserad på Alexandre Dumas den äldres roman Blodshämnden  (Les frères corses) från 1844

Mickey och Eddie är tvillingar. Deras mamma är en fattig arbetslös ensamstående kvinna och redan mor till 7 ungar.
I desperation så lämnar hon bort sin ena tvillingson vid födseln till ett rikt par som inte kan få egna barn.
Trots att bägge mödrarna gör sitt bästa för att gossarna aldrig ska träffa på varandra så gör de det, första gången när de är sju år gamla. De blir genast bästisar och blodsbröder. När detta upptäcks så flyttar de rika ut på landet för att ta Eddie långt bort från Mickey.
Men av en slump så flyttar ett par år senare även Mickey med sin familj till samma område och åter så möts pojkarna. Men ju vuxnare de blir desto större blir klyftan dem emellan.
Eddie går på universitet och Mickey blir arbetslös och hamnar i fängelse.
Båda älskar de samma flicka, Linda men det blir Mickey som gifter sig med henne. När Linda går till Eddie för att be om hjälp så missuppfattar Mickey det och för sig att de två har ett förhållande.
Detta leder till en konfrontation som kommer att sluta oerhört olyckligt för alla inblandade.

Har ett lite knepigt förhållande till den här showen för den innehåller en del bra sånger men också väldigt mycket ganska så ointressant material. Många sånger känns felplacerade eller kommenterar bara skeenden som redan skett och när man ser showen på scen så stoppar de upp flödet och känns ofta väldigt onödiga.
De funkar lite bättre att bara lyssna på. Och i den här versionen så får vi inte bara komp från en stor symfonieorkester utan även Petula Clark och det är två bonusar som lyfter musiken rätt så redigt.
Tycker fortfarande inte att det här är en särskilt bra musikal, musiken är ganska så ointressant och repetitiv -för er som undrar så är den lite countryinspirerad, lite pop och har många nummer som konstigt nog låter lite som svensk dansbandsmusik. Men den är lite av ett fenomen, jag menar 24 år på the West End det är inte illa. Av nån anledning så gick jag aldrig och såg den medan den gick där trots otaliga Londonresor, den lockade aldrig och det gör den inte heller efter att ha lyssnat på denna platta – trots miss Clark.

Rekommenderade sånger:
Easy Terms, That Guy, I’m Not Saying a Word, One Day in October, Tell Me It’s Not True

Kuriosa:
Originaluppsättningen i London 1983 vann 2 Olivier Awards: Bästa nya musikal och kvinnliga huvudroll.
1988 års revival vann en Olivier Award för bästa manliga huvudroll.

Broadwayversionen vann en Drama Desk Award för bästa manliga biroll.

Pressklipp om Broadwayversionen:
Whether the appealing, pungent atmosphere will carry less class-conscious Americans through the musical’s nearly three hours is another question. West Side Story this is not. Easy as it is to like Blood Brothers on egalitarian principle, it is rousing theater only in spurts. Mr. Russell milks a melodramatic tale peopled with agitprop characters exclusively for didactic ends. His score is tuneful (and impressive coming from an essentially amateur composer) but spread thin. One song, typically, has four reprises, and even so the evening seems to have too little music and too much talk.

Mr. Russell makes each plot point several times, with the utilitarian dialogue, songs and doom-laden narrator all chiming in. (Should anyone’s mind wander, the most portentous lines are italicized by drum beats, growling synthesizer chords and lurid lighting cues.) Both acts come to dead halts for completely excisable sequences of child’s play that seem to exist only to jolly up British matinee audiences eternally nostalgic for Oliver!
– Frank Rich, The New York Times

Videosar:
Blood Brothers 90 second trailer
Blood Brothers London : last ever curtain call
Melanie C – Tell me it’s not true
Blood Brothers Part 1
Barbara Dickson – Tell Me It’s Not True
Highlights

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: