Zombie Prom (1996), Off-Broadway
Musik: Dana P. Rowe
Sångtexter & libretto: John Dempsey
What’s a girl to do when her dead ex-boyfriend asks her to the prom…?
Det är femtiotal.
På Enrico Fermi High School har styckets hjältinna Toffee just blivit förälskad i skolans rebell Jonny. Toffees föräldrar gillar inte förhållandet och de tvingar henne att göra slut med honom. Hon går med på det. Jonny blir så knäckt att han begår självmord genom att kasta sig ner i det lokala kärnkraftverket. Hans kvarlevor dumpas ute till havs tillsammans med avfallet från kärnbränslet.
På skolan så går en deprimerad och sörjande Toffee runt och kan inte engagera sig i nått, varken i cheerleaderövningar eller den kommande studentfesten (Senior Prom). En dag hör hon Jonnys röst från sitt skåp på skolan, han ber henne att släppa ut honom. När hon öppnar sitt skåp så kommer en grön och lätt sönderfallande Jonny ut – han har blivit en zombie.
De andra eleverna på skolan blir äcklade och har svårt att acceptera denna nya Jonny och rektorn, Miss Strict, påpekar att det tydligt står i skolstadgan att inga zombies är tillåtna på skolan.
En journalist börjar skriva om denna märkliga kärlekshistoria mellan en flicka och hennes zombie.
Eleverna på skolan börjar falla för Jonnys charm och fler och fler av dem anser att Jonny borde få komma tillbaka till skolan och få ta Toffee till festen. Rektorn vägrar dock att ge med sig.
Men allt slutar lyckligt då det kommer fram att Jonny är Miss Stricts son. När hon var 17 så hade hon ett one-night-stand med en kille som skulle rycka in (och som nu visar sig vara den undersökande journalisten) och Jonny blev resultatet av denna kärleksakt. Han adopterades dock bort så fort han blivit född och hon har aldrig vetat vad det blev av honom. Lycklig över att ha fått tillbaka sin son så beslutar hon sig för att festen får gå av stapeln och Jonny och Toffee får varandra.
Det här är riktigt, riktigt kul.
Tänker er en korsning mellan Grease och Rocky Horror Show och ni får en liten idé om hur det här låter. Musiken är en pastisch på femtiotals rock/pop och handlingen är en kärleksfylld hyllning till 50-talets tonårsskräckisar, den kunde lika gärna ha hetat I Was A Teenage Zombie.
Jag visste inte riktigt vad det var jag skulle få när jag satte på plattan men jag hade inte räknat med så här glada och medryckande melodier och en så skön stämning av galenskap.
Den här kommer jag att återkomma till många gånger.
Nu tänker jag inte skriva mer för nu ska jag se på filmversionen (länk nedan) och jag hoppas den är lika kul.
Stäng av hjärnan och bara njut!
Rekommenderade sånger:
Jonny Don’t Go, Blast From The Past, That’s The Beat For Me, How Can I Say Goodbye?, Easy To Say, Zombie Prom
Kuriosa:
Musikalen förvandlades till en kortfilm 2006
I den versionen kan man få se den världsberömda dragshowartisten RuPaul som rektorn Miss Delilah Strict.
Videosar:
Zombie Prom: The Movie (hela kortfilmen)
Trailer till filmen
Blast From The Past
Rules, Regulations & Respect
Kommentera