Dag 330: Lock Up Your Daughters

13 Nov

15233_400426
Lock Up Your Daughters (1959), West End, 328 föreställningar
Musik: Laurie Johnson
Sångtexter: Lionel Bart
Libretto: Bernard Miles baserad på Henry Fieldings pjäs Rape Upon Rape; or, The Justice Caught in His Own Trap från 1730.

En naiv ung flicka som heter Hilaret rymmer från sin överbeskyddande far för att förenas med sin älskade, Kapten Constant. På väg till honom så lyckas hon komma bort från sin kammarjungfru Cloris, en ung dam med betydligt mer kännedom om världen och storstan än Hilaret.
Den vilsna Hilaret drar snabbt till sig uppmärksamheten av en ung viril kvinnotjusare som heter Ramble. När han uppvaktar och försöker förföra henne så slår hon ifrån sig och ropar på hjälp. Detta leder till att både Rumple och hon förs till fängelset där han anklagas för att ha försökt våldta henne.
Den liderlige och korrumperade domaren fattar tycke för den väna Hilaret medan hans konstant småkåta fru blir oerhört intresserad av Rumple.
Samtidigt har även Kapten Constant fängslats även han anklagad för väldtäcktsförsök, i hans fall på Cloris.
Det hela leder till en massa klassiska farssituationer där alla försöker få nån i säng, där det tas fel på identiteter, där skvallerpressen sprider falska rykten för att kunna sälja fler lösnummer och där det springs i dörrar etc etc etc.
Kanske ska tillägga att det förekommer inga våldtäkter alls i hela föreställningen, allt är bara insinuationer, falska anklagelser och missförstånd – precis som det skulle vara i en vågad fars på 1700-talet.

En musikal med rätt så bra om så lite gammaldags musik och med sångtexter som är både småfräcka, skönt anakronistiska, smarta och roliga. Ja, även musiken är anakronistisk med tanke på att allt utspelar sig på 1700-talet och musiken är definitivt 50-tals jazz-, pop- och latinoinspirerad även om man också lyckats pressa in lite barockaktiga inslag.  Denna lätt absurda blandning bidrar till styckets charm.
Det hela är småputtrigt och kul och här finns förvånansvärt många bra sånger för att vara en så pass okänd musikal.
En liten bortglömd pärla som definitivt är värd att återupptäckas.

Favvisar:
It Must Be True, When Does The Ravishing Begin?, Lock Up Your Daughters, There’s A Plot Afoot, I’ll Be There

Kuriosa:
Ordet rape betyder i föreställningen inte bara våldtäkt i den bemärkelsen som vi associerar med ordet idag utan även mer generellt frihetsberövande och sättet som korruptionen fördärvar rättsväsendet.

Som i många engelska farser från 16- och 1700 talen så säger ofta rollens namn ganska mycket om vilket peronlighet den har. Här heter den korrumperade domaren Mr Squeezum, den ärliga domaren Mr Worthy, en lurendrejare heter Dabble, den trogne kaptenen Constant o s v.

Året efter att den här showen hade haft sin premiär så skulle sångtextförfattaren slå igenom stort och inte bara för sina sångtexter. Mannen ifråga hette nämligen Lionel Bart och 1960 kom världssuccén Oliver! (se Dag 291) där han ensam stod för all musik, alla sångtexter samt librettot.

Föreställningen har aldrig spelats på Broadway. Den var på väg dit i början på 60-talet men showen lades ned i Boston. Den lokala myndigheten där ansåg nämligen att en sängkammarscen och 19 av orden som sades i föreställningen var anstötliga och därför stoppade man showen från att spelas. Mannen som fattade beslutet hette Sinnot!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: