Dag 332: Charlotte Sweet

15 Nov

Charlotte Sweet
Charlotte Sweet (1982), Off-Broadway, 102 föreställningar
Musik: Jay Markoe
Sångtexter & libretto: Michael Colby

En genomsjungen musikal som är en blandning av engelsk Music-Hall tradition och fransk Grand Guignol melodrama.

Charlotte är en sopran med en av de vackraste och (tonalt) högsta rösterna i världen. På grund av hennes faders skulder så tvingas hon lämna sin kärlek Ludlow Ladd och börja på Barnaby Bugaboos Circus Of Voices. Detta är en cirkus vars artister alla besitter en unik vokal talang; en kvinna har världens mörkaste röst, en man är den som kan tala fortast, en är schizofren och kan sjunga med två röster samtidigt etc.
Charlotte blir stjärnan i showen men hennes talanger utnyttjas hänsynslöst av direktören som tvingar henne till 6 framträdanden per dag och till sist får hon ett vokalt sammanbrott. Han tvingar henne då att börja inhalera kopiösa mängder helium från ballonger för att på så sätt  kunna fortsätta ta och hålla sina extremt höga toner.
Ska hennes älskade kunna rädda henne från den elaka direktören innan hon blir helt beroende av helium? Japp, genom att klä ut sig till Drottning Victoria och låtsas att Charlotte ska uppträda vid hovet.

En helt hysterisk liten show. Så mycket energi, så många långa hööööga toner, så mycket text och ett sånt extremt uppdrivet tempo gör att man nästan blir utmattad bara av att lyssna på skivan. Därmed inte sagt att den inte är rolig, för det är den. Bitvis i alla fall. Jag kan dock tröttna lite på låtarna som har en tendens att flyta ihop efter ett tag. Musiken är starkt music-hall inspirerad, bitvis ganska så melodramatisk och väldigt trallvänlig om så lite enahanda.
Eftersom det är en genomsjungen show så fungerar delar av sångerna som rena recitativ.
Det här var en rolig liten upptäckt och jag lär återkomma till den när jag känner att jag har energi och ork för det…

Favvisar:
Quartet Agonistes, A-Weaving, Your High Note!, It Could Only Happen In The Theatre

Pressklipp:
Charlotte Sweet takes place in a British music hall; it is also done in the style of the British music hall, more or less as if the Crummles from Nicholas Nickleby had stumbled onto the set of Sweeney Todd. Charlotte Sweet mixes the adorable and the strange, and it is delectable. … Merry and Scary.
– John Corry, The New York Times

Video:
Bubbles in Me Bonnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: