Arkiv | Nederlandse Cast RSS feed for this section

Nr 436: On Your Feet!

13 Feb

 

 

On Your Feet (2015)
Broadway, 2015, 746 föreställningar
Utrecht, Nederländerna 2017

Music: Gloria Estefan, Emilio Estefan, Miami Sound Machine
Lyrics: Gloria Estefan, Emilio Estefan
Book: Alexander Dinelaris Jr. baserad på Gloria Estefans liv och karriär.

Föreställningen handlar om Gloria Estefan och hennes resa från att vara en blyg psykologistudent  som övertalas att sjunga i gruppen Miami Latin Boys till att bli frontfigur för Miami Sound Machine och världsartist. Den tar också upp hennes kärlekshistoria med Emilio Estefan, hennes bråk med sin mor samt bussolyckan som höll på att göra henne förlamad. Föreställningen avslutas med  hennes triumfartade comeback på American Music Awards 1991.

Om man gillar den här plattan och musikalen beror nog på hur mycket man gillar Gloria Estefan och Miami Sound Machine. Själv gillar jag många av deras sånger och de är en del av min ungdom, så jag blir både glad och lite sentimental när jag hör dem. Det låter bra om alla som sjunger och lirar på inspelningen men det går inte att komma ifrån att det trots svänget bara är en slags coverplatta, på gott och ont. Sätter nog hellre på en ”Greatest Hits” platta med originalen.

Det här är en live-inspelning och publiken är minst sagt enormt entusiastiska och jag kan tänka mig att det här är en medryckande föreställning som vinner på att ses live. 

Kuriosa:
Föreställningen vann:
1. Outer Critics Circle Award för bästa koreografi
1. Theatre World Award för bästa debutant till Ana Villafañe som Gloria Estefan
1. Fred and Adele Astaire Award för bästa koreografi.

Alexander Dinelaris Jr. som skrev manuset till musikalen var en av fyra Oscarvinnande mansuförfattarna till filmen Birdman

När föreställningen spelats färdigt på Broadway så skeppade man över all scenografi och alla kostymer till Utrecht i Nederländerna, där musikalen fick sin premiär 17 oktober 2017.
Rollsättningen i den nederländska uppsättningen var kontroversiell då samtliga huvudroller spelades av vita personer istället för latinos. När folk kritiserade producenterna för beslutet så svarade de med att de hade castat ”färgblint” och att det var en slump att det blev den rollsättningen det blev för de hade enbart gått efter vilka som varit bäst på audition. Gloria och Emilio Estefan godkände rollsättningen.

Press:
The recipe may be familiar, but the flavor is fresh in this undeniably crowd-pleasing musical.

the musical neatly showcases the boppy dance-floor hits and swoony ballads that made Ms. Estefan and the band Miami Sound Machine a radio and MTV staple in the 1980s.

‘On Your Feet!’ roars through the up-tempo numbers, choreographed with swirling skirts and swiveling hips by Sergio Trujillo. The very air in the room seems to vibrate when the crackerjack band strikes up. But with an often mechanical book, moving through its rags-to-riches paces as if to a rigid percussive beat, ‘On Your Feet!’ ultimately falls somewhere in the middle of the hefty pack of jukebox musicals that have plugged in to Broadway’s power strip.
– Charles Isherwood, The New York Times


Just try keeping the grin off your face when two massive human chains—of cast and audience members—flood the aisles of the Marquis Theatre… Charting the rise to international superstardom of Gloria Estefan, and her triumphant re-emergence after near-tragedy struck, On Your Feet!is an infectious account of the lives and careers of the Latin music crossover sensations … featuring a star-making lead performance from radiant newcomer Ana Villafane.

It’s impossible to deny the production’s generosity of spirit. … the story is packed with heart, above all in its tender depiction of the couple’s sustaining love. And there’s such genuine joy — plus a refreshing suggestion of modesty — in the telling of this Cuban-American success story. The show’s arrival at a historic point in the renewal of diplomatic ties between Cuba and the U.S. makes its timing serendipitous.
– David Rooney, The Hollywood Reporter


If the producers of “On Your Feet! The Story of Emilio and Gloria Estefan” know what’s good for them (odds are, they do), they’re ad-bombing Spanish-language media outlets and pitching group sales 24/7. That’s the way to go with a surefire audience pleaser like this jukebox musical built around the life and career of Cuban-American superstar Gloria Estefan. Newcomer Ana Villafane is a knockout in the leading role, the dazzling centerpiece of this flashy, splashy spectacle helmed by Jerry Mitchell.


 It’s exhausting, and at times it makes you long for the bittersweet salsas of the Old World — but you can’t say it isn’t fun.
– Marilyn Stasio, Variety

Videosar:
Från The Tony Awrds med Gloria Estefan
High Lights
Hits Medley fr The View
Final Mega Mix/Curtain call
Trailer Nederländska versionen
Gloria på American Music Awards Comeback

 

on-your-feet-tour-company

Annonser

Nr 417: 3 Musketiers

14 Nov

3_musketiers-musical-2003-header
3 Musketiers
(2003),
Rotterdam, omkring 200 föreställningar
Music & Lyrics:
 Rob & Ferdi Bolland, Paul Bogaev

Book: André Breedland, based on the novel Les trois Mousqetaires (1844) by Alexandre Dumas

Berättelsen om D’Artagnan som lämnar landsbygden och åker till Paris för att bli musketör. Inom loppet av en timme har han lyckats utmana musketörerna Athos, Porthos och Aramis på duell. Men det blir ingen duell utan istället leder det till en vänskap emellan dem.
D’Artagnan blir förälskad i Constance, Drottning Anne av Frankrikes kammarflicka. När den elake kardinalen Richelieu försöker sätta dit drottningen och hävda att hon varit otrogen ställer D’Artagnan upp för att hjälpa till att rentvå hennes namn och sätta dit kardinalen. Constance och hans nyfunna musketörsvänner hjälper till.
Men en konspirerande och hämndlysten Milady De Winter gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulen och Constance får betala ett dyrt pris…

Den klassiska berättelsen av Alexandre Dumas d. ä. har givit upphov till en mängd filmer, tv-serier, pjäser och musikaler. Inte minst jukebox-musikalen som gick på Stadsteatern i Stockholm för några år sedan.
Här handlar det om en nederländsk musikal med helt nyskriven musik och jag önskar att jag kunde säga att den var bra men det är den inte. Det tar inte lång tid innan jag misstänker att den har potential att bli en sån där underbar kalkonföreställning som är så dålig så att den blir bra liksom. Men inte heller det lyckas den med.
Det här är bara dåligt. Tråkigt. Segt. Illa dramatiserat. Och med oerhört beige, oinspirerad musikalpopmusik. Svaga melodier, banala sångtexter, mycket känslo-onani och förvånansvärt lite aktion för att vara en musketörhistoria. Visst fäktas det lite här och var men det är inte så bra utfört och ser vääääldigt inrepeterat ut, de liksom står och väntar in varandras utfall.

Man försöker upprepa det som fungerat i andra musikaler. Här finns en sång där 3 kvinnor sjunger en trio om att älska en man à la I Know Him So Well från Chess men bara sååååå mycket sämre – Ik ben een vrouw. Här finns en första aktfinal, Vecht, som är som en reaversion av One Day More från Les Miz med alla huvudroller som kommer in och sjunger olika stämmor som tillsammans ska bilda en spännande kontrapunktisk helhet men bara känns trött och gjord.
Några hyfsade nummer finns där:
Ett småroligt nummer där adeln (i fat suites) frossar i lyckan av att vara på landet och på kungens jakt, De jacht.
Musketörernas sång Één voor allen.
Här finns en snygg popballad mellan D’Artagnan och Constance, Alles, i andra akten.
En bra dramatisk sång för Hollands största musikalstjärna Pia Douwes att sjunga, Waar bleef die zomer.
Plus en shysst scen/sång som klimax, Het bal, fast med en irriterande, oändlig upprepning av refrängen:
”Vive le Roi, Vive la dance,
Vive la Reine, Vive La France”
– och det är på denna, lite nödrimmiga, nivå de flesta texterna ligger. Min nederländska är inte på toppnivå men till och med jag kan hela tiden förutse vad som ska rimma på vad. Det är mycket zijn, fijn, mijn, liksom.

På det stora hela är det dock långt mellan höjdpunkterna och till det kan man lägga att den är relativt humorbefriad.
Men en del snygga och originella kostymer bjuds det på.

Dramaturgerna har också gjort det konstiga valet att undvika att visa flera aktion scener och dramatiska möten för att att istället låta folk berätta eller sjunga om dem. Blir lite trist. Och så är det ballad på ballad på ballad. Speciellt i andra akten som bitvis känns helt stillastående.

Nä, det här var ingen hit.

Musiken är som sagt av musikalpopkaraktär med lite rock inslängt ibland. Men det saknas bra melodier. Nått som fastnar. Som man kan gnola på och som man vill höra igen. Tänkta showstoppers som Milady de Winters sång om hur hon lätt kan förföra män till att göra som hon vill,  Mannen, blir bara fel trots att den borde kunnat funka och har en schysst vamp innan den trista sången drar igång, kardinalens bön/drömnummer, Niet van steen, med halvnakna läderklädda män och kvinnor låter kanske som nått som kunde va kul men var mer av modell ”skämskudde”!
Lustigt nog blev jag lite berörd i slutet, nått som förvånade mig, men helhetsintrycket är ändå: såååå tråkig!

 

Kuriosa:
Från början hade man planer på att showen skulle spelas på Broadway men den tanken verkar man ha lagt ned.
Musikalen har även satts upp  i Tyskland, Ungern, Japan, Belgien och Norge.

Videosar:
Ik ben een vrouw
Alles
Waar bleef die zomer
Mannen
Niet van steen
De jacht
Vecht
Één voor allen

Dag 271: Saturday Night Fever

2 Sep

a782225b9da0aec734f92110.L
Saturday Night Fever (1998), Urpremiär i West End, sen Broadway 1999 där den spelades 501 föreställningar.
Baserar min bedömning på den nederländska castinspelningen från 2001
Musik: Bee Gees
Sångtexter: Bee Gees
Libretto: Nan Knighton, Arlene Philips, Paul Nicholas & Robert Stigwood, baserad på en artikel av Nik Cohn med rubriken Tribal Rites Of The New Saturday Night som publicerades i New York Magazine 1975 och Norman Wexlers manus till filmen Saturday Night Fever från 1977.

Showen handlar om Tony Manero, en ung man från Brooklyn vars helger tillbringas på discotek, där han är kungen av dansgolvet. Han bor fortfarande hemma hos sina föräldrar och av dem uppfattas han som det svarta fåret vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att hans storebror är präst.
Men Tony bryr sig inte, han jobbar i en färgbutik på vardagarna och på helgerna hänger han med polarna på diskot, dansar, dricker, knullar runt och glömmer sin trista vardag.
Men när han får en ny danspartner, Stephanie Mangano, så börjar hans liv förändras. Han ser hur hans förhållande till henne djupnar och utvecklas till kärlek och han börjar fundera på sin framtid…

Anledningen till att jag valde den nederländska casten istället för det engelska originalet var att jag upptäckte att man i Holland översatt sångerna och framförde denna samling med gamla discohits på nederländska.
I den svenska versionen valde man att köra scenerna på svenska och framföra sångerna på engelska vilket kändes både fånigt, krystat och fel men man trodde väl att det skulle bli ännu fånigare att sjunga Night Fever på svenska. Men jag kan konstatera att just genom att man framför sångerna på nederländska så låter de som nya låtar och inte bara som dåliga covers på Bee Gees hits. Och eftersom texterna i original inte direkt är några avancerade nobelpriskandidater så har det gått att göra fungerande, i det närmaste, direktöversättningar.
Fast i botten så är det fortfarande bara Bee Gees covers, och rätt så lama sådana dessutom, och det blir aldrig samma groove eller tryck i musiken som det var i originalen.
Måste dock medge att det hela fungerade betydligt bättre på scen – där man faktiskt lyckades skapa en hygglig ”feber” hos publiken – än det gör som cd.
Plattan fungerar bra som en souvenir från föreställningen och/eller som bakgrundsmusik när man städar eller gör nått liknande men nån partyplatta eller nått man sätter på för att bli på gott humör är det inte.

Favvisar:
Hoe ver wil jij gaan? (How Deep Is Your Love), Disco inferno, Radeloos (Tragedy), You should be dancing

Kuriosa:
För att göra denna show mer familjevänlig så valde man att tona ned inslagen av drogmissbruk, våld och de rasistiska implikationerna som fanns med i filmen.

Pressklipp för London originalet:
Saturday Night Fever is a show that you will only enjoy if you like the music. Like I said, the story is not strong and is generally unimportant, it is the music that holds this show together. People under 30 may well enjoy it and find it a good laugh, but it is the over 30’s I’m sure, who will enjoy it the most as they will get a lot of nostalgic fun from it. I expect this musical will have a long sell out run at the Palladium and may even start a 70’s fashion trend, so I can get those flared trousers out again!
Saturday Night Fever is a musical you will either love or hate!
– Darren Dalglish, londontheatrearchive.co.uk

Broadway versionen:
Slicked up and dumbed down, Saturday Night Fever has lost its strut, its Brooklyn snap, its working-class sexual thrust. The surprising news is that on its own peculiar terms, it still works. For one thing, there’s the music. Yes, the Bee Gees music, which, instead of merely setting the mood, now flies directly out of the cast’s gratifyingly non-falsetto-prone larynxes.

Masterpiece? Of course not. But every generation is entitled to its own Grease, and Saturday Night Fever fills the bill. You and your 12-year-old will be dancing in the aisles at the end, and that’s not hyperbole: At the curtain call, the cast orders you to.
– Mark Harris, Entertainment Weekly

Om den holländska versionen:
De musical Saturday Night Fever staat bol van de vette moves, strakke pasjes en gladde figuren, maar heeft verder weinig inhoud. Wat het verhaal betreft tenminste. De dansen zijn stuk voor stuk supervet.
– Femke van Weperen, CultuurBewust.nl

Om den svenska versionen:
Men hur gör man då familjevänlig underhållning av våldtäktsförsök, gangbangs och självförnedring? Det går givetvis inte och i musikalversionen har man putsat ner de vassa tragikhörnen och i stället broderat ut en kärlekshistoria.
Kvar blir en bearbetad story som inte riktigt vill ta itu med originalets baksidor utan i stället strävar efter att vara ett spirande kärleksäventyr under diskokulan. Visst är det underhållning det handlar om och kanske finns det inte utrymme för mer än enkla karaktärer.

Om man bortser från att manusbearbetningen har gjort både karaktärerna och historien till förenklade sammanfattningar, så är rollerna välspelade och scenografin snygg. Dansnumren är imponerande proffsiga och det avslutande shownumret är högklassig musikalunderhållning.
– Kristin Lundell, Svenska Dagbladet

Videosar:
Musical Awards 2001 – Saturday Night Fever medley
High Lights från Royal Caribbean kryssningsfartygversionen
De brug bij Broadway & We moeten dansen (You should be dancin’) från den Nederländska revivaln från 2012
Boogie Shoes
Tragedy
Disco Duck
Saturday Night Fever 2012 Eindhoven Holland
How to Dance the Saturday Night Fever Line Dance

Dag 209: Soldaat Van Oranje

2 Jul

41rzjJCgfJL
Soldaat van Oranje (2010), över 800 föreställningar, spelas fortfarande.
Musik: Tom Harriman
Sångtexter: Pamela Phillips Oland, översatta till nederländska av Frans van Deursen
Libretto: Edwin de Vries, baserad på självbiografin Soldaat Van Oranje (från början utgiven 1970 med titeln Het hol van de ratelslang (Skallerormens håla) av Erik Hazelhoff Roelfzema

Erik Hazelhoff Roelfzema lever det glada studentlivet i Leiden när tyskarna invaderar landet 1940.
På ett slag förändras livet och många av hans vänner förvandlas till kollaboratörer eller motståndsmän medan andra fortsätter att studera som om allt var som vanligt.
När Eriks judiska studiekamrat och vän Bram blir avrättad av tyskarna får både han och några av hans vänner nog.
De lyckas ta sig till England.
Därifrån gör dessa gossar flera smuggelturer tillbaka till Holland där de medför radiosändare och hjälper motståndsrörelsen så mycket de kan.
Erik kommer så småningom även att utbilda sig till pilot och delta i bombningarna av Tyskland.
Till sist så avancerar han till att bli den landsflyktiga drottningens adjutant.
När kriget till sist tar slut så blir det en sista uppgörelse mellan gamla vänner som befunnit sig på olika sidor i kriget.

Musiken i den här showen består av rätt så anonym, middle-of-the-road, mjuk rockmusik med lite inslag av 40-tals musik.
Tyvärr så tycker jag musiken är ganska tråkig. Inte dålig men ointressant.
Det är ont om starka melodier eller slingor som fastnar. Sångerna fyller sin funktion när man ser föreställningen men utan det visuella överdådet så kan jag bara konstatera att det här är rätt så snabbt glömt.
Här finns ett par sånger som är snyggt uppbyggda eller har intressanta körpartier men på det stora hela så lämnar det här mig väldigt kall.
Tyvärr, får jag säga för jag ville verkligen att det här skulle vara bra.

Favvisar:
Vrij Met Mij (Älska med mig), Wolk In De Verte (Moln i fjärran), Als Wij Niets Doen (Om inte vi gör nått), Een Koningin Duldt Geen Nee (En drottning tolererar inte nej), Morgen Is Vandaag (Imorgon är idag)

Kuriosa:
Det här är den största nederländska musikalsuccén någonsin.
Föreställningen har varit konstant utsåld sen premiären den 30:e oktober 2010. Vilket får ses som nått helt enastående med tanke på att spelplatsen är ett gammalt hangar som ligger vid ett nedlagt militärflygfält en bra bit (en kvart med buss) från närmaste stad och salongen tar inte mindre än 1103 besökare.
Tre gånger har man förlängt spelperioden.
I juni firande man den miljonte besökaren.

Självbiografin som musikalen är baserad på var en megabästsäljare på sin tid.
Filmen, som kom 1977 i regi av Paul Verhoeven och med Rutger Hauer som Erik, är en av de mest framgångsrika nederländska filmerna någonsin och var även en stor framgång utomlands och blev startskottet för både Pauls och Rutgers internationella karriärer.
Så man kan lugnt påstå att berättelsen om Erik och hans vänner och fiender hör till de nederländska nationalklenoderna. Man kan jämföra den med hur vi känner för Kristina från Duvemåla (fast Soldaat har betydligt sämre musik. Sorry, hoor).

Scenbygget till denna show är inte mindre än spektakulärt.
Scenografin går runt hela publikauditoriet, japp, vi pratar 360 grader här.
För att man ska kunna se allt så har man placerat publikplatserna på en snurrscen så auditoriet kan flyttas allt eftersom fokus skiftar från en scenografi till en annan. Så det är rena karusellfärden ibland.
Och vilka scenografier de byggt sen…
Vad sägs om stranden vid Scheveningen med vågor (riktiga) som rullar in över sanden (och som det också regnar på i en oväderssekvens). Bassängen med vattnet är tillräckligt djup och bred för att ett sällskap på 5 man ska kunna åka ut en bra bit i en utombordare som sen kantrar.
Här finns en balsal, kungliga salonger, bunkrar, bombade ruiner (med riktig eld som flammar), ett antal studentrum och som klimax dyker ett äkta, helt fungerande Dakota PH-ALR flygplan från 1939 upp. Hur jag vet att det var äkta? Jo, propellrarna snurrade och det körde själv fram på landningsbanan utanför hangaret. Man öppnade alltså upp ytterväggen ut mot flygfältet. Nått som var extra häftigt när jag såg det för det öste och stormade vilket gjorde det hela oerhört dramatiskt.
Det finns några scenografiska missar också men dem håller jag tyst om, ni som sett showen vet precis vilka jag menar.

Till denna, i övrigt, super holländska produktion valde man två amerikanare till att skriva musiken och sångtexterna.
Tom Harriman (musiken) har stor erfarenhet av att skriva musik till både filmer och tv-serier förutom sånger.
Pamela Phillips Oland, som stod för sångtexterna, har skrivit texter till artister som Frank Sinatra, Jackson 5 och många fler.
Ingen av dem hade dock erfarenheter av att skriva musikal innan de fick jobbet på denna produktion.

Som bäst hamnade castskivan på 7:e plats på Top 100-listan

Videosar:
Mijn weg naar jou (innehåller snuttar från showen)
Trailer till showen
Vrij met mij
Från Musical Awards Gala 2010
Morgen is vandaag
Trailer till filmversionen

images  images-1

Dag 207: The Little Mermaid

30 Jun

C__Images_LARGE_HFX_0_0_0_8_HFX0008656
The Little Mermaid (2008), 658 föreställningar
Baserar min bedömning på den nederländska castinspelningen från 2012
Musik: Alan Menken
Sångtexter: Glenn Slater & Howard Ashman
Libretto: Doug Wright, baserad på Hans Christian Andersens saga och Disneys tecknade filmversion från 1989.

Ariel är en sjöjungfru (och dotter till havets härskare kung Triton) som inte trivs i sin undervattensvärld utan längtar upp till människornas värld på andra sidan ytan.
En dag räddar hon en prins från att drunkna och hon blir genast blixförälskad i denna den första ytvarelsen hon mött.
Ariel går till sin faster sjöhäxan Ursula för att be om hjälp. Fastern erbjuder henne en deal: hon får en chans att vara människa under tre dagar och om hon under denna tid kan få prinsen att kyssa henne så får hon förbli människa men om hon inte lyckas med det så tillhör hennes själ Ursula för all framtid och hon blir fånge i Ursulas grotta. Som pant behåller Ursula Ariels röst…
Jag tror inte att jag sabbar det för nån om jag berättar att historien i denna variant slutar lyckligt i motsats till Andersens originalberättelse.

Jag valde att lyssna på den Nederländska versionen, mest för att det är denna omarbetade version som blivit den som gäller, åtminstone för den europeiska marknaden men också för att det är en live-inspelning från premiären.
Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av plattan. Sångerna från filmen finns självklart med men även de nya håller hög standard.
När jag läser de amerikanska recensionerna får jag intrycket av att det skulle vara en riktig katastrofmusikal det här och det var den kanske på Broadway men den bearbetade versionen är mer än ok, den är faktiskt riktigt bra.
Här finns några nya sånger som skrivits specifikt för denna den nya versionen och ett par av Broadwaysångerna har strukits. Måste erkänna att jag inte lyssnat på den amerikanska versionen så jag vet inte om de var så dåliga att de behövdes tas bort men jag kan konstatera att åtminstone en av de nya definitivt hör till bland de bästa av låtarna i showen.
Jag ger tummen upp för denna platta, en rejäl orkester ger ett stort ”sound” och allas insatser är dynamiska och oerhört njutbara.
Fast jag undrar om sången Les Poison alltid varit låtit som ett första utkast till Be Our Guest från Skönheten & Odjuret, för dessa två låtarna är ju i det närmaste identiska – åtminstone när man lyssnar på reprisen.

Favvisar:
Daar Ligt Mijn Hart (Part Of Your World), Pappie’s Kleine Meisje (Daddy’s Little Angel), Pozetieverik (Positoovity), Onder De Zee (Under The Sea), Kus D’r Dan (Kiss Her Now)

Kuriosa:
Den Nederländska versionen var en total ombearbetning av det amerikanske originalet. Förutom att man bytte ut några låtar så är den annorlunda scenisk. På Broadway så åkte folk runt på skor med hjul på hälen. Detta gjorde att de såg ut att glida över scenen, till det så hade sjöjungfruerna stela fiskstjärtar som mer såg ut som svansar och som stack ut ur en golvlång kjol, det såg grymt fånigt ut.
I Holland så använde man sig istället av flyganordningar som gjorde att de alla kunde ”simma” omkring ”i vattnet” och istället för stela sfiskstjärtar så hade de långa slöjor som såg ut att flyta i luften. Grymt läckert och totalt illusoriskt.
Ovan ytan så var allt gjort som om det hörde hemma i en enorm ”pop-up” sagobok, och när de bytte scener så vände de bara sidorna i denna bok, även det var både smart och läckert.

Det nederlänska castalbumet lyckades ta sig hela vägen till plats 3 på den nationella top 100 listan.

Broadwayshowen vann inga priser men originalfilmen fick två Oscars, dels för årets bästa sång (Under The Sea) och dels för bästa musik.

Pressklipp (om Broadwayversionen):
But the new Mermaid is ultimately less than the sum of its impressive parts, offering neither the richly imaginative spectacle of The Lion King nor the old-fashioned vitality and charm of Mary Poppins.
– Elysa Gardner, USA Today

On the heels of the fiasco that was Tarzan and the lumbering bore that is Mary Poppins comes Disney Theatrical’s latest stage cartoon, The Little Mermaid – which Variety has helpfully dubbed ”a waterlogged misstep.

Too bad a lot of what’s been added is soggy filler. The show is more theme-park spectacle than Broadway musical. For all its fancy tricks, the show’s give-you-chills moment comes with the simplest of effects – the feisty Ariel sheds her tail and transforms from mermaid to girl. I silently marveled, ”Wow, she’s got legs!” Whether that can be said of Disney’s new live-action cartoon remains to be seen.
– Michael Riedel, New York Post

Loved the shoes. Loathed the show.
O.K., I exaggerate. I didn’t like the shoes all that much. But the wheel-heeled footwear known as merblades, which allow stage-bound dancers to simulate gliding underwater, provides the only remotely graceful elements in the musical blunderbuss called Disney’s The Little Mermaid…

…this Little Mermaid burdens its performers with ungainly guess-what-I-am costumes and a distracting set awash in pastels gone sour and unidentifiable giant tchotchkes that suggest a Luau Lounge whipped up by an acid-head heiress in the 1960s. The whole enterprise is soaked in that sparkly garishness that only a very young child — or possibly a tackiness-worshiping drag queen — might find pretty.

… the impression is often of costumed employees from the Magic Kingdom of Disney World, wandering around and occasionally singing to entertain visiting children. In like manner, most of the performers approach their characters with the forced jocularity of actors marking time in a theme park until a better job comes along.

It used to be that the show came first, followed by merchandising tie-ins. Thoroughly plastic and trinketlike, this show seems less like an interpretation of a movie musical than of the figurines and toys it inspired.
– Ben Brantley, The New York Times

Videosar:
Poor unfortunate souls (Broadway)
Part of your world (Broadway)
Under The Sea (Broadway)
Trailer för den Nederländska versionen
Ja, het leven is zwaar (Poor unfortunate på Nederländska) med Ursulas fantastiska kostym
Sing-a-long 2012 The Little Mermaid (NL)

 

Dag 139: Ja zuster, nee zuster

23 Apr

1000004003007100
Ja zuster, nee zuster (2002), nederländsk filmmusikal, titeln betyder Ja syster, nej syster
Musik: Harry Bannink
Sångtexter: Annie M.G. Schmidt
Manus: Annie M.G. Schmidt, Frank Houtappels & Pieter Kramer

Syster Klivia har ett vilohem på vilket det bor en samling med väldigt udda typer.
Eftersom filmen utspelar sig i holland så ligger Klivias vilohem i ett radhus och grannen i huset bredvid tycker inte alls om att bo vägg i vägg med henne och hennes patienter.
Boordevool, som grannen heter, ägnar större delen av filmen åt att hitta på olika sätt att få Klivia vräkt.
Det visar sig så småningom att Boordevool bara är olycklig. Han hade i sin ungdom en väldigt nära vänskap med den lokale hårfrisören men efter ett gräl så blev de ovänner. Bägge längtar efter den andre men ingen vågar ta första steget.
Kanske att Klevia kan lösa problemet åt dem och samtidigt lösa sitt problem med den sure grannen…

Det här är kitsch på hög nivå. Pastellfärgerna flödar, allt är inspelat i studio, extrema personligheter och typer, överspel, mycket gayblinkningar, fånigt, larvigt och nått så fruktat charmigt att jag är helt såld.
Nu är jag kanske lite jävig eftersom jag känner igen en del av sångerna från min barndom men jag tror att de flesta kan gilla det här.
Musiken doftar typisk holländsk 60-tal med starka schlager och visinslag och lite dragspel på det.
Hittar förvånansvärt många bra sånger och sitter glatt och sjunger med så det ekar i hela lägenheten.
Jag älskar det här. Jag kan tänka mig att det inte är i allas smak och många kommer nog tycka att det här bara är dåligt men ge den en chans, sångerna växer på en och sakta men säkert så klibbar de sig fast i ens sinne.
Jag kan, till min stora glädje, inte få dem ur skallen.

Favvisar:
M’n opa, Met u onder een paraplu, De jongens van de reisvereniging, Duifies, Duifies

Kuriosa:
Filmen är baserad på en holländsk tv-serie som sändes mellan 1966-68. Det blev sammanlagt 20 avsnitt.
Tyvärr så spelades den in på video och efter att serien hade sänts på tv så återanvändes banden vilket gör att knappt något finns bevarat.
Eftersom vissa sånger spelades in på film, så finns dock några sångnummer kvar.

Det skrevs 58 sånger till tv-serien. Flera av dem hamnade på den nederländska Top-40 listan.

Videosar:
Samen met u onder een paraplu
Duifies, duifies
Ladumaar
Twips
Stroei Voei
Slutsången
Snuttar ur tv-serien
Från Musical Awards en medley från scenversionen av musikalen

Dag 66: Ciske De Rat

9 Feb

ciskemusical

Ciske De Rat (2007)
Musik: Henny Vrienten
Sångtexter & libretto: André Breedland baserad på Piet Bakkers trilogi om Ciske

Det här är berättelsen om Franciscus Aloysius Gerardus Vrijmoeth, kallad Ciske de Rat (”råttan” Ciske). Vi får följa honom från det att han är ca 10 till vuxen ålder. Historien berättas i form av tillbakablickar:
Det är hösten 1939 och den vuxne Ciske kommer tillbaka till Amsterdam när han rycker in i lumpen. När han går i sina gamla kvarter så minns han sin barndom och alla som betydde nått för honom.
Som ung är Ciske ett busfrö som hela tiden ställer till det för sig och han religeras från skola efter skola. Men när han träffar på läraren Bruis så händer något. Bruis ser att Ciske är en intelligent och i grunden bra grabb och att hans aggressivitet kommer sig av att han har det jobbigt hemma. Hans pappa och mamma har skilt sig, hans manmma jobbar på en bar, dricker, ligger med barägaren och tvingar Ciske att jobba där varje kväll som glasplockare. Detta medför att Ciske somnar i skolan varje dag. Bruis, som bestämt sig för att hjälpa grabben uppmuntrar honom att plugga.
En dag får Ciske en bok av en klasskamrat och han upptäcker att det är kul att läsa, helt plötsligt så har han hittat nått han gillar och han börjar förstå vikten av skolarbete. Men hans mor gillar det inte, hon tycker att böcker hindrar honom från att arbeta och ger honom dumma idéer och bränner därför boken. När Ciske upptäcker detta blir han rasande och han tar vad som ligger närmast till hands och kastar det mot sin mor. Tyvärr är det en kniv och den skär upp halsen på henne så hon dör. Ciske blir nu anklagad och dömd för mordet på sin egen mor och satt på tukthus för unga pojkar.
Genom en massa olika händelser utvecklas Ciske sakta men säkert till en rättrådig vuxen man som blir något av en lokal hjälte när han räddar några soldater under tyskarnas invasion av Holland.

Det här är en av de mest framgångsrika holländska musikalerna nånsin och det är inte så svårt att förstå för det här är bra. Mycket bra.
Musiken består av en blandning av typisk ”holländsk musik”, trettiotals swing och lite poppigare tongångar, en väldigt dynamisk och kul blandning. Här finns många starka melodier och allt är väldigt bra framfört. Bra vuxna solister och de många och duktiga barnaktörerna låter som äkta barn och inte som små vuxna som det ibland kan bli när barn ska sjunga stora sånger i musikaler.
Det är uppfriskande att höra en familjemusikal som inte är rädd för att ta upp de svartare sidorna av livet, där språket inte är ”städat” för att bli barnvänligt och att även låta det avspegla sig i musiken som kan vara nog så hotfull ibland.
Det här är helt klart en ny favorit!

Favvisar:
Niets te kiezen, Amsterdam hee pak me dan!, Niet weggelegd voor mij, De handen uit de mouwen, Oorlog in mij

Kuriosa:
Böckerna om Ciske har filmats två gånger, dels 1955 (fortfarande den tredje mest inkomstbringande filmen i Hollands historia) och dels 1984. I den senare versionen spelades rollen som Ciske av den då 14-årige Danny De Munk. I musikalversionen som kom 27 år senare så spelar samme Danny återigen Ciske, fast denna gång är han den vuxne Ciske.

I filmversionen från -84 fanns det en sång med som blev en mega hit det året. Självklart finns den med i musikalen också: Ik voel me zo verdomd alleen.

Den unge och den vuxne Ciske finns ofta med på scenen samtidigt vilket ger en skön dynamik och frihet till berättandet och dessutom ger det dem chanser att sjunga ihop, exempelvis hiten nämnd ovan och sången Later (där den unge sjunger om vad han ska göra när han blir äldre och den vuxne minns vad han gjorde förr).

Videosar:
Rättegångssången
De handen uit de mouwen
Amsterdam, hee pak me dan live version
Later från en tv show
Ik voel me zo verdomd alleen
Ik voel me zo verdomd alleen, originalversionen från 1984

%d bloggare gillar detta: