Tag Archives: Alan Melville

Dag 190: Marigold

13 Jun

Marigold (OLC)
Marigold (1959), West End, 77 föreställningar
Musik: Charles Zwar
Sångtexter & libretto: Alan Melville baserad på pjäsen med samma namn (1914) av F. R. Pryor & Lizzie Allen Harker

De Skotska högländerna 1842.
Marigold är en ung, självständig flicka.
Eftersom hennes mamma dog när hon var liten så bor hon hos sin förmyndare Mrs. Pringle.
Hon har blivit trolovad till den urtråkige och väldigt puritanske Mr Payton.
Men Marigold vill få ut mer av livet än att sitta och skvallra och sy med syföreningen – hon vill hitta kärleken.
I byn finns också den mystiska franska damen Madame Marly som inte bara lär ut moderna danser som polkan utan också ger Marigold råd om kärlek.
När drottning Victoria en dag ska komma på besök till Edinburgh så rymmer Marigold hemifrån för att få se henne.
Väl i Edinburgh så försöker hon få tag på en biljett så att hon kan få gå på festen på Edinburgh Castle och där skaka hand med drottningen.
Dessutom så träffar hon och blir förälskad i en ung löjtnant.
Och så småningom så visar det sig att Madame Marly är hennes mamma.
Så i slutändan får hon en mor, sin stora kärlek och som bonus så kommer till och med drottningen på besök.
Allt är otroligt oskyldigt och verkar utspela sig i ett idylliskt och idealiserat Skottland vars like förmodligen aldrig existerat utanför operettens förlovade land.

Mycket mer än så kan jag inte berätta, för det visade sig vara väldigt svårt att hitta uppgifter om denna 50-tals flopperett.
Jag vet dock att librettisten för denna show ville skapa något av en motpol till den tidens moderna musikaler som West Side Story, och det går inte komma ifrån att både storyn och musiken känns som tagna från en betydligt tidigare era än det femtiotal då den skrevs.
Därmed inte sagt att den är dålig eller tråkig. Absolut inte.
Musiken är operetta-light och har starka melodier och väldigt bra sånginsatser.
Det känns som att alla medverkande hade väldigt kul medan plattan spelades in för här finns det en smittande entusiasm som liksom kastar sig över lyssnaren.
En glad överraskning, en 50-tals flopp som lämnat ett fint musikaliskt arv till en 2010-tals lyssnare.

Favvisar:
According To Mr. Payton, Her Majesty’s Health, Princes Street, Reel, Fashionable Pair

Kuriosa:
Pjäsen Marigold som musikalen är baserad på var faktiskt den första pjäs som blev tv-sänd.
BBC var först i världen med regelbundna offentliga tv-sändningar.
Första sändningsdagen var den 2:a november 1936 och Marigold sändes redan den 6:e samma månad.
Föreställningen visades även i repris på eftermiddagen och kvällen den 30:e november.
Nu kunde man ju inte spela in programmen på den tiden så alla föreställningarna skedde i direktsändning.
Den första sändningen kostade hela £50 för skådespelarnas medverkan, kostymer, scenerier och rättigheter.
De dubbla reprissändningarna gick loss på £75.

marigold_2

Dag 143: Gay’s The Word

27 Apr

Gay's the Word (Original 2012 London Cast)
Gay’s The Word (1951), 504 föreställningar
Baserar min bedömning på revivalcastinspelningen från 2012.
Musik & libretto: Ivor Novello
Sångtexter: Alan Melville

Gay Daventry, en operettstjärna och även sin egen producent, går i konkurs när hennes senaste show floppar.
Men med hjälp av ett arv som en av hennes unga skyddslingar fått så öppnar hon en teaterskola i sitt stora hus vid kusten i Folkstone. Där kan hon lära ut det viktigaste som behövs för att nå framgång inom teatern: vitalitet!
Samtidigt så använder sig två smugglare av skolan som en front för sin verksamhet.
Skolan går inte så bra och när de ska hålla en auktion för att få in pengar så upptäckter de smuggelgodset som gömts i källaren på huset. Detta leder till att skolan får så mycket pengar att Gay och de andra kan återvända till London och där sätter upp en show som blir en hit.

Oj, det här var mossigt. Helt fruktat mossigt. En blandning av riktigt gammaldags operett och ”snazziga nutida” sånger som känns om möjligt ännu äldre.
Allt ackompanjerat av ett endaste litet piano. Det i sig är inget problem, tvärtom så kan enkelheten i ett sånt ackompanjemang lyfta fram musiken på ett fantastiskt sätt ibland. Och jag kan säga direkt att det inte är nått fel på pianisten. Han ger järnet och gör vad han kan. Problemet är att musiken är så ointressant. Det här måste känts gammalt och tillhörande en annan tid redan när den kom.
Tyvärr blir musiken inte hjälp av att den framförs så uselt av ensemblen på denna cd. Här finns ett par bra röster men många låter som om de är med i en riktigt, riktigt medelmåttig amatöruppsättning. Visst, på scenen ska de spela att de är med i en amatöruppsättning men det kan väl inte vara tänkt att det ska låta så illa som det gör här. Eller…? Fast om det var tanken så har de lyckats, det är det enda jag kan säga.
Nä, om det här tyckte jag inte. Tycker till och med att omslaget är gräsligt.
Ett riktigt bottennapp.
Eller som recensenten på The Guardian uttryckte det om denna revival: It’s a show that can be safely recommended to all ages from 70 to 80.

Favvisar:
Måste jag välja????? Vill inte!!!! Men okejrå, A Matter of Minutes, It’s Bound To Be Right On the Night, Gaiety Glad och If Only He’d Looked My Way funkar.

Videosar:
Gay’s the Word Promo 2013

%d bloggare gillar detta: