Tag Archives: Alfred Uhry

Dag 305: LoveMusik

6 Okt

1848828fd7a0c5f6b2686110.L
LoveMusik (2007),
60 föreställningar
Musik: Kurt Weill
Libretto: Alfred Uhry, baserad på Speak Low (When You Speak Love): The Letters of Kurt Weill and Lotte Lenya, sammanställt och översatta av Lys Symonette & Kim H. Kowalke

En föreställning som handlar om den komplicerade relationen mellan kompositören Kurt Weill och skådespelerskan Lotte Lenya.

I akt 1 möts de, blir förälskade, gifter sig, Kurt sammarbetar med Brecht men samarbetet tar slut på grund av Brechts stora ego och politiska sympatier, Lotte och Kurt skiljer sig, gifter om sig och tvingas fly från Tyskland när nazisterna tar makten.
I akt 2 så har Kurt haft framgångar både på Broadway och i Hollywood, han och Lotte har ett ”öppet” äktenskap som tillåter bägge att ha utomäktenskapliga affärer, han är arbetsnarkoman och dör 1950, Lotte är förkrossad men återvänder till scenen för att medverka i 1954 år klassiska Off-Broadway uppsättning av Tolvskillingsoperan.

Det  här är en jukeboxmusikal med bara Weillsk musik. Jag har alltid varit väldigt förtjust i hans verk så denna ”Greatest Hits” platta är ett härligt tillskott till min samling.
Både Michael Cerveris som Kurt och Donna Murphy som Lotte är starka och säkra artister och de gör musiken rättvisa även om jag inte är så förtjust i deras tyska brytning.
En perfekt platta som introduktion till Weills musik och en trevlig castskiva i sig själv också.

Favvisar:
Schickelgruber, Buddy On the Night Shift, The Illusion Wedding Show, Speak Low

Kuriosa:
Föreställningen vann 2 Drama Desk Awards: Bästa kvinnliga huvudroll och bästa orkestreringar.
Plus 2 Outer Critics Circle Awards: Bästa kvinnliga huvudroll och bästa manliga biroll.

Pressklipp:
This bio-musical about the marital and professional relationship of the German-born composer Kurt Weill and the actress Lotte Lenya, directed by Harold Prince, is sluggish, tedious and (hold your breath) unmissable — at least for anyone who cherishes stars who mold songs into thrilling windows of revelation.

How you wish, though, that they weren’t trapped in the struggle between Alfred Uhry’s conventionally sentimental book and Mr. Prince’s self-consciously jaded staging. It’s as if Bertolt Brecht, the master of the theater of alienation and Weill’s most effective collaborator, had directed one of those hoary old Hollywood scripts about great composers that had titles like A Song to Remember.
Ben Brantley, The New York Times

Any theatrical dramatization of Weill and Lenya’s marriage, such as LoveMusik, should really be about two things: a performer’s allure and an artist’s thought process. Neither, however, is inherently dramatic, and Alfred Uhry, who wrote LoveMusik, and the legendary Harold Prince, who directed it, rely on a great deal of explication to get their points across. Employing techniques that Brecht made famous in his Epic Theatre—projecting slides that announce the setting for the action we are about to see, punctuating the drama with Weill’s songs—Prince clearly knows what he’s doing. But one can’t help feeling that, for the most part, he’s dressing up a turkey. LoveMusik, despite its great performers, great music, and great director, is pure packaging.

… we sit in a kind of funk, imagining what LoveMusik might have been. The show as it is seems to have been inspired less by what Lenya and Weill had to say about their world than by Mel Brooks’s Springtime for Hitler.
– Hilton Als, The New Yorker

Videosar:
LoveMusik Trailer
Surabaya Johnny

Dag 29: The Robber Bridegroom

3 Jan

716nboeKdpL

The Robber Bridegroom (1975 och 1976), 14 respektive 145 föreställningar
Musik: Robert Waldman
Sångtexter & libretto: Alfred Uhry, baserad på en novell av Eudora Welty från 1942.

James Lockhart är en laglydig medborgare om dagen men han har ett alter ego: på nätterna är han ”The Bandit” en gentlemannatjuv.
James är förlovad med Rosamund som ogillar honom eftersom hon är förälskad i ”The Bandit”. Hon vet inte att James och ”Bandit” är samma person. Han å andra sidan har inte förstått att Rosamund är den vackra, okända kvinnan han (som ”Bandit”) älskat med i skogen eftersom hon alltid har gjort sig så oattraktiv som möjligt när hon ska träffa James.
Till detta kommer en svartsjuk styvmor (som hela föreställningen igenom, på olika hysteriska sätt, försöker mörda Rosamund), en talande korp, en hel hop, minst sagt, korkade ”hillbillys” och ett avhugget, talande huvud.

Robber Bridegroom framfördes vid två olika tillfällen på Broadway. Först spelades den på prov 14 gånger innan den gav sig ut på en ettårig turné genom hela USA. Den stora framgång den rönte på turnén gjorde att producenterna bestämde sig för att låta den gå på Broadway en gång till.

Det är inte var dag man får höra en country och blue-grass musikal. Det känns otroligt uppfriskande. Och låter väldigt autentiskt – för mitt okunniga öra i alla fall.
Och bra är det. Starka melodier. En liten men tajt grupp musiker. Röster som spricker så där skönt folkmusikaktigt. Min fot stampar takten hela tiden. Och jag ylar entusiastiskt med.
Gillade ni musiken till filmen Oh Brother, Where Art Thou? så kommer ni älska det här. Det gör jag

Favvisar: The Pricklepear BloomSleepy Man, Goodbye Salome, Nothin’ Up, Steal With Style

Kuriosa:
Alfrd Uhry är kanske mest känd som författare till pjäsen Driving Miss Daisy (1987) som han fick Pulitzer priset för. Senare fick han även en Oscar för manuset till filmversionen av pjäsen.

Den här var den första musikalen som utvecklades via workshops, en process som är nästan standard numera.

Barry Bostwick fick en Tony för sin insats i Robber. Han var även original Danny Zuko i den första Broadwayuppsättningen av Grease 1972 (Richard Gere var hans under study). Andra ”kultiga” roller han spelat är bl a  ”nörden” Brad i Rocky Horror Picture Show (1975) och borgmästaren i tv-serien Spin City (1996-2002)

På en publikrepetition gick det rep som Barry svingade sig över scenen med av och han föll rakt ned på golvet. Ett fall på över 3 1/2 meter som resulterade i att han spelade premiären med gipsad arm!

Skådespelaren Kevin Kline spelade huvudrollen i den första, 14 föreställnings, versionen av Robber som gick på Broadway.

%d bloggare gillar detta: