Dag 352: Hjälp Sökes

Hjälp sökes (2013), Stockholm
Musik: Benny Andersson
Sångtexter: Björn Ulvaeus
Libretto: Kristina Lugn, efter en idé av Lars Rudolfsson

Två medelålders bröder, tillika ungkarlar, bor på en redigt nedgången gård.
Bröderna retar sig på varandra och smockan hänger ofta i luften.
De bestämmer sig en dag för att annonsera efter hjälp för att sköta gården. Det enda svar de får på sin annons är en stum mamma som kommer med sin vuxna dotter.
Mamman har en nästan magisk hand med djur och dottern har en magnifik sångröst.
Sakta men säkert kommer livet och hoppet åter till gården och bröderna kan börja se en framtid. Den ene av dem blir dessutom förälskad i den unga kvinnan.

Jag minns att när jag såg den här föreställningen på Orionteatern i våras så var jag väldigt kluven. Jag tyckte om andra halvan av föreställningen men hade svårt med den första delen  och mycket av det beror på att jag börjat tröttna på Kristina Lugn och hennes teatertexter (med sina ordvändningar och ordvitsar) som jag känner att jag redan hört förut. Det jag minns var att jag gillade musiken, scenografin och alla djuren på scen.
Nu när jag lyssnar enbart på musiken så är jag inte lika förtjust.
Här hittar vi en blandning av visor i folkviseton, ett par ”svensktop” låtar, lite som låter som sånger som kunde varit med i Chess/Kristina och även lite klezmer. Känns som att material spretar åt lite för många håll och inget är egentligen så där riktigt bra och gripande som jag kanske hade hoppats på med tanke på vad dessa två herrar skapat tidigare.
Sofia Pekkari som spelar den kvinnliga huvudrollen har en stark, vacker och ren röst och det är en njutning att lyssna på henne samtidigt som jag allt som oftast får för mig att det är Helen Sjöholm jag lyssnar på för deras röster är otroligt lika varann, fast Sofia har ett vibrato som ibland irriterar mig.
Johan Ulveson och Magnus Roosman låter bra på plattan de med och det är faktiskt deras sånger som jag gillar mest.
Det är kul att ha plattan som ett minne från föreställningen men om man inte sett den så vet jag inte om den ger så mycket för det finns betydligt starkare B&B skivor med liknande musik att söka sig till, kanske främst BAO skivorna.
Men visst, den är värd att lyssna på men vänta er ingen ny Kristina.

Favvisar:
Själv är bäste dräng, Ro hit en dyckert, Stackars axels sång, Som en hägring, Den jag ville vara

Pressklipp:
Högsta betyg kan det ­inte bli, för första halvtimmen är för långsamt pratig, så att man ibland nästan kan höra Kristina Lugns släpiga röst.
Men SÅ det lyfter sedan. Roosman ger kött och blod åt sin bonde så att man verkligen önskar honom ett bättre liv. Ulvesons komiska genialitet tillåts blomma fritt, både på ett finstilt och ibland yvigt sätt. Sofia Pekkari … sjunger ljuvligt. Berdino ­dirigerar djuren till de mest oväntade saker.
Och så musiken. Benny Andersson blandar hejvilt svenskt vemod, pop, kabaret-, zigenar- och cirkusmusik. Underbara melodislingor. Fast ännu mer imponerar nästan Björn Ulvaeus texter. Så innehållsrika, så befriade från klichéer, så humoristiska, ibland på högsta Monty Python-­nivå.
…
”Hjälp sökes” lär knappast gå på turné, då få teatrar har tillgång till stall. Publikrusningen till Orion­teatern lär bli gigantisk i vår.
– Jan-Olov Andersson, Aftonbladet

Premiärpublikens parfym är utkonkurrerad av doften av ladugård och Björn och Bennys text och musik ackompanjeras av Kristina Lugns vardagsvrängande, konstfullt komponerade ord. Det är en oväntat lyckad kombination. När har vi någonsin tidigare hört ett musikalnummer som sjunger latexspacklets lov?
– Anna Håkansson, nummer.se

Det är djuriskt och mänskligt; kulörta lyktor, skönhet och drastisk humor; dynga och poesi. Det är makalöst.
– Karin Helander, SvD

Videosar:
Själv är bäste dräng
Svarta silhuetter
TV-inslag

Dag 290: Mamma Mia!

Mamma Mia! (1999), West End spelas fortfarande.
Broadway 2001, spelas fortfarande
Musik: Benny Andersson & Björn Ulvaeus
Sångtexter: Björn Ulvaeus, Benny Andersson & Stig Andersson
Libretto: Catherine Johnson

Musikalen handlar om tjugoåriga Sofie och hennes mamma Donna, som driver en taverna på en liten grekisk ö.
Sofie ska gifta sig och vill att hennes pappa ska leda henne uppför kyrkgången.
Men Donna vägrar säga vem som är Sofies far.
Enligt mammans dagbok, som Sofie tjuvläser, finns det tre möjliga män som alla haft ett förhållande med Donna ungefär samtidigt och som kan vara pappakandidater.
Sofie bjuder i hemlighet, under sin mammas namn, in alla tre till bröllopet…

ABBAs musik kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta eftersom de är min uppväxts soundtrack.
Det här är ju en jukeboxmusikal så allt som finns på plattan är covers på ABBA låtar. En del är kul versioner, andra känns bara som väldigt bleka kopior på originalet.
När jag såg föreställningen så kunde det bitvis kännas väldigt krystat med hur de försökte få sångtexterna att fungera i ett dramatiskt sammanhang men guskelov så slipper man det när man bara lyssnar på låtarna. Fast där showen kunde få mig att köpa hela konceptet och fick mig att skratta, dansa och digga loss som bara den så blir man snabbt väääldigt medveten om att skivan inte är lika kul som showen var.
Plattan fungerar väl okej som souvenir från föreställningen eller som en ren coverplatta men den kommer aldrig upp i originalens nivå, fast det kan man ju inte heller begära eller förvänta sig.
Så om man gillar det här eller inte är en smaksak. Själv sätter jag, om jag ska vara ärlig, hellre på en ABBA Gold platta än den här.

Favvisar:
Does Your Mother Know, The Winner Takes It All, Dancing Queen, Lay All Your Love On Me

Kuriosa:
West End versionen vann en Laurence Olivier Award för bästa kvinnliga biroll.
Broadwayversionen vann en Theatre World Award för bästa kvinnliga huvudroll.

Det gjordes en filmversion av musikalen 2008 med Meryl Streep i den kvinnliga huvudrollen.

Pressklipp om Broadwayversionen:
For if you take apart Mamma, Mia! ingredient by ingredient, you can only wince. It has a sitcom script about generations in conflict that might as well be called My Three Dads. The matching acting, perky and italicized, often brings to mind the house style of The Brady Bunch.
The choreography is mostly stuff you could try, accident-free, in your own backyard. And the score consists entirely of songs made famous in the disco era by the Swedish pop group Abba, music that people seldom admit to having danced to, much less sung in their showers. Yet these elements have been combined, with alchemical magic, into the theatrical equivalent of comfort food.
…
Mamma Mia! manipulates you, for sure, but it creates the feeling that you’re somehow a part of the manipulative process. And while it may be widely described as a hoot by theatergoers embarrassed at having enjoyed it, it gives off a moist-eyed sincerity that is beyond camp.
The woman who accompanied me to Mamma Mia! wore hard-edged black and an air of weary skepticism. At one point, she hissed irritably at me, ”I hate the 70’s.” That was early, though. When the curtain calls came, she was openly weeping and laughing at herself for doing so.
– Ben Brantley, The New York Times

Mamma Mia!, the musical based on the songs of Abba, is a silly affair all around, and that’s its greatest asset. The show takes some of the Swedish pop group’s best-known tunes and threads a narrative through them, albeit a pretty flimsy one that starts off well enough but collapses under its own weightlessness.
…
Emptier entertainment would be hard to find, but that’s a brand of feel-good fun this show emits in abundance.
– Steven Oxman, Variety

Videosar:
2010 års trailer för showen
2009 Tony Awards
Mamma Mia Medley
Meryl Streep – Money, money, money