Tag Archives: Brian Yorkey

Nr 391: Hamilton

10 Mar

A1Ft9MsmP3L._SL1500_
Hamilton (2015)

Off-Broadway 2015
Broadway 2015
West End 2017

Music, Lyrics & Book: Lin-Manuel Miranda
Inspirerad av biografin om Alexander Hamilton (2004) av Ron Chernov

“Hey, yo, I’m just like my country, I’m young, scrappy and hungry, and I am not throwing away my shot.”

Hamilton, the unlikely founding father determined to make his mark on the new nation as hungry and ambitious as he is.
From bastard orphan to Washington’s right hand man, rebel to war hero, a loving husband caught in the country’s first sex scandal, to the Treasury head who made an untrusting world believe in the American economy.
This is the story of Alexander Hamilton (1755 – 1804),

Med ojämna mellanrum så kommer det en musikal som inte bara blir en sanslös succé utan även blir ett kulturellt fenomen. Den senaste jag kan komma på är nog Rent (1996) och precis som den så kommer Hamilton att introducera en ny generation ungdomar till musikalens underbara värld. Och ett flertal av dess sånger kommer att bli standards och höras på audition efter audition efter audition. Skulle tro att redan i vår så kommer många killar att sjunga You’ll Be Back på sökningar till olika musikalskolor.
Innan nån börjar tjata om ”Men Wicked, då, eller The Book of Mormon”, så vill jag bara säga att visst, de är stora succéer och Wicked är otroligt viktig för många men de är betydligt mer traditionella musikaler både vad gäller musiken och iscensättning. Hamilton, likt exempelvis Rent kommer att sätta en ny standard på hur man skriver, framför, rollsätter och koreograferar musikaler. Det är vad jag anser i alla fall.

Jag vet inte var jag ska börja med denna platta för den är så jäkla bra att det är inte klokt. Redan när jag hörde första sången (Alexander Hamilton)  när jag satte på den första gången så fick jag gåshud och fattade att det här, det här var nått speciellt. Efter denna starka introduktionssång så följer den ena fantastiska låten efter den andra. Och man vet aldrig i vilken stil nästa nummer kommer att vara i för även om den dominerande stilen är otroligt melodiös Hip-Hop så finns här också plats för både pop-, rap- och typiska Broadwaylåtar.

Föreställningen är den mest eftersökta biljetten på Broadway just nu, en uppsjö av falska biljetter finns i cirkulation och att betala över $ 600 (drygt 5000 kr när detta skrivs 160309) för en biljett är snarare standard än ovanligt just nu. Hysteriskt! Och föreställningen är redan slutsåld fram till januari 2017.

Är den värd all uppståndelse som scenföreställning då?  Jag vet inte för jag har inte sett den men av den 10 minuter långa samlingen av pressklipp jag hittat på nätet så ser den definitivt ut att vara det.
Men tills biljettpriserna gått ner en aning och tills den spelas på fler ställen (fast hur intressant den här är för andra länder än USA är väl frågan, kanske England men Sverige… Tveksamt.) så får jag njuta av dubbel CDn och titta på de klipp som finns och längta…
Rekommenderas nått så otroligt!!!

 

Trivia

Hamilton har bl a vunnit:

Som Off-Broadway föreställning:

8 Drama Desk Awards: Bästa musikal, kvinnliga biroll, regi, musik, sångtexter, manus, ljuddesign samt ett specialpris.
2 Outer Critics Circle Award för bästa musikal och score.
1 Obie Award för Best New American Theatre Work
2016 års Grammy för bästa Musical Theatre Album.

Som Broadway föreställning:
11 Tony Awards: Bästa musikal, libretto, musik, manlig huvudroll, manlig biroll, kvinnlig biroll, kostym, ljus, regi, koreografi och orkestrering.
Drama League Awards: Outstanding Production of a Broadway or Off-Broadway Musical
Pulitzer Prize: Drama

Broadwayföreställningen fick 16 Tony Awardnomineringar vilket är nytt rekord för en föreställning. Den vann 11 av dem, vilket placerar föreställningen på 2:a plats vad gäller föreställning som vunnit flest Tonys. The Producers (2001) leder fortfarande med sina 12 vinster (kan tillägga att den ”bara” var nominerad i 12 klasser men vann alltså alla).

Cast albumet debuterade på 12:e plats på Billboard topp 200 listan. Det är den högsta debuten för en cast-skiva sen 1963.
Skivan hamnade som bäst på 1:a platsen på Rap-albumlistan.
Den hamnade på plats 2 på Billboards lista över de 25 bästa albumen för 2015

Lin-Manuel Miranda fick inspirationen till att skriva detta verk när han var på semester. Han köpte en biografi om Hamilton på flygplatsen och insåg snabbt at det här var ett perfekt underlag för en biografimusikal.

Från början kallade Lin-Manuel sin projekt The Hamilton Mixtape. Första sången (Alexander Hamilton) framfördes 2009 i Vita Huset inför president Barack Obama.
Den andra sången som färdigställdes var My Shot och den kom 2010.
Första workshopen för The Hamilton Mixtape skedde 2013 på Vassar College.

Hamilton är den 9:e musikalen som vunnit Pulitzerpriset för Drama. De övriga 8 är: George och Ira Gershwin: Of Thee I Sing (1932)
Rodgers & Hammerstein: South Pacific (1950)
Jerry Bock och Sheldon Harnick: Fiorello! (1960)
Frank Loesser: How to Succeed in Business Without Really Trying (1962)
Marvin Hamlisch, Ed Kleban, James Kirkwood och Nicholas Dante: A Chorus Line (1976) Stephen Sondheim och James Lapine: Sunday in the Park with George (1985)
Jonathan Larson: Rent (1996)
Brian Yorkey och Tom Kitt: Next to Normal (2010).

En pjäs om Hamilton spelades på Broadway 1917.

Press:

Hamilton is the most exciting and significant musical of the decade. Sensationally potent and theatrically vital, it is plugged straight into the wall socket of contemporary music. This show makes me feel hopeful for the future of musical theater.
Terry Teachout, The Wall Street Journal

The music is exhilarating, but the lyrics are the big surprise. The sense as well as the sound of the sung dialogue has been purposely suited to each character. George Washington, a stately figure in Jackson’s dignified performance, sings in polished prose…
But in the end, Miranda’s impassioned narrative of one man’s story becomes the collective narrative of a nation, a nation built by immigrants who occasionally need to be reminded where they came from.
– Marilyn Stasio, Variety

The conflict between independence and interdependence is not just the show’s subject but also its method: It brings the complexity of forming a union from disparate constituencies right to your ears…. Few are the theatergoers who will be familiar with all of Miranda’s touchstones. I caught the verbal references to Rodgers and Hammerstein, Gilbert and Sullivan, Sondheim, West Side Story, and 1776, but other people had to point out to me the frequent hat-tips to hip-hop…
Whether it’s a watershed, a breakthrough, and a game changer, as some have been saying, is another matter. Miranda is too savvy (and loves his antecedents too much) to try to reinvent all the rules at once….
Those duels, by the way — there are three of them — are superbly handled, the highlights of a riveting if at times overbusy staging by the director Thomas Kail and the choreographer Andy Blankenbuehler.
Jesse Green, New York Magazine

Rubrik: Yes, it really is that good.
I am loath to tell people to mortgage their houses and lease their children to acquire tickets to a hit Broadway show. But Hamilton, directed by Thomas Kail and starring Mr. Miranda, might just about be worth it— at least to anyone who wants proof that the American musical is not only surviving but also evolving in ways that should allow it to thrive and transmogrify in years to come.
A show about young rebels grabbing and shaping the future of an unformed country, Hamilton is making its own resonant history by changing the language of musicals. And it does so by insisting that the forms of song most frequently heard on pop radio stations in recent years — rap, hip-hop, R&B ballads — have both the narrative force and the emotional interiority to propel a hefty musical about long-dead white men whose solemn faces glower from the green bills in our wallets.

– Ben Brantley, New York Times

I love Hamilton. I love it like I love New York, or Broadway when it gets it right. And this is so right…
A sublime conjunction of radio-ready hip-hop (as well as R&B, Britpop and trad showstoppers), under-dramatized American history and Miranda’s uniquely personal focus as a first-generation Puerto Rican and inexhaustible wordsmith, Hamilton hits multilevel culture buttons, hard…
The work’s human drama and novelistic density remain astonishing.
David Cote. Time Out New York

Video:
At the 2016 Tony Awards
Reportage om skapelsen av föreställningen och Off-Broadway versionen
Alexander Hamilton Rap, fr The Hamilton Mixtape som  framfördes på A White House Evening of Poetry, Music and the Spoken Word on May 12, 2009
A Cappella version , en medley av låtarna med vocalgruppen Range
Wait For It
You’ll Be Back
Trailer för Off-Braodaway
John Adams Rap (cut song)
The Cast of Les Misérables audition for Hamilton the Musical
Ännu ett reportage
Trailer för Broadway
Opening Night – Cast Prspective
The Schuyler Sisters i en solo a cappella cover

Annonser

Nr 384: The Last Ship

18 Jun

71PRtfMZRFL._SL1400_
The Last Ship (2014) 

Broadway, 105 föreställningar
Music & lyrics: Sting (Gordon Sumner)
Book: John Logan & Brian Yorkey. Inspired by Sting’s own childhood experiences and the shipbuilding industry in Wallsend, Tyne and Wear

The show is set in the English seafaring town of Wallsend, a close-knit community where life has always revolved around the local shipyard and the hardworking men who construct magnificent vessels with tremendous pride. But Gideon Fletcher dreams of a different future. He sets out to travel the world, leaving his life and his love behind. When Gideon returns home 15 years later, he finds the shipyard’s future in grave danger and his childhood sweetheart engaged to someone else. As the men of Wallsend take their future into their own hands and build a towering representation of the shared dream that defines their existence, Gideon realizes that he left behind more than he could have ever imagined.
The show is a portrait of a community so bound together by passion, faith and tradition, they’ll stop at nothing to preserve the only life they’ve ever known.

Intrigen känns kanske lite väl mycket som gammal uttjatad skåpmat men musiken… Mmmm, musiken fångar mig, den får mig att le ett sånt där lite sorgligt men ändå lyckligt leende. Jag blir alldeles varm inombords och starkt berörd av den. Musiken talar liksom direkt till mig och lockar fram både glädje och, faktiskt, några tårar.
Var länge sen som en musikal fick mig att känna mig så här melankolsisk och lycklig på en och samma gång. Helt magisk tycker jag den är!

Musiken är av folkrockkaraktär med tydliga keltiska inslag men även med andra influenser till exempel så hittar man en slurk tango och ett par sea shanties. Lägg till detta att det låter väldigt mycket Sting om allt också och för mig är det positivt.
Av nån anledning så återanvänder man 4 gamla, tidigare utgivna, Sting sånger i musikalen. Det är bra låtar ( Ghost Story, Island of Souls, All This Time och When We Dance) men man strök ett flertal av de nyskrivna sångerna till musikalen för att få plats med dem och det tycker jag var synd, för det var bra låtar som ströks. Men det är detaljer, för på det hela taget är detta en gripande, melodisk, vacker och oerhört suggestiv musikal.

En musikalplatta att älska och inte bara för musikal- och Stingnördar  utan det här kan nog de flesta falla för. Men det är lugn och ibland väldigt kontemplativ musik så vänta er inte svulstiga ballader eller hysteriska up-tempolåtar. Här är det ”less is more” regeln som gäller och en platta som bara blir bättre för varje gång man lyssnar på den.
Som bonus får man What Say You Meg i Stings egen tolkning.

Favvisar: What Say You Meg, We’ve Got Now’t Else, The Last Ship, The Night The Pugilist Learned How To Dance, Show Some Respect

Kuriosa:
Sting skrev ca 40 olika låtar till musikalen. I slutändan var det 14 nya och 4 gamla Stinglåtar som kom med i föreställningen.

Showen lyckades inte etablera sig bland biljettköparna på Broadway och gick för halvfulla hus. För att få fart på biljettförsäljningen så hoppade Sting själv med i föreställningen från den 9:e december fram till den 24:e januari 2015. Han ersatte huvudrollsinnehavaren Jimmy Nail som fick se sig förflyttad till ensemblen. Jimmy var inte dålig men saknade den där extra publikdragande ”star powern” som Sting kunde bidra med.
Stings inhopp satte fart på biljettförsäljningen men det räckte inte för att rädda föreställningen och man bestämde sig för att lägga ner produktionen så fort Stings gästspel var över.

Stings musik nominerades för Tony-, Drama Desk- och Outer Critics Circle Awards men vann inte nåt.

Press:
The lyrical language of Sting’s mournful score gives poetic voice to the distressed shipbuilders, but depicting their story as a heroic allegory is regrettably alienating.

… asking that we view the story in the more ancient tradition of myth and fairy tales, where it’s perfectly okay for the hero to repent and return home after years, even decades of wandering.
Being grounded in the very real world of collapsing industries and a redundant work force, Sting’s story doesn’t lend itself to this mythic treatment.
Marilyn Stasio, Variety

… it’s hard not to root for this ambitious, earnest musical, which opened on Sunday night at the Neil Simon Theater. Rich in atmosphere — I half expected to see sea gulls reeling in the rafters — and buoyed by a seductive score that ranks among the best composed by a rock or pop figure for Broadway, the musical explores with grit and compassion the lives of the town’s disenfranchised citizens, left behind as the industry that gave them their livelihood set sail for foreign lands.

But along with its accomplishments … “The Last Ship” also has its share of nagging flaws. The book … is unfocused and diffuse.

… it’s fundamentally about loss, regret and unhappy or ambiguous endings. Those are all worthy subjects of musical dramatization, as some of Stephen Sondheim’s great shows and many an opera have established. But for all the ruminative, haunting beauty of its score, this musical often feels dramatically landlocked — like a ship without a crew.
– Charles Isherwood, The New York Times

But if the structure is slack, the book indifferent, the love story lopsided, and the gender politics unreconstructed, Sting’s folk-inflected songs, with their bright percussion and yearning strings, are a pleasure and they are performed here with vigour and swagger and joy. As the working men sing in the show’s most rousing song, We’ve got nowt else. Well, that’s plenty. Underneath all the metaphors and self-consciousness and strange earnestness, there’s a seaworthy show.
– Alexis Soloski, The Guardian

Videosar:
Jimmy Nails superhit från 1992 Ain’t No Doubt
Show Some Repect
When We Dance
Highlights
And Yet
From the recording of the cast album

%d bloggare gillar detta: