Dag 187: Louisiana Purchase

Louisiana Purchase (1940),  444 föreställningar
Musik & sångtexter: Irving Berlin
Libretto: Morrie Ryskind baserad på en berättelse av Buddy De Sylva

I hate the notes you write to me
The verses you recite to me
Your conversation flowing like glue
I hate the way you watch me through your lorgnette
I hate your children that have not been born yet
I hate the dates you fix for me
The cocktails that you mix for me
Those etchings you may want me to view
I hate the way you lie, honest I do
Outside of that, I love you

En ärlig men småklantig 60-årig senator åker till New Orleans för att avslöja korruptionen inom företaget Louisiana Purchase. Dessa har under ett flertal år lyckats komma undan med att varje månad sälja samma sändning av statsägt virke till stadens universitet för $100 000.
Denna försäljning har genomförts månad efter månad.
De har lyckats komma undan med bedrägeriet genom att inte bara äga företaget som säljer virket utan genom att de också sitter med i universitetsstyrelsen som både beställer och godkänner köpet varje månad.
Men nu hotas alltså det hela att avslöjas.
Företagets jurist har kommit på att bästa sättet att lösa problemet är att försöka se till att senatorn hamnar i en komprometterande situation med en dam. Sexskandaler har ju en tendens att och ta bort fokus från andra nyheter eller avslöjanden.
För att vara på säkra sidan så anlitar de inte en utan två olika kvinnor för att utföra uppgiften…

Den här showen var på sin tid en av de största Broadwaysuccéerna sen tidigt 30-tal.
Trots det och trots att temat med korruption fortfarande är aktuellt så har den inte fått nån revival.
Men 1996 så sattes den upp i en konsertversion på Carnegie Hall, rekonstruerad och med originalorkestreringar, och det är den versionen som spelats in.
Så, är det bra eller? Svaret på den frågan är JA!!!!!
Här hittar man kanske inte Irving Berlins största hits eller kändaste melodier men för mig så innehåller den här några av de bästa bitar han skrivit. Här finns ett sånt överflöde av bra sånger och smarta texter att det faktiskt är förvånande att dessa inte blivit standards.
Musiken består av sköna swinglåtar, lite latinska rytmer, några grymma ballader och till och med lite tidig rap.
Den här inspelningen hör till kategorin som gör mig alldeles lycklig.
Den är såååå grymt bra och som bonus så hittar jag några av mina favorit solister i huvudrollerna, framförallt Debbie Gravitte. Älskar hennes röst!

Favvisar:
Louisiana Purchase, Outside of that I love you, Dance with me, Wild about you, You can’t brush me off

Videosar:
Louisiana Purchase (filmversionen fr 1941): Lawyer’s Letter / It’s New to Us
You’re lonely and I’m lonely
Louisiana Purchase

Dag 153: Tell Me More

Tell Me More (1925), 100 föreställningar
Musik: George Gershwin
Sångtexter: Buddy G. DeSylva & Ira Gershwin
Libretto: Fred Thompson & William K. Wells

Ännu ett exempel på en ”fluff” musikal från 20-talet. Intrigen var inte lika viktig som sångerna, dansnumren och komikerna var.
Här handlar det om tre par som genom missförstånd, förväxlade identiteter, falska identiteter, misstänkt otrohet och diverse intrigvändningar är nära att missta varandra men som lyckas få varandra på slutet ändå.
Intrigen är både så tom och så rörig att jag har lite svårt att sammanfatta den. Men självklart hittar man millionärer, fattiga butiksförsäljerskor, maskeradbaler, fashionabla semesterorter och ett stort lyxigt varuhus på 5th avenue i showen.

En glad och småjazzig 20-talsmusikal, lite av standardmodell.
Den hör dock inte till de bästa jag hört.
Lite för mycket operettvarning på den.
Men det finns några riktiga höjdare så den är absolut värd en genomlyssning.
Och den är välsjungen med röster som låter som om de kom direkt från det glada tjugotalet.
Även orkestern låter helt autentisk för sin era.
Här finns också ett par riktigt, riktigt roliga sånger vars texter må ha åldrats en del men inte mer än att de fick mig att skratta högt ett par gånger.
En välproducerad rekonstruktion av en av Gershwins minst kända musikaler. Och dessutom så är det en dubbel cd så man får två musikaler för priset av en. Den andra är Tip-Toes (se dag 70) även den från 1925.

Favvisar:
Why Do I Love You?, Kickin’ The Clouds Away, In Sardinia, Baby!, Ukelele Lorelei

Videosar:
Kickin’ The Clouds Away (från en studentversion av Gershwin Jukebox-musikalen My One And Only)
Kickin’ The Clouds Away från Broadwayversionen av My One And Only.

Dag 98: Sweet Little Devil

Sweet Little Devil (1924), 120 föreställningar
Musik: George Gershwin
Sångtexter: B.G. ”Buddy” DeSylva
Libretto: Frank Mandel & Laurence Schwab

Tom Nesbitt blir förvånad över att Joyce West, den väna Follies skönheten han har brevväxlat med, visar sig vara en känslokall och intrigerande ”gold digger”. Det framkommer så småningom att det är Joyce kusin Virginia Culpepper (en snäll och rar flicka med författarambitioner) som har haft hand om Joyce beundrarpost och stått för allt brevskrivandet. Så egentligen är det Virginia Tom älskar men det krävs två akter, en massa sköna sånger och dansnummer innan han inser det.

Ni som läst min blogg vet nog vid det här laget att jag har en viss förkärlek för jazziga musikaler från 20- och det tidiga 30-talet och är extra förtjust om de har musik av Gershwin.
Här fick jag en jackpot! Gershwin, jazz, 20-tal och dessutom i det närmaste helt bortglömd, vilket betyder en massa nya okända låtar!
Jag är lycklig. Nä, mer än det, jag är lyrisk.
Och så bra musik det är. Gershwin var precis på gränsen till att hitta ”sin”stil när den här skrevs så det är en övergångsmusikal med fötterna ordentligt placerade både i en äldre ragtime-igare tradition och i starten till en mer sofistikerad och modern jazzighet. Och mötet stilarna emellan är ljuvlig.
Och sångtexterna… Måste vara bland de vassaste och roligaste den eran har producerat. Flera av skämten fick mig att skratta högt! Och betänk då att de är nästan 90 år gamla! Genuin kvickhet, ”moderna” referenser och glirningar både mot kändisar och reklamslogans, ett bett och en vasshet som den tidens textförfattare normalt saknade. Bud De Sylva föregriper både Ira Gershwin och Larry Hart vad gäller smarta och välkonstuerade sångtexter.
Sångerna kanske inte direkt för handlingen framåt men för en gång skull gör det inget för varje sång är som en liten ljuv pralin som är god nog att njuta för sig.
Insprängt mellan sångerna finns små replikskiften som gör att det är lätt att hänga med i handlingen i denna lilla lätta  sufflé.
Man använder sig på cd:n av den återfunna orkestrering som skapades för Sweets turnéversion. Sättningen är för 10 instrument: 2 tråblås, 2 brass, 4 stråkar, trummor och piano. Låter helt superbt. En perfekt kombination för en sån här musikal.
Det var länge sen en platta fick mig att bli så här euforisk. Men för mig är det här lycka, extas och bara så jäkla bra!!!!!!!!
Högsta betyg!

Favvisar:
Allt! Men om jag måste plocka ut några titlar så får det bli: You’re Mighty Lucky, The Jijibo, Our Little Kitchenette, Just Supposing

Kuriosa:
Sweet Little Devil hette från början A Perfect Lady.

1924 skulle bli ett väldigt speciellt och viktigt år i George Gershwins liv:
Tre veckor efter Sweet Little Devils premiär så satt han vid pianot och spelade med i uruppförandet av Rhapsody in Blue, stycket som blev hans genombrott som kompositör.
Som avslutning på året så började han sitt samarbete med sin bror Ira som huvudsaklig sångtextförfattare och deras första gemensamma verka var Lady, Be Good som gav dem ett publikt genombrott, ett otal hits och blev starten på en nästan osannolikt serie med hitshower och hitlåtar.
Lägg till detta musikalerna Sweet Little Devil, Primrose (endast spelad i London) och musiken till det årets upplaga av George White´s Scandals.
George var en synnerligen produktiv man.

George Gard ”Buddy” DeSylva gick från sitt samarbete med Gershwin till att skriva ihop med Lew Brown och Ray Henderson. Dessa herrar skapade bland annat collegemusikalen Good News (1927).