I Had A Ball (1964), 199 föreställningar
Musik & sångtexter: Jack Lawrence & Stan Freeman
Libretto: Jerome Chodorov
”This story happened a year, a day, an hour ago or perhaps tomorrow. What difference does it make…”
Med dessa ord presenterar Garside the Great föreställningen för publiken.
Han låtsas vara spåman på nöjesfältet på Coney Island.
En dag upptäcker han plötsligt att han faktiskt kan se framtiden i sin spåkula.
Eftersom han vill hjälpa sina vänner att hitta kärleken i sina liv så rådfrågar han sin kula om vem de kan passa ihop med.
Tyvärr så ser han lite fel och lyckas para ihop fel personer med varandra. Så den snälle Stan paras ihop med den notoriskt otrogna manslukerskan Miss ”Under-the-Boardwalk” Addie och den väna Pariserhjulsägaren Jeannie får reda på att lånehajen Brooksie är hennes stora kärlek.
Garside inser att han blandat ihop paren och gör sitt bästa för att reda ut det hela så att rätt personer, Stan och Jeannie, ska få varandra. Till sist så lyckas han med det.
Intrigen till den här showen är till och med tunnare än de ”fluff” intriger som brukade figurera i tjugotalsmusikalerna.
Det här är en gammaldags ”star musical” dvs en show som byggts upp runt en ”stjärna”, i det här fallet Buddy Hackett och hans clownerier och ”shtick”.
Det är nästan mer en nummerrevy än riktig musikal, så löst sitter sångnummer och scener ihop.
Musiken består av ett par uptempo nummer, några komiska nummer och ett antal anonyma ballader. Buddy sjunger egentligen bara i två nummer och 2 repriser men det räcker, det var inte hans sång han anställdes för.
De andra medverkande är dock riktigt bra sångare med ”beltaren” Karen Morrow som en klar favorit för undertecknad. Jäklar vilken pipa hon har! Det verkar även hennes medaktörer ha insett för på denna platta så skriker alla fram sina sånger. Det är nog den mest högljudda castskiva jag nånsin satt på!
Ingen direkt stor eller klassisk musikal men den har sina poänger och en del kul nummer.
Favvisar:
I’ve Got Everything I Want, Can it Be Possible, I Had a Ball, Addie’s at It Again
Kuriosa:
Buddy Hackett var en komiker och ståuppare och inte så van vid att behöva upprepa sig kväll efter kväll som han behövde göra på Broadway, så efter två månader började han improvisera lite varje kväll. Hans improvisationer blev längre och längre och till sist så startade han föreställningen med en 10 minuter lång monolog. Han avslutade den med att säga: ”Now I gotta go ‘n’ act”.
Han la även in en längre monolog till applådtacket.
Buddy krävde, och fick igenom, att endast hans ansikte skulle få finnas på affischen, programbladet och skivkonvolutet.
Richard Kiley spelade Stan (förste älskaren) i den här föreställningen.
Drygt fyra månader efter att I Had A Ball lades ner så hade en annan musikal, Mannen Från La Mancha, premiär på Broadway. I den spelade Richard Kiley huvudrollen som Don Quixote. En tolkning som gav honom en Tony Award. Det är från den musikalen The Impossible Dream kommer.
Pressklipp:
Hackett isn’t human, exactly. He is more like a baked potato out for a short stroll. Miss Morrow has what is called a ”show voice”, wich means that you don’t talk back to it, and she has a zany fire in her eye. The score by Jack Lawrence and Stan Freeman is beyond doubt the kind that sounds better louder. Softer, you might hear it.
– Walter Kerr, Herald Tribune
… It is called I Had A Ball but I’m afraid I didn’t.
– John McClain, Journal-American
Videosar:
I Had A Ball, stort shownummer, video från 60-talet och Ed Sullivan, så taskig bild och relativt osynkat, men ändå!
I Don’t Want to Know (fr Dear World) – Karen Morrow
”Follies” 1990 Revival Long Beach CLO-”I’m Still Here” med Karen Morrow
Ett längre utdrag ur Man Of La Mancha med bl a Richard Kiley och Joan Diener.
Buddy Hacketts klassiska The Chinese Waiter. Med efterföljande sång o dans rutin med Donald O’Connor. Inte så PK, bara så ni vet.
En Bubby Hackett fräckis
Buddy Hackett’s duck story.Väldigt bra!
What’s my Line? Buddy Hackett
Buddy i ”Herbie” – The Love Bug
Musikalipedia - musikalblogg 