Tag Archives: Carol Hall

Nr 381: The Best Little Whorehouse In Texas

25 Maj

whorehouse-300x300
The Best Little Whorehouse In Texas (1978)
, 1584 föreställningar
Music & lyrics: Carol Hall
Book: Larry L. King and Peter Masterson, baserad på artikel med samma namn av Larry L Kings som publicerades i Playboy 1974

It was the nicest little whorehouse you ever saw.
The Chicken Ranch of Gilbert (subbing for real locale La Grange) is a beloved institution in Texas. With a history harking back 80 years, it has served as a homey ”pleasure palace” for the men of the Lone Star State, and is currently run by the no-nonsense Miss (not ”Madam”) Mona Stangley.
Miss Mona runs a class act: the grounds are well-tended, her ”Ladies” live under strict regulations, and the ”Guests” are treated with the utmost respect and are expected to reciprocate.
Everything’s fine until TV moralist ”Watchdog” Melvin P. Thorpe (based on real-life Houston news personality Marvin Zindler) declares a personal crusade against the Chicken Ranch. Despite the fact that ”one-half of the police officers and two-thirds of the lawyers in the state of Texas grew up in this house,” the political pressure mounts and the Ranch is eventually shut down.
While others object, Mona just takes the bitter with the sweet and moves on.

En skön liten musikal med gospel- och countryinfluerad musik. Och det är fantastiskt hur familjevänligt och oskyldigt upphovsmakarna har lyckats få det här potentiellt barnförbjudna ämnet att bli.
En en hel del av den politiska satiren och driften med frikyrkopastorer som försöker sko sig och sin karriär på lättköpta populistiska korståg känns, tyvärr, fortfarande rykande aktuellt idag.
En lite bortglömd musikal som kanske inte har den bästa och mest minnesvärda musiken jag hört men ganska så småcharmig är den allt.

Favvisar:
20 Fans, A Lil’ Ole Bitty Pissant Country Place, Texas Has a Whorehouse in It, Twenty Four Hours of Lovin

Kuriosa:
Föreställningen vann:
2 Tony Awards: bästa manliga och kvinnliga biroll.
3 Drama Desk Awards: bästa regi, sångtexter och musik
1 Theatre World Award till Carlin Glynn (spelade Bordellmamman)

Man gjorde en hemsk filmversion av musikalen 1982 med Dolly Parton och Burt Reynolds i huvudrollerna. Bordellbyggnaden byggdes på Universal Studios mark och man kan fortfarande se den om man åker på The Universal Studio Tour.
Byggnaden användes också i Rob Zombies skräckfilm från 2003  House of 1000 Corpses.
Förutom sångerna från musikalen så la man till 2 av Dolly Partons egna sånger bl a I Will Always Love You, som var en hit för henne 1974 och som i och med filmen blev hit igen 1982. Fast det är väl Whitney Houstons cover av den från 1992 som numera är mest känd.

Dolly skrev ett flertal nya sånger till filmversionen men de användes aldrig. En av dem filmades dock (Where Stallions Run som sjöngs av Burt reynolds) och las till när man började visa filmen på tv. Två andra sånger A Gamble Either Way och A Cowboy’s Ways finns med på hennes album Burlap & Satin från 1983.

Showen började som en artikel i Playboy som handlade om att Texas mest populära bordell The Chicken Ranch hade tvingats stänga sina dörrar. Bordellen startade sin verksamhet 1905 och var oerhört populär och framgångsrik fram till att den stängdes 1973.

Det finns fortfarande en Chicken Ranch bordell men den ligger i närheten av Las Vegas den öppnades 1976och har inget med den ”gamla” bordellen att göra.

Carlin Glynn (som spelade bordellmadammen) är mamma till skådespelerskan Mary Stuart Masterson

Musikalen fick en uppföljare 1994, The Best Little Whorehouse Goes Public (se dag 83) som las ned efter 16 föreställningar. Sequels till framgångsrika scenmusikaler har en tendens att floppa nått otroligt.

Press:
If all the tarts with hearts of gold currently at the Intermedia Theatre banded together they could buy out Fort Knox.

… it is, depending perhaps on your family, just good family entertainment.

A strange, old-fashioned, new-fashioned musical, full of simple sentiments, dirty words, political chicanery and social hypocrisy, decent jokes, indecent jokes, bubbling performances and music with a bustle.
Clive Barnes, Post

A musical on a milk diet. It takes a small, bright, wry idea and expands and dilutes it at the same time.

The small adjectives that come to mind with Whorehouse – ”pleasant”, ”agreeable” – are like school gold stars given for things that have turned out well.  … It is a show that marks a lot of time, one fitted for compliments rather than enthusiasm.
Richard Eder, Times


The Best Little Whorehouse In Texas 
is actually located in that vast desert between respectability and profanity. The show has come to us in time to help fill that great void.

It is more fun than a beer-toting hayride at a Mardi Gras.

This show, in fact, could help make ungarnished heterosexuality fashionable again.
Christopher Sharp, Women’s Wear Daily

If you can allow yourself to think for a couple of hours that whores are angels in disguise and that a town brothel is heaven on earth, then there’s no reason why you shouldn’t have a whale of a good time.

I’m only surprised they don’t sell Girl Scout cookies in the lobby.
Douglas Watt, Daily News

Videosar:
The Aggie Song from the Tony Awards, med censusrerade sångtexter trots att inga ”fula” ord förekommer i sången bara lättare associationer.
Lil’ Ole Bitty Pissant Country Place med Dolly Parton från filmen
Trailer från filmen
The Sidestep
Hard Candy Christmas – Jessica Vosk
Texas Has a Whorehouse in it

 

Annonser

Dag 83: The Best Little Whorehouse Goes Public

26 Feb

0c6d81b0c8a0025da358b110.L

The Best Little Whorehouse Goes Public (1994), 16 föreställningar
Musik & sångtexter: Carol Hall
Libretto: Larry L. King & Peter Masterson

Efter att hennes bordell The Chicken Ranch i Texas tvingats stänga har den forna ”madamen” Mona Stangley dragit sig tillbaka.
Samtidigt i Las Vegas så har ägaren till en annan bordell, Stallion Fields, shappat när det upptäcks att han varken redovisat omsättningen eller skattat för vinsten. Det visar sig handla om millioner, $ 26 millioner närmare bestämt.
IRS, det amerikanska skatteverket, ber då Mona att ta över verksamheten så att de kan få in de undanhållna skattepengarna.
Det visar sig vara svårt för henne att både få verksamheten att gå runt och samtidigt betala av på den enorma skatteskulden. Så hon kontaktar en före detta pojkvän som också är ett finansiellt geni och ber honom om hjälp. Han kommer på att ända sättet att öka lönsamheten är att förvandla bordellen till ett AB och introducera det på börsen.
Det här går inte hem i alla läger speciellt inte hos en extremt konservativ Senator som gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet…

Finns en del bra låtar gömda här och det mesta låter precis så som man förväntar sig att en standardmusikal skulle låta på den tiden. Inte nått nytänkande eller experimentellt utan glatt, fartigt, showigt, lite sentimentalt, lite country, lite pop och allt är så där lagom och publikfriande. Så som cd är den helt okej. Inget speciellt men helt ok.

Favvisar:
Change In Me, It’s Been A While, Brand New Start, Call Me

Kuriosa:
Det här är en fristående fortsättning på musikalen Det Bästa Lilla Horhuset i Texas som kom 1978 och var en enorm succé, över 1500 föreställningar blev det.
Den filmades också och filmen blev 80-talets mest framgångsrika filmmusikal.
I filmen sjöng Dolly Parton, som spelade bordellmamman Mona, sin gamla hit  I Will Always Love You, som var listetta 1974 och som blev det en gång till 1982 tack vare filmen.
The Best Little Whorehouse Goes Public floppade däremot totalt, den hatades av kritikerna och lockade tydligen inte publiken heller för trots telefonsexscener, strippor, bordeller, politisk satir och massor av glitter så gapade salongen tom och efter 16 föreställningar så gick ridån ner för sista gången.
Måste verkligen ha varit ett hemskt manus och/eller iscensättning för musiken är ju helt okej. Fast den låter väldigt mycket som The Best Little Whorehouse In Texas lät när den kom. När jag tänker efter så är grundintrigen nästan identisk också med sitt tema av bordell kontra maktfullkomlig fanatiker – fast den gången var det en konservativ frireligiös pastor… Kanske inte så konstigt att den inte gick hem ändå.

Att man lät Goes Public utspela sig i Las Vegas var ju smart för då kunde man visa ett antal Vegas inspirerade shownummer med oerhört lättklädda flickor. Dessutom så hade man med Cher, Elvis Presley, Liberace och Siegfried & Roy imitatörer, lite stand up komiker och naturligtvis massor av neon.

Pressklipp:
… a glitzy musical that tries very hard to live up to the lower standards of Las Vegas.
It’s got the leggy showgirls, the glowing neon, the costumes cut up to here and down to there, the M.C. with the frilly tuxedo shirt, the clink-clink-clink of slot machines paying off, and Siegfried and Roy (portrayed by one actor, half of whom is made up as Siegfried, the other half as Roy).
What it ain’t got is fun.

The basic directorial tactic of Mr. Tune and Mr. Masterson is to bombard an audience — an approach that would probably work better if they had material to bombard the audience with. But ”Whorehouse Goes Public” is too dopey to be effective as political satire, too tame to qualify as raunch and not garish enough to claim its vulgarity as a real badge of honor.
You’d do better to cash in your frequent flier mileage and go see the real thing.
– David Richards, The New York Times

Rubrik: All Beds Are Off With ”Whorehouse”

Bob Mackie’s costumes are so garish that what he has whipped up for Cher suddenly looks restrained and dignified.

Much of the humor may have been gathered from comedy writers’ wastebaskets, since it is not funny enough (a sketch about the President getting a haircut, for example) for any of the primetime comedy shows. The story itself is crudely told, with pathetic interludes in which a Vegas em-cee tells feeble jokes.
Tommy Tune’s staging is astonishingly limp. At least when he is pretentious (as in ”Grand Hotel” or ”Nine”), his imagination makes clever leaps. The high point of his work here is a phone sex number in which the girls are swept around the stage in Lucite boxes by their clients, who then gyrate atop the boxes alternately grabbing their phones and their crotches.

The original ”Whorehouse” wasn’t much, but its backwoods insult humor was disarming. The sequel is of interest only in setting new parameters for Broadway vulgarity.
– Howard Kissel, New York Daily News

Runrik: Oh Brothel! This Is Awfull!

The show’s most bizarre aspect is its frenetic anxiety to be all things to all audiences – corny for the out-of-towners, knowing, for the in-towners; cute, sophisticated and familiar, rightwing yet iconoclastic, dirty yet palatable. I think it’s called schizophrenic.
The staging is over-Tommy-Tuned to a faretheewell, with a freewheeling ensemble celebrating phone-sex disgusting enough to give masturbation a bad name. Take care – it might send you blind.
– Clive Barnes, New York Post

The last new show of the Broadway season is also the worst. In fact, it isn’t stretching things to say that ”The Best Little Whorehouse Goes Public” is the crummiest junk to litter the district since ”Ain’t Broadway Grand” a couple of seasons back, and that is some competition.

Set designer John Arnone appears to have cornered the market on neon palm trees and sequential lights; it’s amazing how much money can be spent in the service of the boring.
– Jeremy Gerard, Variety

Videosar:
Dee Hoty: I’m Leavin’ Texas
Dolly Parton: I Will Always Love You från filmen Best Little Whorehouse In Texas.

%d bloggare gillar detta: