Tag Archives: Carolyn Leigh

Dag 343: Peter Pan

26 Nov

51eSeKNgfBL
Peter Pan (1954)
, 152  föreställningar
Jag har lyssnat på studioinspelningen från 1997
Musik: det mesta skrivet av Mark Charlap men några nummer är komponerade av Jule Styne
Sångtexter: de flesta skrivna av Carolyn Leigh, texterna till Stynes melodier skrivna av Betty Comden & Adolph Green
Libretto: Sir James M. Barrie baserad på hans pjäs Peter Pan (1904)

Tiden är tidigt 1900-tal.
De tre barnen Wendy, John och Michael Darling bor i London.
En natt väcks Wendy av att en ung pojke har kommit in i deras rum. Han heter Peter Pan och han kom bara för att hämta sin skugga som råkade bli kvar i rummet när han besökte ungarnas rum en vecka tidigare.
Wendy, som inte blir det minsta förvånad över hans närvaro, hjälper honom att sy fast sin skugga igen. Som tack för hjälpen tar Peter med sig Wendy och hennes bröder till landet där han bor, Landet Ingenstans (Never Never land).
De flyger dit med hjälp av lite älvdamm och genom att tänka lyckliga tankar.
Väl i Landet Ingenstans så får de uppleva en massa äventyr. De räddar bland annat en indianprinsessa och får även möta Peters ärkefiende den brutale piratkaptenen Krok. Krok hatar Peter för Peter högg av hans hand en gång och matade en krokodil med den. Denna krokodil har nu fått smak på Krok och försöker hela tiden smyga sig på honom. Tur nog för Krok så har krokodilen också vid ett tillfälle svalt en klocka vilket gör att man hör ett högljutt tickande varje gångs han närmar sig.
Här finns också sjöjungfruer, älvor, de förlorade barnen (som består av barn som tappats bort av sina föräldrar och som tagits omhand av älvorna) och en massa magiska djur.
Efter många äventyr så återvänder Wendy och hennes bröder till London igen, med sig har de även de förlorade barnen som alla blir adopterade av familjen Darling.
I en epilog så kommer Peter tillbaka till Wendys sovrum många, många år senare. Där hittar han en vuxen och gift Wendy som inte längre kan flyga med honom till Landet Ingenstans men hon har en dotter som gärna vill följa med…

Det här är en charmig men ojämn liten musikal. Här finns både underbara sånger och en hel del småtrista nummer. Det märks att det är två olika kompositörer som ligger bakom dem. Och jag måste erkänna att jag till största delen föredrar Stynes sånger över Charlaps.
Älskar att captain Hook väljer olika musikstilar beroende på humör för sina sånger: det blir en tarantella, en tango och en vals.

Favvisar:
Neverland, I’m Flying, Wendy, I Won’t Grow Up, Hook’s Waltz

Kuriosa:
Från början var det här tänkt som en version av pjäsen med några enstaka musiknummer insprängda i handlingen och den skräddarsyddes för att passa Broadwaystjärnan Mary Martin (original Nellie i South Pacific, original Maria i Sound of Music m m).
Versionen var dock ingen större framgång när den var ute på sin try-out turné. Regissören Jerome Robbins, som inte var riktigt nöjd med de sånger som Charlap och Leigh hade skapat, bestämde sig då för att anlita kompositören Jule Styne och textförfattarna Comden & Green för att skriva ett antal kompletterande sånger för att på så sätt förvandla föreställningen till en fullödig musikal. Det är därför som denna show har två olika kompositörer och 3 olika textförfattare.

Redan när Peter Pan spelade sina try-out föreställningar i Los Angeles så beslutades det att den skulle spelas in och sändas på TV. Det gjorde att det bara blev möjligt att spela den 152 gånger på Broadway innan det var dags för sändning. Trots att den skulle visas på Tv bara 10 dagar efter sin sista Broadwayshow så gick den för utsålda hus ända till slutet, därav att jag inte räknar showen som en flop. Det var alltså planerat redan från början att den bara skulle gå under en begränsad period.
När Peter Pan sändes på amerikansk tv för första gången (7:e mars 1955), så fick den 65 millioner tittare. Det var det största tittarrekordet nånsin på sin tid.
Man valde att sända föreställningen i det nya experimentella färg-tv systemet som precis hade utvecklats av RCA.
Föreställningen var den första kompletta Braodwayshowen som sänt i färg på TV.
Eftersom sändningen var en sån otrolig succé så valde man att göra en ny sändning 1956. Kanske ska påpeka att dessa både versionerna av showen spelades i direktsändning när den sändes. Videoband för inspelning var fortfarande i sin utvecklingsfas och otroligt dyrt att använda.
1960 så gjordes en tredje inspelning men den här gången använde man sig av de nya videobanden och det gör att just denna version har kunnat visas ett flertal gånger till på amerikansk tv.
Alla dessa versioner hade Mary Martin i rollen som Peter.

Showen vann 3 Tony Awards 1955: bästa kvinnliga huvudroll, manliga biroll och scentekniker.

Musikalen har fått 3 revivals på Broadway där 1979 års version med Sandy Duncan som Peter var den mest framgångsrika, den spelades 554 gånger.

En ny tv-versionspelades in 2000 med Cathy Rigby som Peter.

Det finns tre musikalversioner till av berättelsen:
En version av pjäsen med sånger av Leonard Bernstein från 1950
Disneys tecknade film från 1953.
En ny musikal från 1996 med musik och sångtexter av George Stiles och Anthony Drewe.

Pressklipp:
I don’t know what all the fuss is about. I always knew Mary Martin could fly.

The flying, before we get past it, is nothing short of miraculous. For the first time, in my theatregoing experience, it’s been designed designed rather than limited to a couple of quick exits – in effect, it’s been choreographed by director Jerome Robbins.

It’s the way Peter Pan always should have been, and wasn’t.
– Walter Kerr, Herald Tribune

A Hollywood-like lust of production for production’s sake makes things look ponderous toward the end. Nor has the music much taste. Most of it sounds as though it had come out of Tin Pan Alley tune factories. It lacks distinction and has no audible fondness for Berrie. Although the taste in showmanship and in music is common, the taste in performers is impeccable.
Brooks Atkinson, Times

Videosar:
Mary Martin som Peter
Neverland
Ugh-A-Wug med Cathy Rigby

220px-Mary_Martin_Peter_Pan
Mary Martin som Peter Pan

Annonser

Dag 67: How Now Dow Jones

10 Feb

How Now, Dow Jones (1967 Original Broadway Cast) 320kbps

How Now Dow Jones (1967), 220 föreställningar
Musik: Elmer Bernstein
Sångtexter: Carolyn Leigh
Libretto: Max Schulman

Broker, what you become after investing in stocks
– Wall Street joke

How Now utspelar sig på Wall Street. Den handlar om aktiemäklare, klipp, stora pengar, älskarinnor, oönskade graviditeter, kärlek och hotande börskrascher. Grundintrigen handlar om Kate som är den som varje dag läser upp dagens Dow Jones* index på börsen. Kates pojkvän har sagt att han kommer att gifta sig med henne den dag som ”Dow Jones” överstiger 1000. Men den gör inte det på flera år. När Kate blir gravid vid ett one-night-stand bestämmer hon sig för att hon måste få sin pojkvän till att fria, så hon ljuger och meddelar att index har nått 1000. När bluffen avslöjas hotar ekonomisk katastrof men allt ordnar sig i bästa musikalkomedistil till slut.

Det här är en typisk medelmåttig sextiotalsmusikal. Den har en osannolik intrig, lite sex och en samling låtar som alla är helt okej men samtidigt låter som ett dussintal liknande musikaler från samma period. Väldigt kul att lyssna på för stunden men samtidigt väldigt lättglömda.
Texterna är dock osedvanligt bra, de har ett bett och en humor som är vida över genomsnittet och lyfter även de mest halvdana bitar.
Den här typen av musikal finns det massor av, de fungerar en säsong och sen glöms de. Den här fick dock en småskalig revival på FringeNYC festivalen 2009.

Favvisar:
They Don’t Make ‘Em Like That Anymore, Live a Little, A Little Investigation, Big Trouble, He’s Here

Kuriosa:
* Dow Jones Industrial Average (DJIA), även kallat Dow Jones index, är ett amerikanskt aktieindex framtaget av grundaren till Wall Street Journal, Charles Henry Dow. Första gången Dow Jones Industrial Average publicerades var den 26 maj 1896, och Dow Jones är det äldsta amerikanska aktieindex som fortfarande publiceras.
I Sverige talar vi om Aktieindex.
Man talar ofta om att börsen stiger eller sjunker, vad man egentligen menar är att ett visst index stiger eller sjunker. Om ett index stiger betyder det att det sammanlagda värdet av alla underliggande aktier har ökat.
När man talar om Stockholmsbörsens utveckling pratar man oftast om OMXSPI som är en sammanvägning av samtliga aktier noterade på Stockholmsbörsen. OMXS30 är ett smalare index som bara omfattar de 30 mest omsatta aktierna.

I ensemblen hittar man Tommy Tune som ett par år senare ska bli en av de mest framgångsrika regissörerna och koreograferna på Broadway. Han ska bl a vinna Tonys för Nine (1982), My One And Only (1983), Grand Hotel (1989) och The Will Rogers Follies (1991). Han har vunnit 9 stycken Tonys sammanlagt och är den ende som vunnit i fyra olika kategorier: bästa manliga biroll, bästa manliga huvudroll, bästa koreografi och bästa regi.

Koreografen till föreställningen hette Gillian Lynne. Hon fick sparken och ersattes av Michael Bennet, något som dock inte nämns i  programbladet.  Producenten David Merrick uppskattade Michaels insats så mycket att han som tack för hjälpen gav han honom jobbet som koreograf på Promises, Promises (1968) en föreställning som blev Bennets stora genombrott som koreograf.
Den sparkade Gillian fick så småningom extremt stor framgång hon med, för det är hon som står bakom koreografin till musikaler som Cats och Phantom Of The Opera.

Kompositören Elmer Bernstein är mest känd för att ha skrivit filmmusik, han har nominerats 14 gånger för en Oscar och vann priset för Thoroughly Modern Millie (1967).

En sångtext från det första utkastet till musikalen 1963, sången kom dock inte med i slutproduktionen:
From the Fed’ral Penitentiary
To the stock room down at Sloanes —
It’s the hit song of the century —
How now Dow Jones?
 
Sings the old brown cow laconically
(With the IBM she owns!):
”While you milk me e-lectronic’lly
How now, how now, how now Dow Jones?”

Videosar:
Step To The Rear från 1968 års Tony Award
Tommy Tune och Twiggy i ‘S Wonderful från My One And Only

%d bloggare gillar detta: