Tag Archives: Dick Vosburgh

Nr 376: A Day in Hollywood/A Night in the Ukraine

26 Okt

215px-HollywoodUkraine
A Day in Hollywood/A Night in the Ukraine

West End 1979, 168 föreställningar
Broadway 1980, 588 föreställningar
Musik: Frank Lazarus, Jerry Herman, Trevor Lyttleton & Richard Whiting
Sångtexter: Dick Vosburgh, Jerry Herman m fl
Libretto: Dick Vosburgh. A Night In The Ukraine är baserad på Anton Tjechovs pjäs Björnen (1888).
Jag har lyssnat på 1980-års Broadway castinspelning.

”A smile-a-minute, songsational, musical mirthquake!”

Your angelic face I regard
As the face of a Saint…Bernard
– advokaten Samovar (Groucho) till Fru Pavlenko.

A Day in Hollywood/A Night in the Ukraine is a musical comedy consisting of two essentially independent one-act plays.
A DAY IN HOLLYWOOD is the first half of this entertainment which takes us to the lobby of Grauman’s Chinese Theatre in the 30s where 6 members of the ushering staff sing a musical tribute to the screen stars and productions of that magical era.
A NIGHT IN THE UKRAINE, a Marx Brothers movie the brothers never made, is based on  Anton Chekhov’s one-act play The Bear. It is set in the stately mansion of Mrs Pavlenko, a wealthy Ukrainian widow and introduces us to typical character types as featured in the Marx Brothers’ films. We have the crooked lawyer (Groucho) who tries to swindle the widow (the Margaret Dumont part) of her money, a faithful Italian footman who’s incredible at the piano (Chico), a maid-chasing mute gardener with a taxi-cab horn and great slapstick skills (Harpo) and finally there are the two young lovers.

Det här är en härlig liten platta att lyssna på. Roliga sånger med bra och väldigt vitsiga texter, det mesta framfört till bara pianoackompanjemang. Det är dessutom aktörerna själva som står för musicerandet också.

Musiken spretar en aning men det är inte så konstigt för när musikalen anlände till Broadway (den började sitt liv i London) så ville Tommy Tune (som både regisserade och koreograferade den och fick en Tony för sin koreografi) höja klassen på det musikaliska materialet en aning och man bad därför Jerry Herman att bidra med tre sånger till första akten. Och det går inte att komma ifrån att hans bidrag håller en helt annan klass än Lazarus bidrag – inte för att Lazarus sånger är dåliga men Hermans är liksom mera Broadway och det är hans sånger som är mina favvisar: Just Go To The Movies; Nelson – en elak beskrivning av operettfilmstjärnan Nelson Eddy och där följande rader finns: ”A picture of strength, and good breeding of course, and of passion and warmth (I’m discussing his horse)…” – och The Best in the World om hur snabbt lyckan kan komma och gå i ”Tinsel Town”.
Men jag gillar också I Love a Film Cliché, titeln säger allt, Famous Feet om hur traditionen med hand- och fotavtrycken utanför Grauman’s Chinese Theatre uppkom och en ljuvlig framsjungen trailer för andraaktsshowen A Night in the Ukraine.
Överlag så gillar jag fösta aktens material mycket bättre än den andra, med undantag för Samovar the Lawyer, en typisk Grouchosång.
Rekommenderas.

”But why am I telling YOU all this? And you, a perfect stranger!”

Kuriosa:
Broadwayföreställningen vann:
2 Tony Awards: Bästa kvinnliga biroll och bästa koreografi.
1 Drama Desk Award för bästa koreografi.
1 Theatre World Award för bästa nykomling

Föreställningen var Tommy Tunes första som både regissör och koreograf och den blev hans stora genombrott. Efter denna så regisserade/koreograferade han shower som Nine, Grand Hotel (se Dag 217) och The Will Rogers Follies (se Dag 337)

Priscilla Lopez vann birolls Tonyn för sin insats som Harpo i andra akten av showen. Priscilla var tidigare Tonynominerad för sin insats i A Chorus Line 1976 (se Dag 232). Där spelade hon Diana Morales som bl a sjunger sången Nothing, en sång som är till stora delar självbiografisk för den handlar om Priscillas upplevelser när hon gick på en teaterskola. Men den gången vann hon inte.

Bröderna Marx var från början 5 bröder. Kärnan i deras scenföreställningar var de tre äldsta bröderna: Chico, Harpo och Groucho (här listade i den ordning de föddes), de två yngre Gummo och Zeppo lyckades aldrig skapa lika utvecklade och renodlade karaktärer som sina storebröder.
Gummo var inte med i någon av brödernas berömda filmer och Zeppo var bara med i de 5 första och där spelade han nästan alltid den romantiske (icke rolige) hjälten. Fast Zeppo sägs ha varit den roligaste av bröderna ”off stage” och han kunde härma sina bröder så bra att om nån av dem blev sjuka så kunde han hoppa in och spela deras roll till perfektion på scenen.
För det var på scenen som Bröderna Marxs började och nådde sina första stora framgångar. De var stora först inom vaudeville och hade senare även stora framgångar på Broadway under 1920-talet: först med revyn I’ll Say She Is (1924–1925) och senare med 2 musikaler  The Cocoanuts (1925–1926) and Animal Crackers (1928–1929). De två sistnämnda filmades och den förstnämnda finns det planer på att sätta upp igen.

Det finns en musikal som handlar om Brödernas tidiga karriär och framförallt om deras mamma Minnie, den heter därför passande nog Minnie’s Boys, den kom 1970 och floppade (se Dag 24).

Pressklipp:
What can one say? A Day in Hollywood – A Night in the Ukraine, which opened last night, is worth a month in the country. It is crazy, zany magic…

It all comes together as a smashing show, classy, sassy nostalgia combined with the zip and zap of the day after tomorrow.

This show is probably the funniest thing to hit New York since pastrami.
– Clive Barnes, Post

 Videosar:
Doin’ the Production Code från The Tony Awards
Nelson
Natasha
The Best in the World
I Love a Film Cliché

A-Day-in-Hollywood-a-Night-in-the-Ukraine-Playbill-07-80

Dag 101: Windy City

16 Mar

638e225b9da0653107776110.L
Windy City (1982), 250 föreställningar
Musik: Tony Macaulay
Sångtexter & libretto: Dick Vosburgh baserad på pjäsen The Front Page av Ben Hecht & Charles MacArthur.

Föreställningen utspelar sig 1929 i Chicago (the windy city).
Stjärnreporetrn Hildy Johnson har sagt upp sig från sitt jobb på The Chicago Examiner för att gifta sig med sin färstmö Esther Stone. Hennes pappa äger ett filmbolag i Hollywood och nu ska paret ta tåget dit så Hildy kan börja jobba som screenwriter där.
Hildys chef, den fullständigt skrupelfria chefredaktören Walter Burns är inte alls glad åt detta.
Precis innan Hildy ska borda tåget så ringer Walter upp honom och berättar att mördaren Earl Williams har rymt från fängelset han suttit i och att hans fästmö Mollie avslöjat att han gömt sig på fängelsedirektörens kontor. I hans ”roll top” skrivbord närmare bestämt. Detta kan bli ett scoop som Hildy bara inte kan tänka sig att missa. Så han ska bara ta detta sista jobb och sen blir det Hollywood.
Tror han ja, men Walter har ett antal ess i sin ärm som han tänker använda för att få Hildy att missa tåget…
En klassisk screw-ball komedi, i fängelsemiljö denna gång.

Oj, vem kunde ana att det gömde sig en makalöst bra och melodiös musikal bakom detta oansenliga skivkonvolut.
Redan från de första takterna i overtyren så fattar jag att det här kommer jag att gilla. Sen kommer nummer efter nummer, det ena bättre än det andra. Jag är helt såld. Det finns några svaga nummer men majoriteten är starka och, väldigt ofta, roliga.
Dennis Waterman som spelar Hildy har en väldigt speciell, lite halvhes röst som är otroligt tilltalande och han har dessutom en bra tajming i textandet. Även Diane Langton som Molly är asbra. Hennes roll som horan med ett hjärta av guld fungerar och hon glider inte över till att bli varken en kliché eller ett offer.
Musiken är småpoppig med lite jazzinslag och en klar 80-tals storbandskänsla. Väldigt skön att lyssna på är den och texterna är bra med en ibland lite elak men ändå charmerande glimt i tonen.
Lite svårt att förstå att den bara var en halvdan succé i London och aldrig fick en chans på Broadway. Kanske berodde det på manuset, för musiken är det då rakt inget fel på – tvärt om. Det här är en riktigt gammaldags musikal i en lätt moderniserad skrud.
Jag är charmad och väldigt nöjd med den. Rekomenderas å det starkaste.

Favvisar:
Hey Hallelujah!, Waltz For Mollie, Long Night Again Tonight, Water Under The Bridge, I Can Just Imagine It

Kuriosa:
Dick Vosburgh som skrev manus till musikalen var en komiker och författare. Han har jobbat med flera av de största engelska komikerna under 60- och 70-talen och han medverkade även i de första avsnitten av  Monty Python’s Flying Circus.
Innan Windy City så skrev han librettot och sångtexterna till musikalen A Day in Hollywood/A Night in the Ukraine. Den bestod av två enskilda akter där den första utspelade sig på 30-talet bland de anställda på  Grauman’s Chinese Theatre i Hollywood och den andra var en ”okänd” Bröderna Marx film baserad på Tjeckovs pjäs Björnen som fick namnet En natt i Ukraina. Den var hyfsat framgångsrik i London och spelades även på Broadway där den framfördes över 500 gånger. I en av huvudrollerna fann man Priscilla Lopez (hon spelade bland annat ”Harpo” och fick en Tony Award för sin insats) som spelade Diane Morales i originalensemblen till A Chorus Line. Det är hon som sjunger sångerna Nothing och What I Did For Love.

Pjäsen The Front Page som musikalen är baserad på anses vara en av de bästa komedier som skrivits. Den har haft tre revivals på Broadway och även filmats ett flertal gånger, bl a som His Girl Friday (1940) med Cary Grant and Rosalind Russell i regi av Howard Hawks.  Här hade man bytt kön på Hildy så man kunde få in mer romantik.
Själv såg jag som liten versionen som kom 1974 i regi av Billy Wilder med Jack Lemmon och Walter Matthau som Hildy respektive Burns.

Videosar:
The Production Code från A Day In Hollywood… 1980 års Tony Award
Trailer för His Girl Friday
The Front Page 1974 trailer

%d bloggare gillar detta: