Tag Archives: dokumentär

Dag 338: Gone Missing

21 Nov

51fosTUU+nL
Gone Missing (2007), Off-Broadway
Musik & sångtexter: Michael Friedman
Libretto: Steve Cosson, baserad på intervjuer gjorda av Damian Baldet, Trey Lyford, Jennifer Morris, Brian Sgambati, Alison Weller, Colleen Werthmann

I’ll admit I have a problem holding onto things.
A sock, a book, a clock, a look, a chance.
And the moment that a fella
Lends me his umbrella
It’s just another doomed romance

Nått så ovanligt som en dokumentärmusikal.
Medlemmarna i den undersökande teatergruppen The Civilians gjorde en mängd intervjuer med New York bor. Temat för intervjuerna var det engelska ordet ”loss”.
Resultatet blev en föreställning om saknad, förluster mm. Om hur saker kan komma bort eller tappas, om hur vi reagerar på det och om hur saknaden efter det som försvunnit ibland kan vida överstiga värdet av föremålet.
Här möter vi folk som blivit av med smycken, elektronik, oskulden, en svart Gucci sko, nycklar, sin känsla för humor, id-handlingar, flickvänner och till och med förståndet. Här finns också en polis som med jämna mellanrum berättar om olika kroppsdelar han funnit när han varit ute och patrulerat.

En skön samling sånger som består av pastischer på olika musikstilar: pop, mariachi, Bacharach-aktiga, psuedo-klassiskt, jazz och showtune.
Inga mästerverk men småkul och behagliga att lyssna på. Och flera av dem har ganska så kul texter också.
Det är en vääääldigt kort liten platta, 11 låtar på sammanlagt 19 minuter, så det är ingen större risk att man ska hinna tröttna på någon låt eller på konceptet.
Värd en genomlyssning.

Favvisar:
Lost Horizon, Gone Missing, The Only Thing Missing, I Gave It Away

Kuriosa:
Teatergruppen The Civilians baserar de flesta av sina föreställningar på intervjuer. Det är de olika ensemblemedlemmarna som utför dessa.
I Gone Missing så består talscenerna av att skådespelarna spelar upp de olika intervjuerna som återges ordagrant. Men de kan klippa mellan olika intervjuer i samma scen för att förstärka likheter, olikheter och även skapa absurda och komiska effekter. Exempelvis så var det många som berättade om hur de tappat ringar och alla dessa intervjuerna klipptes ihop till en enda scen.

Så här förklarar Steve Cosson hur han kom på uppslaget:
“I wanted to learn if the mechanics of loss and grief were significantly different in other people. Or do we instead all just have different names and objects tagged to the various holes in hearts, with the nature of the holes themselves being more or less the same? And is there a way that we as a society remember lost things can tell us something about how we live now? Could these holes somehow make a map of absences that would describe the territory that encompasses both ‘all there is’ and ‘all that might have been?’”

Pressklipp:
… this revised and expanded version of Gone Missing is fresh, breezy and very funny indeed, pretty much a perfect summer entertainment.
Which does not mean that it has nothing to say. Underneath its wry surface lies a mournful acknowledgment of the transience of life’s pleasures, symbolized here by any number of cherished possessions that somehow fell into a black hole, leaving behind an aching void in the shape of a bit of jewelry, a PalmPilot or a stuffed animal.
– Charles Isherwood, The New York Times

The show’s sophistication can become self-indulgently arty. Even if it snipped a few strange tableaux or saucy rhyming couplets, everyone would still know the production was smart.
But that’s just a cavil. Overall, “Gone Missing” is engrossing and inventive.
– Mark Blankenship, Variety

Videosar:
Gone Missing
Hide And Seek
Lost Horizon
Från en universitets uppsättning

Dag 283: Hands On A Hardbody

14 Sep

61nCsmhi1FL
Hands on a Hardbody (2012)
, Broadwaypremiär 2013, 28 föreställningar
Musik: Trey Anastasio & Amanda Green
Sångtexter: Amanda Green
Libretto: Doug Wright, baserad på dokumentärfilmen Hands on a Hardbody från 1997

We’ve had our little meet ‘n greet
We’ve had our little fun
But it’s like the movie ”Highlander”
”There can only be on.”

Longview, Texas.
Tio personer tävlar om att vinna en Nissan ”hardbody” truck.
Tävlingen, som är en uthållighetstävling, går ut på att de ska ha minst en hand på kärran hela tiden och sen ser man vem som orkar ha kvar den längst. Den sista personen som har sin hand på plats vinner trucken.
Tävlingen som pågår dygnet runt – de har 15 minuter rast var 6:e timma – drar ut över flera dagar och de tävlande får stå under den brännande Texas solen och med alla medel försöka hålla orken, motivationen och modet uppe. En efter en så kollapsar de av utmattning eller ger upp tills slutligen bara vinnaren återstår.

Musikalen utspelar sig i Texas så det är ju föga överraskande att musiken består av country, blues, country rock, folk rock och gospel, kort sagt så kallad ”Americana”. Och den är bitvis ganska så svängig och catchig på det där radiomässiga sättet, ni vet när man hör en låt på radio och man tänker den där var inte så dum men den var  samtidigt inte tillräckligt bra för att man ska orka ta reda på vad den heter eller vem som framför den. Så är det mest hela tiden här, inte dumt men inte tillräckligt bra för att jag ska bli engagerad.
Människorna som är med i tävlingen är alla fattiga med en snäv världssyn, med stora drömmar men med små möjligheter att nånsin genomföra dem och för dem så är denna truck inte bara en vinst utan mer en symbol för en möjlig bättre framtid. I sångerna så sjunger folket om sina drömmar, de berättar om sina forna misslyckanden, sina glädjeämnen och tankar om tillvaron. Det återspeglas i texterna som är väldigt talspråkliga, enkla och repetitiva till sin form.
En enkel liten musikal som försökte erövra stora Broadway och misslyckades.
Värd att ge en genomlyssning eller två.

Favvisar:
Joy of the Lord, Keep Your Hands On It, My Problem Right There, Alone With Me, Burn That Bridge

Kuriosa:
Keala Settle, som spelar en religiös kvinna som vill vinna bilen så hon kan skjutsa folk till kyrkan, vann en Theatre World Award för bästa kvinnliga biroll.

Pressklipp:
Loaded with a cabful of fine performers, this song-laced lament about surviving hard times offers a decent ride. So much so that you wish it were better, tighter and carried a more affecting payoff. As is, it’s a bit of a missed opportunity.

Running 2 1/2 hours, the show’s pattern becomes who sings next and who falls next. For a story about the last man (or is it woman?) standing, there’s zero tension.

If only the makers had gotten under the characters’ hoods, where their emotions rev. Instead of tuning out, I would have been more inclined to buckle up and, well, hold on.
Joe Dziemianowicz, New York Daily News

Although it’s far from fully loaded in a conventional sense, this scrappy, sincere new musical brings a fresh, handmade feeling to Broadway, which mostly traffics in the machine tooled. Burrowing into the troubled hearts of its characters, it draws a cleareyed portrait of an America that’s a far cry from the fantasyland of most commercial musicals. “Hands on a Hardbody” simply sings forth a story of endurance, hardship and the dimming American dream, which increasingly seems to hover on the distant horizon like some last-ditch motel whose neon lights are blinking out one by one.

The biggest challenge the musical faces is the inevitably static nature of the story line. It’s not a problem the show really overcomes. The narrative remains stuck in a groove as we wait for the contestants to begin wilting in the heat, one by one. … Hands on a Hardbody can’t always surmount the energy drain resulting from the characters’ inability to move for long stretches.
Charles Isherwood, The New York Times

Combine this anonymous heartland vibe with a drab set dominated by a faded brown billboard and you’ve got a show that isn’t nearly Broadway enough for theater fans, country enough for music fans or quirky enough for fans of the movie. Here the risk-taking started and ended with the choice of project. No creative choices after that one were nearly bold enough.
-Michael Giltz, Huffington Post

Videosar:
TV Commercial 
Sneak Peek
Song Preview
Trailer till dokumentärfilmen musikalen är baserad på

hands22f-1-web

%d bloggare gillar detta: