Tag Archives: Fred Thompson

Dag 192: Lady, Be Good

15 Jun

51whWCS511L
Lady, Be Good (1924)
, 330 föreställningar
Baserar mitt ombömme på 1992 års studioinspelning
Musik: George Gershwin
Sångtexter: Ira Gershwin
Libretto: Guy Bolton & Fred Thompson

En typisk 20-tals intrig och som i de flesta av den tidens musikaler mest till för att fylla utrymmet mellan sångnumren, men här kommer ett försök att återge den:
Syskonen Dick och Susie Trevor (i originaluppsättningen spelade av syskonen Astaire , Fred & Adele), är arbetslösa och till råga på det så har de, när ridån går upp, precis blivit vräkta.
Dick älskar en fattig flicka som heter Shirley men för att lösa situationen han och hans syster befinner sig i, bestämmer han sig för att gifta sig med den rika Josephine Vanderwater som länge har jagat honom.
Susie försöker hjälpa till hon med. I hennes fall så lovar hon att hjälpa en brännvinsadvokat som är tvingad av en mexikansk gangster att lura till sig arvet (på $4 000 000) efter en Jack Robinson, men för att lyckas med det så behöver han en flicka som kan låtsas vara Jacks änka, Juanita. Susie lovas $50 000 om hon ställer upp.
Susie har förresten träffat en luffare i början av akt 1 och både hon och han blev genast blixtförälskade, men han har försvunnit sen dess.
Inget går naturligtvis som någon tänkt sig men allt slutar lyckligt och Dick får sin Shirley, för Josephine har blivit kär i advokaten, och Susie avslöjas som en bedragare av luffaren som visar sig vara den rättmätiga arvtagaren till Jacks arv, men när hon förklarar varför hon försökte bluffa till sig pengarna så förlåter luffaren henne, friar till henne och ridån går ner på ett fyrdubbelt bröllop (för det finns ett komiskt par till som inte fyller så mycket funktion i föreställningen mer än att göra små komiska nummer här och där).
Puh!

Ännu en ur serien med rekonstruerade och återskapade Gershwinmusikaler.
Och återigen ett bevis på vilket musikaliskt geni den gode George var.
De mest kända låtarna i denna show är nog Facinating Rhythm och Oh Lady Be Good men det finns nästan inte en endaste dålig låt på den här plattan. Även den sämsta av dem håller hög klass och är nynnvänlig.
Iras texter är inte hans bästa men de är bra.
Eftersom det här är en rekonstruktion så finns all musik med, även dansbreaken. Och eftersom det var en syskonen Astaire musikal så är dansbreaken både många och långa och helt underbara. Lägg till det några korta smakprov på härligt knasiga dialoger.
Man får drygt 70 minuter makalöst skön synkoperad musik på denna platta: jazz, ragtime och charleston.
Jag älskar ju Gershwin så för mig är det här ren och skär lycka.
Bör ej missas!

Favvisar:
Facinating Rhythm, Hang on to me, Little Jazz Bird, So am I, We’re Here Because

Kuriosa:
Lady Be Good var första gången som bröderna George och Ira samarbetade på en hel musikal ihop. Det blev ett lyckat samarbete som resulterade i att de fortsatte att jobba ihop och det i sin tur resulterade i ett dussintal scenmusikaler till och 4 filmmusikaler.

I original showen medverkade Cliff ”Ukulele Ike” Edwards, det var han som framförde Fascinating Rhythm. Hans namn kanske inte säger oss så mycket idag men jag kan berätta att det var han som var rösten för Benjamin Syrsa i Disneys Pinochio och alltså framförde When You Wish Upon A Star (Ser du stjärnan i det blå).

Det finns två filmer med namnet Lady Be Good – en stumfilm från 1928 och en musikalfilm från 1941.
Ingen av dem är dock baserade på scenshowen, fast i musikalfilmen framförs både Oh, Lady Be Good and Fascinating Rhythm.

Videosar:
Lady Be Good med Eleanor Powells fantastiska steppande + en väldigt vältränad hund
Fascinating Rhythm mer stepp med bl a The Berry Brothers o Eleanor
Maureen McGovern framför Little Jazz Bird
Swiss Miss
I’d Rather Charleston

Ljudis:
Fascinating Rhythm med Fred & Adele Astaire på sång och George Gershwin själv på piano, inspelad 1926.

Dag 153: Tell Me More

7 Maj

7d00810ae7a02bb63cfc8110.L
Tell Me More (1925), 100 föreställningar
Musik: George Gershwin
Sångtexter: Buddy G. DeSylva & Ira Gershwin
Libretto: Fred Thompson & William K. Wells

Ännu ett exempel på en ”fluff” musikal från 20-talet. Intrigen var inte lika viktig som sångerna, dansnumren och komikerna var.
Här handlar det om tre par som genom missförstånd, förväxlade identiteter, falska identiteter, misstänkt otrohet och diverse intrigvändningar är nära att missta varandra men som lyckas få varandra på slutet ändå.
Intrigen är både så tom och så rörig att jag har lite svårt att sammanfatta den. Men självklart hittar man millionärer, fattiga butiksförsäljerskor, maskeradbaler, fashionabla semesterorter och ett stort lyxigt varuhus på 5th avenue i showen.

En glad och småjazzig 20-talsmusikal, lite av standardmodell.
Den hör dock inte till de bästa jag hört.
Lite för mycket operettvarning på den.
Men det finns några riktiga höjdare så den är absolut värd en genomlyssning.
Och den är välsjungen med röster som låter som om de kom direkt från det glada tjugotalet.
Även orkestern låter helt autentisk för sin era.
Här finns också ett par riktigt, riktigt roliga sånger vars texter må ha åldrats en del men inte mer än att de fick mig att skratta högt ett par gånger.
En välproducerad rekonstruktion av en av Gershwins minst kända musikaler. Och dessutom så är det en dubbel cd så man får två musikaler för priset av en. Den andra är Tip-Toes (se dag 70) även den från 1925.

Favvisar:
Why Do I Love You?, Kickin’ The Clouds Away, In Sardinia, Baby!, Ukelele Lorelei

Videosar:
Kickin’ The Clouds Away (från en studentversion av Gershwin Jukebox-musikalen My One And Only)
Kickin’ The Clouds Away från Broadwayversionen av My One And Only.

Dag 70: Tip-Toes

13 Feb

1328810ae7a02bb63cfc8110.L
Tip-Toes (1925)
, 192 föreställningar
Musik: George Gershwin
Sångtexter: Ira Gershwin
Libretto: Guy Bolton & Fred Thompson

”My shoes are so thin, I could stand on a dime and tell whether it’s heads or tails.”
– replik ur musikalen.

Ja, jag erkänner jag ääääälskar Gesrshwin. Så här kommer ännu en underbar rekonstruerad Gershwinmusikal.
Intrigen är typisk 20-tals musikalfluff och inte direkt originellt men det spelar ingen roll för det är musiken man (i alla fall jag) vill åt och den är såååå bra!!!!
Men för ordningens skull: Vaudevillartisten Tip-Toes är i Florida med sina två lurendrejare till farbröder. Hon ska låtsas vara en societetsflicka för att på så sätt fånga en miljonär.
På en stor societetsfest träffar hon på miljonären Steve som under en sällskapslek kysser henne. De blir bägge blixtförälskade. Komplikationer uppstår när Tip-Toes blir påkörd av en bil och tappar minnet och Steve avslöjar att han är ruinerad och fattig. Efter lite identitetsförväxlingar, missförstånd och allmänt kaos så får Tip-Toes tillbaka minnet och säger att hon struntar i att Steve är fattig, hon vill vara med honom ändå. När han förstår att hon är uppriktig i sin kärlek så erkänner han, han har inte alls förlorat sina pengar utan är multimiljonär. Happiness!

Vet att jag hela tiden upprepar hur bra Gershwin är och jag fortsätter med mitt tjat. För han var ett musikaliskt geni. Och det här är bara så underbart, ljuvligt, svängigt, naivt och makalöst fantastiskt. Finns inget dåligt. Okej, det är kanske inte helt sant, finns en hel del medelmåttigt material här men även medelmåttig Gershwin är bättre än mycket som skrivits för scenen. Och när den som här presenteras med sina originalorkestreringar… I just adore it!!!!

Favvisar:
These Charming People, Sweet and Low-Down, A Great Little World, Tip-Toes, When Do We Dance

Kuriosa:
Musikalen blev filmad 1927 men som stumfilm!

I föreställningen kunde man hitta sopranen Jeanette MacDonald. Hon skulle så småningom bli en av de riktigt stora stjärnorna i Hollywood. Under 30 och 40-talen medverkade hon i inte mindre än 28 filmer, varav 4 blev Oscarnominerade som årets bästa film. Hennes mest kända filmpartner var nog Nelson Eddy men hon spelade också mot exempelvis Maurice Chevalier.

Videosar:
Nelson Eddy & Jeanette MacDonald i Indian Love Call från Rose Marie
Maurice sjunger Mimi till Jeanette i Love Me Tonight

%d bloggare gillar detta: