Nr 436: On Your Feet!

 

 

On Your Feet (2015)
Broadway, 2015, 746 föreställningar
Utrecht, Nederländerna 2017

Music: Gloria Estefan, Emilio Estefan, Miami Sound Machine
Lyrics: Gloria Estefan, Emilio Estefan
Book: Alexander Dinelaris Jr. baserad på Gloria Estefans liv och karriär.

Föreställningen handlar om Gloria Estefan och hennes resa från att vara en blyg psykologistudent  som övertalas att sjunga i gruppen Miami Latin Boys till att bli frontfigur för Miami Sound Machine och världsartist. Den tar också upp hennes kärlekshistoria med Emilio Estefan, hennes bråk med sin mor samt bussolyckan som höll på att göra henne förlamad. Föreställningen avslutas med  hennes triumfartade comeback på American Music Awards 1991.

Om man gillar den här plattan och musikalen beror nog på hur mycket man gillar Gloria Estefan och Miami Sound Machine. Själv gillar jag många av deras sånger och de är en del av min ungdom, så jag blir både glad och lite sentimental när jag hör dem. Det låter bra om alla som sjunger och lirar på inspelningen men det går inte att komma ifrån att det trots svänget bara är en slags coverplatta, på gott och ont. Sätter nog hellre på en ”Greatest Hits” platta med originalen.

Det här är en live-inspelning och publiken är minst sagt enormt entusiastiska och jag kan tänka mig att det här är en medryckande föreställning som vinner på att ses live. 

Kuriosa:
Föreställningen vann:
1. Outer Critics Circle Award för bästa koreografi
1. Theatre World Award för bästa debutant till Ana Villafañe som Gloria Estefan
1. Fred and Adele Astaire Award för bästa koreografi.

Alexander Dinelaris Jr. som skrev manuset till musikalen var en av fyra Oscarvinnande mansuförfattarna till filmen Birdman. 

När föreställningen spelats färdigt på Broadway så skeppade man över all scenografi och alla kostymer till Utrecht i Nederländerna, där musikalen fick sin premiär 17 oktober 2017.
Rollsättningen i den nederländska uppsättningen var kontroversiell då samtliga huvudroller spelades av vita personer istället för latinos. När folk kritiserade producenterna för beslutet så svarade de med att de hade castat ”färgblint” och att det var en slump att det blev den rollsättningen det blev för de hade enbart gått efter vilka som varit bäst på audition. Gloria och Emilio Estefan godkände rollsättningen.

Press:
The recipe may be familiar, but the flavor is fresh in this undeniably crowd-pleasing musical.
…
the musical neatly showcases the boppy dance-floor hits and swoony ballads that made Ms. Estefan and the band Miami Sound Machine a radio and MTV staple in the 1980s.
…
‘On Your Feet!’ roars through the up-tempo numbers, choreographed with swirling skirts and swiveling hips by Sergio Trujillo. The very air in the room seems to vibrate when the crackerjack band strikes up. But with an often mechanical book, moving through its rags-to-riches paces as if to a rigid percussive beat, ‘On Your Feet!’ ultimately falls somewhere in the middle of the hefty pack of jukebox musicals that have plugged in to Broadway’s power strip.
– Charles Isherwood, The New York Times

Just try keeping the grin off your face when two massive human chains—of cast and audience members—flood the aisles of the Marquis Theatre… Charting the rise to international superstardom of Gloria Estefan, and her triumphant re-emergence after near-tragedy struck, On Your Feet!is an infectious account of the lives and careers of the Latin music crossover sensations … featuring a star-making lead performance from radiant newcomer Ana Villafane.
It’s impossible to deny the production’s generosity of spirit. … the story is packed with heart, above all in its tender depiction of the couple’s sustaining love. And there’s such genuine joy — plus a refreshing suggestion of modesty — in the telling of this Cuban-American success story. The show’s arrival at a historic point in the renewal of diplomatic ties between Cuba and the U.S. makes its timing serendipitous.
– David Rooney, The Hollywood Reporter

If the producers of “On Your Feet! The Story of Emilio and Gloria Estefan” know what’s good for them (odds are, they do), they’re ad-bombing Spanish-language media outlets and pitching group sales 24/7. That’s the way to go with a surefire audience pleaser like this jukebox musical built around the life and career of Cuban-American superstar Gloria Estefan. Newcomer Ana Villafane is a knockout in the leading role, the dazzling centerpiece of this flashy, splashy spectacle helmed by Jerry Mitchell.
…
 It’s exhausting, and at times it makes you long for the bittersweet salsas of the Old World — but you can’t say it isn’t fun.
– Marilyn Stasio, Variety

Videosar:
Från The Tony Awrds med Gloria Estefan
High Lights
Hits Medley fr The View
Final Mega Mix/Curtain call
Trailer Nederländska versionen
Gloria på American Music Awards Comeback

 

Nr 373: Daddy Cool

Daddy Cool (2006), West End, spelades ett drygt halvår
Musik & sångtexter: Frank Farian och många andra bl a Bobby Hebb och George Reyam
Libretto: Stephen Plaice & Amani Naphtali. Baserad på en idé av Mary S. Applegate & Michael Stark

She’s crazy like a fool!
What about Daddy Cool?
I’m crazy like a fool.
What about Daddy Cool?
Daddy, Daddy Cool!
Daddy, Daddy Cool!

Essentially, the story is about ‘Sunny’ whose mother has sent for him from England, and we follow the young boy from his Grandmother’s home in the West Indies, through his arrival in England, to the time when his love of music has led him to be a member of a ‘crew’ called ‘The Subsonics’, who face intense rivalry from another crew called ‘The Blade Squad’.
Sunny meets and falls in love with Rose, daughter of the East End’s notorious club owner Ma Baker. Echoing Romeo and Juliet, the lovers’ relationship fuels the hostility between the two gangs.
It’s pretty obvious from the start that Sunny will end up in hot water, and sure enough, he’s set-up for a shooting he didn’t commit.
In a sub-plot, Sunny’s mother has to confront her own rival and deal with her feelings about Sunny’s father, the real ‘Daddy Cool’.

Så var intrigen i den engelska originalversionen. Men storyn ändrades en hel del till showens nederländska premiär och det är den senare versionen som numera spelas lite här och där i Europa. Den är betydligt mer familjevänlig och utan de mord och våldsamheter som figurerade i London.

Ja, vad ska man säga. Det här är en jukeboxmusikal med allt vad det innebär av krystade intrigvändningar och där namnen på huvudrollerna anpassas för att få så många kopplingar till låtskatten som möjligt. Här hittar vi Club Rasputin som drivs av Ma Baker men egentligen tillhör Sunny som döper om den till Daddy Cool efter sin pappa Johnny Cool, se där, fyra sångtitlar i en mening. Kanske borde jag satsa på att skriva Jukeboxmusikalintriger?

Eftersom inramningens enda funktion är att agera förevändning för att klämma in så många välkända hits som möjligt så ska jag inte vara så hård på intrigen utan koncentrera mig på plattan.
37 låtar har de lyckats pressa in, fast då har jag räknat med både repriser och megamixarna och jag måste erkänna att jag gillar det här. Alltså som en ren partyplatta. För att döma av videosnuttarna jag hittat så var det här en bedrövlig och bedrövligt ful show. Men plattan svänger.
Ok, det hjälper nog att jag växte upp med Boney M och klubbade som värst när La Bouche och Milli Vanilli styrde på dansgolven, för det här är bitvis en ren nostalgiresa för mig.
Och för en gångs skull så svänger det minst lika bra om dessa coverversioner som det en gång gjorde om originalen. Man har moderniserat soundet en aning och vid ett par tillfällen lagt in lite rap och beat-boxande (mindre lyckade inslag) och sånginsatserna är överlag helt okej, ibland mer än så.
Och vilken samling med låtar: Be My Lover, I Can’t Stand The Rain, Sunny, Girl I’m gonna Miss You, Daddy Cool, Ma Baker, By The Rivers Of Babylon och många, många mer.

Den nederländska varianten av showen har en fördel mot Londonversionen eftersom man där har översatt texterna. I Holland har man kunnat bortse från de extremt simplistiska, banala och barnsligt töntiga och repetetiva texterna som engelsmännen behövt hålla till godo med.

Men vem bryr sig om sångtexternas innehåll när man går på en sån här show, man vill bara höra låtarna man kan, sjunga med i dem och känna sig ung på nytt. Som en av de nederländska skådespelarna uttryckte det: Det här är egentligen inte så mycket en musikal som det är en konsert.
Och det ligger mycket i det.
Jäklar börjar känna att jag vill ”Bumpa”, ”Hustle-a” och discodansa like it was 1979!

Kuriosa:
Showen säljs som en Boney M jukebox musikal men egentligen så är det en Frank Farian jukeboxare för det var han som producerade och i vissa fall skrev låtarna och skapade grupperna som framförde dem. Eller framförde och framförde, ofta var det studiosångare som sjöng in sångerna och så var det snygga dansare som mimade och ”framförde” dem på scen – Milli Vanilli är väl det mest välkända exemplet.
Boney M hade faktiskt tre sångerskor som kunde sjunga och det var bara killen i gruppen som mimade. I början så var det Frank Farians röst han mimade till. Vill ni höra hur Frank lät så sätt på Daddy Cool, originalet, för det är han som står för den djupa karakteristiska rösten som inleder hela låten.

Frank Farian Productions har tagit emot 850 guldskivor. Fram till 2002 så hade de sålt 800 millioner plattor (inklusive samlingsplattor).

Mellan 1975 och 1988 hade Boney M inte mindre än 38 Top Tio singlar. Det såldes 55 millioner Boney M album och 45 millioner singlar.

Milli Vanilli sålde 14 miljoner album och 8 miljoner singlar innan de avslöjades som bluff. Detta skedde 21 juli 1989 på en MTV konsert i Bristol, Connecticut. Under deras framförande av sången Girl You Know It’s True så hakade deras förinspelade  sånginsatser upp sig och började upprepa ”Girl you know it’s… Girl you know it’s…” om och om igen. De fortsatte att låtsas sjunga några sekunder innan de sprang av scenen. I och med detta så var gruppens karriär mer eller mindre över och de blev av med den Grammy de vunnit. Allt filmades och här nedanför finns en länk till ett MTV reportage om det hela.

En av producenterna till denna musikal var Robert Mackintosh, bror till den mer berömde och framgångsrike musikalproducenten (Cats, Phantom, Les Miz, Cats etc) Sir Cameron Mackintosh.

Pressklipp:
… But for much of the show, the response, from an audience desperate to hear those tunes that could send spine-tingling shivers of nostalgia oozing down their spines, was rather muted. Only after the curtain call did the show manage to shift into full gear, and bring the entire audience to their feet. In a sense, it showed that the storyline had little impact, because only when it was over could the audience and cast really start to enjoy themselves.
– Peter Brown, londontheatre.co.uk

If only somebody had taken the time and trouble to sort out the book, which is short on craft and never finds a way to integrate the back story, this could be an evening with real zing.
– Lyn Gardner, The guardian

One can’t feel affection for anyone here, for the music isn’t out to charm us or gain our sympathy, merely impress us with a series of song-and-dance numbers.
– Rhoda Koenig, The Independent

The Shaftesbury, for so long a graveyard of dreadful musicals, might just have a hit on its hands for once.
– Charles Spencer, The Daily Telegraph

Videosar:
Highlights från Londonversionen
Highlights från den nederländska turnéversionen
Aan de oevers bij Babylon (By the rivers of Babylon)
Reportage (och megamixen) från den nederländska premiären
Bara Megamixen
Milli Vanilli fiaskot

Dag 209: Soldaat Van Oranje

Soldaat van Oranje (2010), över 800 föreställningar, spelas fortfarande.
Musik: Tom Harriman
Sångtexter: Pamela Phillips Oland, översatta till nederländska av Frans van Deursen
Libretto: Edwin de Vries, baserad på självbiografin Soldaat Van Oranje (från början utgiven 1970 med titeln Het hol van de ratelslang (Skallerormens håla) av Erik Hazelhoff Roelfzema

Erik Hazelhoff Roelfzema lever det glada studentlivet i Leiden när tyskarna invaderar landet 1940.
På ett slag förändras livet och många av hans vänner förvandlas till kollaboratörer eller motståndsmän medan andra fortsätter att studera som om allt var som vanligt.
När Eriks judiska studiekamrat och vän Bram blir avrättad av tyskarna får både han och några av hans vänner nog.
De lyckas ta sig till England.
Därifrån gör dessa gossar flera smuggelturer tillbaka till Holland där de medför radiosändare och hjälper motståndsrörelsen så mycket de kan.
Erik kommer så småningom även att utbilda sig till pilot och delta i bombningarna av Tyskland.
Till sist så avancerar han till att bli den landsflyktiga drottningens adjutant.
När kriget till sist tar slut så blir det en sista uppgörelse mellan gamla vänner som befunnit sig på olika sidor i kriget.

Musiken i den här showen består av rätt så anonym, middle-of-the-road, mjuk rockmusik med lite inslag av 40-tals musik.
Tyvärr så tycker jag musiken är ganska tråkig. Inte dålig men ointressant.
Det är ont om starka melodier eller slingor som fastnar. Sångerna fyller sin funktion när man ser föreställningen men utan det visuella överdådet så kan jag bara konstatera att det här är rätt så snabbt glömt.
Här finns ett par sånger som är snyggt uppbyggda eller har intressanta körpartier men på det stora hela så lämnar det här mig väldigt kall.
Tyvärr, får jag säga för jag ville verkligen att det här skulle vara bra.

Favvisar:
Vrij Met Mij (Älska med mig), Wolk In De Verte (Moln i fjärran), Als Wij Niets Doen (Om inte vi gör nått), Een Koningin Duldt Geen Nee (En drottning tolererar inte nej), Morgen Is Vandaag (Imorgon är idag)

Kuriosa:
Det här är den största nederländska musikalsuccén någonsin.
Föreställningen har varit konstant utsåld sen premiären den 30:e oktober 2010. Vilket får ses som nått helt enastående med tanke på att spelplatsen är ett gammalt hangar som ligger vid ett nedlagt militärflygfält en bra bit (en kvart med buss) från närmaste stad och salongen tar inte mindre än 1103 besökare.
Tre gånger har man förlängt spelperioden.
I juni firande man den miljonte besökaren.

Självbiografin som musikalen är baserad på var en megabästsäljare på sin tid.
Filmen, som kom 1977 i regi av Paul Verhoeven och med Rutger Hauer som Erik, är en av de mest framgångsrika nederländska filmerna någonsin och var även en stor framgång utomlands och blev startskottet för både Pauls och Rutgers internationella karriärer.
Så man kan lugnt påstå att berättelsen om Erik och hans vänner och fiender hör till de nederländska nationalklenoderna. Man kan jämföra den med hur vi känner för Kristina från Duvemåla (fast Soldaat har betydligt sämre musik. Sorry, hoor).

Scenbygget till denna show är inte mindre än spektakulärt.
Scenografin går runt hela publikauditoriet, japp, vi pratar 360 grader här.
För att man ska kunna se allt så har man placerat publikplatserna på en snurrscen så auditoriet kan flyttas allt eftersom fokus skiftar från en scenografi till en annan. Så det är rena karusellfärden ibland.
Och vilka scenografier de byggt sen…
Vad sägs om stranden vid Scheveningen med vågor (riktiga) som rullar in över sanden (och som det också regnar på i en oväderssekvens). Bassängen med vattnet är tillräckligt djup och bred för att ett sällskap på 5 man ska kunna åka ut en bra bit i en utombordare som sen kantrar.
Här finns en balsal, kungliga salonger, bunkrar, bombade ruiner (med riktig eld som flammar), ett antal studentrum och som klimax dyker ett äkta, helt fungerande Dakota PH-ALR flygplan från 1939 upp. Hur jag vet att det var äkta? Jo, propellrarna snurrade och det körde själv fram på landningsbanan utanför hangaret. Man öppnade alltså upp ytterväggen ut mot flygfältet. Nått som var extra häftigt när jag såg det för det öste och stormade vilket gjorde det hela oerhört dramatiskt.
Det finns några scenografiska missar också men dem håller jag tyst om, ni som sett showen vet precis vilka jag menar.

Till denna, i övrigt, super holländska produktion valde man två amerikanare till att skriva musiken och sångtexterna.
Tom Harriman (musiken) har stor erfarenhet av att skriva musik till både filmer och tv-serier förutom sånger.
Pamela Phillips Oland, som stod för sångtexterna, har skrivit texter till artister som Frank Sinatra, Jackson 5 och många fler.
Ingen av dem hade dock erfarenheter av att skriva musikal innan de fick jobbet på denna produktion.

Som bäst hamnade castskivan på 7:e plats på Top 100-listan

Videosar:
Mijn weg naar jou (innehåller snuttar från showen)
Trailer till showen
Vrij met mij
Från Musical Awards Gala 2010
Morgen is vandaag
Trailer till filmversionen