Tag Archives: Jeanine Tesori

Nr 395: Shrek

11 Sep

615QZamnRVL

Shrek – The Musical (2008)
Broadway 2008, 441 föreställningar
West End 2011, 715 föreställningar
Värmlandsoperan i Karlstad 2013

Music: Jeanine Tesori
Book & Lyrics: David Lindsey-Abaire, baserad på filmen från 2001 som i sin tur var baserad på William Steigs bok Shrek! från 1990.

Shrek har bosatt sig i ett träsk för att leva långt från människornas pikar och hat. Till hans förtret avbryts plötsligt hans ensamma, lugna liv genom att en massa sagofigurer invaderar hans träsk. De har fördrivits från kungadömet Duloc på Lord Farquaads order. 
I ett försök att bli kvitt sina inkräktare ingår Shrek ett avtal med Lord Farquaad: Han ska befria prinsessan Fiona som är inspärrad i ett högt torn som vaktas av en eldsprutande, människoätande drake, så att Farquaad kan få gifta sig med henne. I gengäld ska Shrek få tillbaka rätten till träsket. 
Tillsammans med sin ”bäste vän” (enligt åsnan i alla fall) den talande åsnan Donkey befriar han prinsessan som visar sig ha en hemlighet hon med, en hemlighet som hon gör sitt bästa för att dölja. 
Under resan tillbaka till Duloc börjar känslor att växa fram mellan Shrek och Fiona. Även Donkey har fått en kärlekskrank beundrarinna: Draken som även hon har längtat efter lite kärlek under alla år.
Som alla sagor så slutar denna lyckligt men inte innan missförstånd uppstått, hemligheter avslöjats,  prinsessor räddats och onda skurkar har bränts ihjäl. 

Detta är en riktig spektakelmusikal med massor av häftig scenografi, roliga karaktärer, fantastiska kostymer, kul special effekter och en fantastisk drake – som, i Londonversionen, flög genom salongen. Det är en grymt påkostad historia och det är synd att musiken inte riktigt når upp till förpackningens fantasi och standard. Det är inget direkt fel på musiken men den är ganska så blek, ”bland” som man skulle säga på engelska, utan några riktigt starka melodier och sångtexterna känns ofta mer krystade och konstruerade än kvicka. Fast det finns åtminstone 2 riktigt bra nummer dels Morning Person där Prinsessan Fiona bland annat dansar med ett gäng steppande råttor och så den ”romantiska” duetten mellan henne och Shrek I Think I Got You Beat.
Flera låtar känns dessvärre överflödiga då de inte fyller nån riktig funktion. Det fanns tillfällen då jag stönade inombords då jag förstod att det var dags för ännu en sång där lite kort dialog hade räckt. I moderna musikaler förväntar jag mig att sångerna ska driva handlingen framåt och inte få den att tvärstanna. 

Detta betyder inte att man inte har kul när man ser den, för det har man och ett par av låtarna växer faktiskt ganska redigt när man lyssnar på castinspelningen men… Som helhet känns den rätt så medelmåttig.

Kuriosa:

Broadwayföreställningen vann 1 Tony Award för bästa kostymer, samt
3 Drama Desk Awards: Bästa manliga huvudroll, scenografi och kostym.
Londonupplagan fick en Laurence Olivier Award för Bästa manliga biroll

Broadwayversionen av Shrek spelades in och finns att köpa på DVD. Det är extrakul att de gjorde det med hela originalensemblen intakt.

Det är rätt så stora skillnader mellan Broadway och den version som jag såg i London. Londonversionen var lite mer sparsmakad vad gäller scenografi men hade en betydligt häftigare och rörligare drake som med hjälp av ett flertal dockspelare kunde förflytta sig över hela scenen och verkligen jaga Shrek och de andra. Och på slutet så kom hon från salongen för att spruta eld in mot scenen och där bränna ihjäl den elake Farquaad – en sekvens som var både häftig och ganska så brutal, speciellt för en barnmusikal.

Den lilla sångslingan Welcome to Dulac fanns med i filmen i övrigt är all musik nyskriven, ja nästan… Avslutningssången I’m a Believer är en cover på en sång som Neil Diamond skrev för popgruppen The Monkees 1966. Den avslutar filmen och från början så spelade orkestern den medan publiken lämnade salongen efter föreställningens slut men sången har blivit så förknippad med filmen Shrek att man till sist la in den som ett slags extranummer i föreställningens final.

Shrek är en av de dyraste musikaler som producerats på Broadway, slutnotan hamnade på ca $25 millioner.

Namnet Shrek är baserad på det tyska och jiddiska ordet för skräck eller rädsla: Schreck (Jiddisch שרעק)

Press:

Om Broadwayföreställningen:

… Shrek does not avoid the watery fate that commonly befalls good cartoons that are dragged into the third dimension. What seems blithe and fluid on screen becomes lumbering when it takes on the weight of solid human flesh.

…with a whole phalanx of bedtime-story archetypes …  as well as a giant pink dragon puppet with rolling eyes, the show starts to feel like a Christmas panto, one of those silly seasonal shows beloved in Britain and bearable because, like Santa Claus, they come around only once a year. That’s one parallel that came to my mind. The other, when I was feeling less charitable, was of seeing out-of-work actors dressed up as tacos and French fries in a mall food court.

..if Shrek had more generally heeded its own advice about substance versus surface, it might have come closer to casting the spell that lets Broadway shows live happily ever after.
– Ben Brantley, The New York Times

 

For the most part, the dialogue and jokes are as you remember them from the movie, and if the show doesn’t quite rise above its source material—and it doesn’t rise from consistently entertaining to enrapturingly joyful—it’s worth remembering that that source was pretty good. The families surrounding me were contentedly chuckling for two and a half hours, even if they rarely guffawed. “I don’t know,” a happy dad goofily joked to his son in the men’s room during intermission. “It’s all green to me.” That’s what has DreamWorks seeing green, too.
– Jesse Oxfeld, New York Magazine

 

För Londonversionen:

… it is genuinely theatrical, generous-spirited and mercifully free of the sensory bombardment that afflicts some of its rivals. What it lacks is memorable tunes.

The chief appeal of the show lies in the fact that it reverses Oscar Wilde’s dictum that ”it is better to be beautiful than to be good”. What it proves is that there is hope for all of us, however ill-favoured.

It says a lot that the climactic song designed to send everyone out on a high is I’m a Believer, which dates back to 1966.
– Michael Billington, The Guardian

 

Fairytale meets panto meets Monty Python. That is roughly the mix of Drury Lane’s musical adaptation of the American animated film Shrek.

It has double entendres laced with absurdist sarcasm and striking stage effects. Beware a low-flying dragon and three blind mice with sexy stockings and white sticks.

Children under ten may gawp at the spectacle with all its primary colours and plasticky sets, but they may not be transported to the kingdom of fantastical delight one finds at the best musicals.
– Quentin Letts, Daily Mail

 

Videosar:
At the
Tony Awards
I Know It’s Today
I Think I Got You Beat/Freak Flag
Morning Person
Trailer

220px-Shrekcover
Omslaget till första utgåvan

Dag 225: Thoroughly Modern Millie

18 Jul

5172pp7GxvL
Thoroughly Modern Millie (2002), 903 föreställningar
Musik: Jeanine Tesori
Sångtexter: Dick Scanlan
Libretto: Richard Morris & Dick Scanlan baserad på filmen med samma namn från 1967

Föreställningen handlar om småstadtjejen, Millie Dillmount, som kommer till New York för att gifta sig för pengar istället för kärlek – ett modernt livsmål år 1922.
Lantlollan Millie börjar med att ”bobba” håret, köpa sig en snazzig klänning och matchande hatt för att passa in bland tidens partyflickor, sk flappers.
Hon får ett jobb som stenograf på ett stort företag och bestämmer sig för att VD:n ska bli hennes man.
När hon en kväll går på en ”speak easy” så raide-as den av polisen och hon hamnar i finkan tillsammans med en ung man som heter Jimmy.
Jimmy blir förälskad i Millie och hon i honom men hon är lite kluven inför sina känslor för tanken var ju att hon skulle gifta sig rikt och inte med en ”vanlig kille” som Jimmy. Men det kommer att visa sig att Jimmy inte riktigt är den han utger sig för att vara…
En sidointrig handlar om stället där Millie bor: Hotel Priscilla for Women. Hotellets ägarinna sysslar med vit slavhandel. Hon kidnappar de unga flickor som tar in på hotellet som inte har några närstående släktingar som kan sakna dem. Flickorna ska skickas till bordeller i Asien.
Eftersom det här är en pastisch på den typiska 20-tals musikalen så slutar allt naturligtvis lyckligt, skurken åker fast, flickorna befrias och Jimmy visar sig vara en miljonär så Millies dröm slår in.

Det har tagit lite tid innan jag värmt upp till den här showen. Har satt på cast skivan ett flertal gånger men inte orkat lyssna igenom den. Jag var väl helt enkelt inte på humör för en pastischshow. Idag var jag det och jag gillade verkligen det jag hörde.
Det låter 20-tal om allt: musiken, instrumenteringen, sångtexterna och även de medverkande.
Musiken består av ett par av sångerna som fanns med i filmen, några standards från eran, ett gäng nyskrivna sånger i samma stil och så har man lagt in två ”klassiska” nummer: en Gilbert & Sullivan sång (My Eyes Are Fully Open från Ruddigore) med ny text och så en uppjazzad version av Nötknäpprsviten kallad The Nutty Cracker Suite.
Jag blev nästan förvånad över hur mycket jag gillade det här med tanke på vilken tid det tagit mig att ge den en chans.
En platta som gör en glad.

Favvisar:
Not for the Life of Me, Thoroughly Modern Millie , Only in New York, Forget About the Boy, Gimme Gimme, What Do I Need with Love?

Kuriosa:
Den vann 6 Tony Awards: Bästa musikal, kvinnliga huvudroll, kvinnliga biroll, koreografi, orkestreringar och kostymer
5 Drama Desk Awards blev det också: Bästa musikal, kvinnliga huvudroll, kvinnliga biroll, regi och orkestreringar.

Pressklipp:
It is tempting to imagine the inspirational advice taped to the dressing room mirrors of the Marquis Theater, where Thoroughly Modern Millie opened last night — those encouraging little mantras that help performers give their all.

The advice would probably be written in crayon, with the i’s, perhaps, dotted with smiley faces. And the words of wisdom might include something like the following: Why bother to smile unless you show all your teeth? When you land a punch line, jump on it with two feet. Cute is not a dirty word. Dance as if the jobs of multitudes depended on it: they do.

Hard sell doesn’t begin to describe ”Thoroughly Modern Millie,” adapted from the 1967 movie musical of the same title. Watching this aggressively eager show is like being stampeded by circus ponies. It’s all whinnying and clomping and brightly decorated bouncing heads, and it never lets up for a second. You’ll leave either grinning like an idiot or with a migraine the size of Alaska.
– Ben Brantley, The New York Times

Videosar:
Overture/Not for the Life of Me
Thoroughly Modern Millie
Forget About The Boy, Från The Tony Awards
Gimme, Gimme

%d bloggare gillar detta: